Hail to vardagen!

Hade den inte varit fantastiskt om någon supercelebritet hade börjat blogga på ett härligt vardagligt vis med en satirisk twist. Jag hade velat se Clive Owen skriva, det kanske hade blivit något liknade det här:

Jaha, då var det dags för ännu en Oscarsgala, segt! Vafan ska man ha på sig?
Kan de inte bara skicka hem statyetten i brevlådan så man slipper vänta tills dagen efter (bakfull med Courtney Loves andedräkt i nacken), för att få reda på om man var värd priset eller om man hade rätt färg på slipsen eller om håret var för långt?
Nu ska jag träffa mina privata modeslavar på The Ivy, man måste ha sånna för att få roller these days. Vi ska ha konferens om vilket material mina kalsonger ska vara gjorda av till galan for the midget namned Oscar.
Life's a bitch!
Love from Clive

den nya eran ska bli ännu nyare, eller?

Som jag nämnt innan är jag just nu en sjuk minus och ovanpå det tog pengarna slut på min amerikanska mobil för sisådär 2 timmar sedan vilket betyder att jag inte kan nå någon och ingen kan nå mig.

Att sätta mig på bussen för att åka till times square, köpa pengar (ett uttryck i min smak, om pengarna är på rea då såklart) och sen sätta sig på bussen tillbaka direkt igen gör jag bara inte. Det får bli en uppgift för morgondagen. Melinda körde också, lite småinspirerad av mig, en hemmadag och i vanlig ordning blev det pannkakor med en liter sirap på till frulle.

Nu kom vi precis tillbaka efter promenaden till macken där vi köpte oreo's, swedish fish och en påse chips. När vi kom tillbaka hämtade Aaron Melinda för att åka ut till Brooklyn ett litet tag.

Min tanke; FAN, nu måste jag ju äta allt detta SJÄLV? Vojne vojne! Jaja, jag ställer väl upp för laget.

Så jag skippade middagen och har nu ätit en påse chips och en påse swedish fish. Inte det minsta näringsrikt men god, it was worth it!

Vad är det som ska bli nytt då? Jo, grubblare som jag är kombinerat med min fysiska understimulans för dagen har jag börjat fundera över om jag ska slopa min följeslagare sedan 9 år tilbaka. Vi har ju så mycket historia ihop, hon och jag. Hon har hållt upp mitt självförtroende i de mest pinsamma situationer och givit mig en känsla av ogenomtränglig säkerhet. Hon har varit mig trogen nästan alla 9 år om man bortser från vissa snedsteg i ösregn (inte så hett som det låter). Men samtidigt som hon känns som en del av mig så för hon med sig så mycket skada, inget har proffs varnat mig för så mycket som de varnat mig för henne. Jag är lite "on a roll" med förändringar just nu och tänkte kanske "go that extra mile"? Fågan är, vad säger ni?

Jag syftar så klart på min älskarinna i röd kortkort, Dax Wax.

jag visste att det skulle komma någon gång

Japp, jag är sjuk. Jag är aldrig sjuk, jag är för hyper föratt vara sjuk, jag har för mycket att göra för att vara sjuk. Screw you förkylning!

Igår var det första dagen på nya jobbet och till min tillfredställelse gick det bra och verkar som att det kan vara en god inkomstkälla. Jag hade min "training" igår på 8 timmar (segt), nu anser jag att jag kan hela köret och nästa gång ska jag hova in så mycket dricks jag bara kan.

Ett party of 3 ladies erbjöd mig att sätta mig ner med dem igår men jag tacka vänligt nej med en enögas-blinkning (it's dangerous). De dricksade som en följd av detta riktigt bra, men igår var det som sagt bara training så jag fick bara $40 för hela kvällen när jag drog in nära $250 i dricks. Men det kändes bra att ha tjänat mina första dollar ändå.

Jag slutade lite efter midnatt och var tvungen att gå hem (till metron) genom en stad full av berusade fredagsfirare i ösregn och +1 grad. På metron satt ett par där den östrogenfyllde utav dem var betydligt djupare nere i glaset än partnern. Alltid lika roligt att se hur ett fyllo går från fnittrig till högljud, då börjar stuck up people störa sig och kasta arga blickar. Då går fyllot från högljud till hata-alla-mode och blir grov i mun medan partnern gör allt för att lugna henne vilket bara leder till fler f-words. Slutstadiet är när fyllot går från hata-alla-mode till total tystnad och ett totalt däckat tillstånd på partnerns axel/knä. För mig som absolut inte känner igen mig själv i detta är det extra roligt attvara åskådare.

Jag kom hem lite i 2 på natten eftersom jag missade bussen och summan av allt detta blev att jag blev sjuk. Så nu sitter jag här med feber, insjunken i min soffa med ett strålande Manhattan utanför fönstret men utan ork att resa mig, tragikomiskt? Dagens verklighet.

Något strange har hänt mig idag... När jag var runt i södra Manhattan och letade jobb för 2 veckor sedan gjorde jag tydligen att starkt intryck på en grabb som jobbade på "Maison Martin Margiela" vilket kan vara i närkampen om den coolaste butik jag någonsin satt min fot i. Han har nämligen skickat mig ett personligt vykort med "How's it going buddy?" och berättar om deras renovering och att jag måste komma och titta, ETT VYKORT MED FRIMÄRKE. Vilken normal människa skriver och postar ett vykort? Anywho, jag får väl gå dit och titta och hoppas på att han inte är gay och blivit blixtkär, kan bli en lite obekväm men smickrande sits kanske.

Ms. T kommer hem på tisdag och då blir det back on track med singing, finally!

Announcement; Marc Jacobs har fortfarande störd rea där du kan köpa plånböcker, feta t-shirtar, nyckelringar, ringar, halsband, coola läderarmband, nyckelpungar, coola bags (dessa är mest för killar) o.s.v. Alla pryttlar kostar mellan 30 och 60 svenska kronor och t-shirts och bags kostar 250 kronor. Säg bara till, ok?

One more thing. Hela 2 skolor i England vill att jag kommer på intervju vilket är ett oerhört gott tecken. Vad har gjort för att förtjäna allt detta?

en dagens wulffmorgenthaler bara

DET ÄR FORTFARANDE KALLARE HÄR ÄN I SVERIGE OCH SVERIGE LIGGER INTE PÅ NORDPOLEN, INSE!

rise and shine

Mörron (göteborgska)!

Klockan är 9:20 am och jag ska snart iväg och uggabugga på Broadway Dance Center. Sen ikväll är det första dagen på jobbet, hoppas this is the place! Är så jäkla nöjd med mina glasögonköp så måste lägga upp en bild, oh yessir! Solglasögonen $65 och de som ska bli mina vanliga $45. Ska dela med mig en annan sak innan jag ska ta bussen; Aarons polare är hårklippare och han ska klippa mig i dagarna, han har precis klippt både Aaron och Melinda so I'm next, sjukt sjysst! Jag vill ha tuppkam, vad sägs?

Om jag ska orka att uggabugga behöver jag antingen en ordentlig tequilashot eller en trippel espresso, I have neither. Life's like a retarded seamonkey, just aint easy!

en möjlig inkomst?

Det där med att inte ha någon inkomst är livsfarligt när man van att ha en. I'm a spender and I can't deny it. Jag hade kollat totalt fel i kalendern om när auditionen var, den är på lördag, skönt att torka svetten ufrån pannan! Så hur den gick kan jag inte meddela än, blir lite som att ropa hej liksom.

Arbetsintervjun på Miracle Bar & Grill på Bleecker Street i West Village idag gick utomordentligt. Jag var straight up ärlig med mitt frånvarande arbetsvisum och om att jag måste lämna landet om cirka 2 månader (för att förhoppningsvis komma tillbaka snabbt). Managern var störtcool och rakt på sak, det är viktigt enligt mig. Jag ska jobba varje torsdag- och fredagkväll, så länge jag vill eller tills de avskedar mig. Jag tjänar ENDAST på dricksen så om jag nu inte får ihop stålar så slutar jag helt enkelt, as simple as that. Eftersom den ligger på den hetaste gatan i det hetaste området i New York och en gata från Carrie Bradshaws lya tror jag inte att det är några problem att smila till sig en ordentlig dricks. Om ni inte visste det så MÅSTE man lämna minst 15% dricks när man är ute och äter, 20% om man är nöjd och 25% och uppåt om man är jättenöjd, sick va? Men bra för mig antar jag ;).

Tog en kaffe på Joe is Art igen och snackade med en isländsk författare som skriver på isländska men är bosatt i the village, coolt. Hittade två ascoola vintagebutiker som både Ellen och Pablo ska få njuta av när de kommer hit (en är för de rika och en är för oss). På den som är för oss köpte jag ett par pilotbrillor från 60-talet och ett par vanliga också från 60-talet, både helt oanvända. De vanliga ska jag sätta i glas med min styrka i vilket kostar mellan $65 och $80 vilket jag tycker verkar snorbilligt, right?

När jag gick förbi Carries lya stod det en kö med minst 60 dreglande tjejer på andra sidan gatan i alla åldrar och väntade på sin tur att sätta sig på trappan och bli fotograferade, jag nöjde mig med ett foto utan mig i bilden, då skrattade alla töser åt mig och jag log tillbaka.

(Anywho, Mor och Far, när ni läser detta, could you please göra mig en tjänst? Besöka Synsam på Djäknegatan och be dem skriva ut ett recept på min styrka och sen scanna och maila det till mig? Hade varit ett hjältedåd från er sida!) Som alla redan vet, har jag världens bästa och mest hjälpsamma paranteser.

Eftermiddagslunch (?) blev det med Melinda på Jack's Coffee och Yogan kunde jag skippa eftersom när jag väl kom dit upptäckte jag att jag glömt yogabrallor. Man får inte lov att bara ha kalsonger men yogabrallorna ser exakt ut som ett par, jaja, what to do... Och ja, ni förstår själv varför man endast har ett par små shorts på sig (40 grader och 100% luftfuktighet).

Lite kreativa bilder togs även idag;

Perry Street, West Village.

Carries place.

9/11 Memorial samt reklam.

Triumfbågen vid botten av 5th avenue

Kalla mig mes.

De trevliga biträdena på vintagestället för "oss".

productive

Igår var en av de mest produktiva dagarna so far, jag betade av sysslor som en svettig arbetsmyra. Hade "the last supper" (lunch) med grabbarna från Malmö på T.G.I Fridays, för att hålla det så amerikanskt som möjligt in i det sista. "Cheesy Bacon Cheeseburger blev det för mig, yum. Davve hade varit och köpt iPod Touch och B&O hörlurar till det och mitt prylcentrum kände sig genast understimulerat och "vill-ha" begäret sattes in.

Efter ett tårdrypande farväl promenerade jag genom staden till Broadway Dance Center för att utöva Jazz Basics (det ingår i Theatre Dance-programmet). Instruktören var sträng som tusan och "POINT YOUR TOES" var ett ständigt skällsord riktat mot mig. Jag antar är det är så man lär sig så jag bet ihop trots mina ofrånkomliga "authority issues". Efter 1,5 timmars dans sprang jag 10 gator norrut för att hinna med Bikram Yogan, jag svettdes som aldrig förr och mina benmuskler skakade som om någon hade slagit på dem med ett basballträ men jag klarade det och var så jäkla stolt över mig jälv när jag var klar! Efter 30 minuter eftersvett (jag slutade helt enkelt inte att svettas, sick, haha) så hoppade jag på metron och åkte ner till 8th avenue mellan 17th och 18th street, i Chelsea, det var dinnertime. Aarons kompis Melis har en lägenhet här och jag hade blivit bjuden på middag tillsammans med Aaron och Melinda.

Lägenheten var breathtaking och jag har fortfarande inte smält hur häftig den var och hur häftig hon var. Efter en arbetsam dag kommer jag in i denna beroendeframkallande lägenheten och innan jag vet ordet av har jag ett glas fint rött vin i handen, Melinda målar menyn på en canvas, Aaron står i köket och lagar maten och Melis skuttar runt med vin i högra och en cigarett i vänstra och är allmänt stylish. Vi var 10 pers totalt och som vanligt är jag minst 7 år yngre än resten. Aarons matlagning är som tidigare nämnt oslagbar. Han GJORDE Gnocchi med ricotta, marinerade och lagade octopus med små rödlökar och kidneybönor, tomater med mozarella, prosciutto, sallad med kanderade och krossade mandlar o.s.v. En annan gäst går på French Culinary Institute och hade bakat baguetter och olivbröd. Till efterrätt hade vi sorbet av päron, fänkål och svartpeppar, ovanpå detta hade Aaron hällt vodka och honung. Allt var säkert mer avancerat än vad jag kan förstå men Aaron får det att se så enkelt ut, han bara vipsar ihop det och så blir det en festmåltid, fantastiskt!

Alla dessa människorna är väldigt artsy, pålästa, vet mycket om mycket, kan konst och litteratur, rest mycket och upplevt mycket och som sagt, mycket äldre. De är otroliga inspirationskällor och jag agerar svamp och suger upp all info som lämnar deras läppar.

Melis pojkvän Giacomo jobbar på ett världomspännande skivbolag som heter.....*trumvirvel* MINUS RECORDS! Så jäkla coolt. Han lovade att han skulle skicka en t-shirt och lite annat merchandise som stickers, pennor och liknande, sjukt coolt! Otroligt nöjd med gårdagens prestationer och vaknade minstsagt met ett leende imorse när Melinda erbjöd sig att laga pannkakor.

Klockan 2 har jag en timmes VocalTech, klockan 4 har jag Bikram Yoga och klockan 7:30 har jag Theatre Dance (den avancerade sorten, jösses). Imorgon har jag en Audition för en musikal som spelar på en cruiseline som reser runt i the Carribean, hur fett hade inte det varit, LYX!

Pictorials

Jag har börjat få mersmak för foto, kan det vara för att det är så mycket att fotografera?

Jag gillar hur detta fotot togs idag men om man inte studerar

det allt för noga hade det kunnat vara taget för 30 år sedan.

Wallstreet och jag.

Davve.

Davve vet hur man klappar jättemus (!)

MoMA

Dagen började med pannkakor a lá minus klockan 7 imorse. Sjukt lyxigt för Melinda som bara satt och väntade med gaffeln i vänstra och kniven i högra. Inte långt därefter befann vi oss på Bikram Yoga i Midtown. Melinda hade berättat att det var 40 grader varmt i rummet men inte att det var 100% luftfuktighet men det var inte så svårt att märka eftersom andningen i princip upphörde när man äntarde rummet. MEN, i det stora hela var det riktigt gött, man svettades kanske några liter och man kände hur kroppen fick jobba ordentligt. Jag höll på att svimma två gånger, allt bara snurrade. Detta var normalt enligt instruktören, "just sit down for a couple of seconds" and I did.

Efter detta skrev jag ut min headshot och gav den till min agent på Actors' Rep, nu är det bara att vänta på ett samtal som säger, "du har jobb!!" Nu har jag allt redo förresten (resume, headshot, dance o.s.v.) och det är bara för mig att börja gå på auditions vilket jag ska, denna veckan, FINALLY!

Solen strålade över manhattan idag. Jag hade feta sneakers, coola byxor, white T och en spacead hoodie så jag kunde inte låta bli att köpa en Yankeekeps GANGSTA-style. jag berättade för den mörkhyade (with an enormous butt) tjejen på Yankee affären att jag var en "preppy boy" from Sweden that needs som gangsta bein' done to me. Hon tog det på fullaste allvar och urvalet kepsar var många och sätten att bära dem var ännu fler. Det slutade med att jag fick ha en egen liten fashionshow i butiken för alla butiksbiträdena så att alla fick säga sin åsikt. Det slutade med en classic yankeecap och stilen jag bar den på var såklart the real New York Style och med den breda kepsen på sidan var min streetstil härmed fullbordad. YESSIR!

Klockan var 1 och jag sitter på MoMA (Museum of Modern Art) när Davve och Necking kommer och hämtar upp mig, målet var lunch först sen MoMA. Davve fick ge upp hoppet om indisk buffé och det blev klassisk caecar salad med burrito (va? klassisk? Ja, för New York). MoMa var riktigt häftigt. Davve var helt uppe i varv bland designutsällningarna och Necking var uppe i varv bland de stora grabbarna som Monet tillexempel. Jag var oerhört openminded och lärade mig lite om mycket.

Nobody puts Necking in a corner, so he's in the midde!

Jag VILL vara Elvis (bara ibland... sällan. Va? I'm KING!)

Davve ÄR ART!

Klockan äro 8:27 och jag ska in till baren "Eatery" och röja med those young fellas, de åker nämligen tillbaka till Schweden imorgon!

Be well!

Holy Guacamole!

Nu är jag hemma igen och det känns gött! I torsdags spenderade jag en natt på 29:onde våningen på The Crown Plaza på Times Square i the city that NEVER sleeps (it doesn't even take naps so neither did we), vi bröt oss in på takpoolen mitt på natten vilket kanske inte var det smartaste jag gjort, men jag var helt enkelt inte den krispigaste flingan i cornflakes-paketet vid den tidpunkten. Heck, it was fun!

Dagen efter spenderades som jag redan beskrivit på soffan och igårmorse var det upp och hoppa igen! Gårkvällen och dagen idag har jag dansat och ätit mig igenom tillsammans med familjen Martell/Classey en och en halv timme norrut där i princip hela denna släkt bor inom en radie av en mil (We're talking BIG time sammanhållning). Kändes lite konstigt att varken Sean eller Jim var där men jag gjorde det bästa av situationen och åt lite till, och lite till, och lite till... Jag siktar oavkortat på ballongsize.

Igår var det 80-årskalas och idag var det 78-årskalas, det var de två högsta hönsen av denna klan som skulle hyllas, Grandma och Grandpa. Himla inte med ögonen bara för att det var gamlingar som fyllde år, aldrig förr har jag beskådat en 80-åring som juckar mot sin gåstol och berättar för servitrisen att han precis har köpt en ny säng och frågar "you wanna try it?".

Aaron och Melinda har rekat Bikram Yoga vilket är ett ställe där man utövar yoga i 40 graders heat, insane. Imorgon klockan 9 ska jag och Melinda ge oss på det, ska bli riktigt intressant faktiskt. Om jag inte trillar av min oerhörda brist på flexibilitet som jag gjorde sist så trillar jag säkert i min pöl av svett istället, can't wait!

Efter detta ska jag äta lunch med Davve och Necking för att sedan besöka MoMA (The Museum of Modern Art) in midtown. Kvällen ska ägnas åt sång och på tisdagmorgon (om jag känner mig redo) har jag en audition klockan 9 på morgonen (!), om inte, har jag röstteknik klockan 10, dans klockan 2 och svettyoga klockan halv 6. Sen ska jag, lagom svettig, lägga in stöten på värdinnan på Vinyl Bar (a.k.a. introducera mig normalt denna gången).

Om inte allt för lång tid kommer Papi Pablo hit och strax efter det kommer Ålen. GOSH, jag ska släpa runt dem tills deras fötter brinner!

Wish me luck tomorrow morning, I might need it!

melankolist eller filosofisk?

Det är fredagkväll, klockan är 11 och jag har precis tagit en promenad längs hudson river i snön, ensam. Jag är bakis, för första gången på länge, har glömt hur oerhört otrevligt det är att vara bakis. Hade mycket roligt igår men hade haft minst lika kul om vatten hade runnit ner för min strupe istället för öl. Och ovanpå det hade jag kunnat få så mycket mer gjort idag. Det är mänskligt att fundera och "reconsider" beslut. Melinda kom precis hem och efter varsin kopp te är det dags för bingen. Ikväll var vattennivån otroligt hög, vår rondell som ligger precis nere vid vattnet var hälften river och hälften rondell, coolt.

A lethal dose of Sweden

Jag sitter på nyutnämnda favoriten "Thai Basil" på 9th avenue inte långt ifrån Central Park och läser Metro, jag väntar nämligen. Som om de hade stått utanför med tidtagarur anländer Davve och Oscar prick klockan 2, härligt med punktliga grabbar. Vi äter fancy thaimat med förrätt som ingår, 7 dollar vilket är 44 kronor, INTE ILLA! Vi sitter mest och pratar i mun på varandra och oroar oss över om servitrisen går på kvällskurser i svenska (det hade varit ungefär som att smeta för mycket bamse-tandkräm på tandborsten, för mycket av det goda helt enkelt). Vi styr skutan mot downtown och Soho-shopping. Minus guideförmåga nådde sina gränser och eftersom jag är så van vid att gå ensam så förstår jag inte det där med att man faktiskt vill nå sitt mål i någorlunda tid, så vi tar en taxi down broadway för att besöka det urbilliga Century 21 outletvaruhuset som ligger vid Ground Zero. Nu kommer det roliga, för det första så visar det sig att vi är urusla på att få tag på taxi men till slut så lägger en gul bil märke till oss och stannar mitt i gatan och ber oss springa in. Det blev lite velande och som trogen svenk hoppar Necking in i FRAMSÄTET! Hahahaha, jag och Davve hade extremt roligt åt detta i baksätet och Necking förstår hans snedsteg, hela inhoppandet gick för fort helt enket. Cabdrivern är tyst och tror nog att Necking ska råna/våldta/skjuta honom om han gör en wrong turn. Necking mös med driverns kissflaska (de stannar ju aldrig och uträttar sina mänskliga behov) och de var nog ungefär lika obekväma båda två. (Bilden berättar; HELP ME OUT OF HERE)

Vi utövar lite foosballspelande på Ben Sherman store på Prince St. som förde tankarna till sommaren. Dagen var ordentligt kryddad med goda skrattanfall, hell of a day so to say.

Klockan är 5.30 pm, jag är i downtown, klockan 6 pm ska jag träffa Mama Martell och äta middag med henne och henns väninna samt döttrar (me and the ladies, that's just how I roll). Metron är on time och jag infinner mig på the Crown Plaza right on time! Jag är återförenad med Mama Martell och jag snackar både med Seaney, Pattyboy och Mr. Les i tele under fördrinken innan den oslagbara middagen där vi 5 åt för en koloni knölvalar (inga plankton dock). Mums! Gratis var allt också när Mama var in town. I taxin till Vinyl Bar frågar taxin var vi är ifrån, NC säger alla och det första han frågar på oförståelig indisk-amerikanska är "How do you make mashed potatoes?" 1. Som om det är en prestation i klass med kärnfysik. 2. Som om North Carolina är känt för sina potäter? Jag lär Mama Martell hur man gör "veven" och berättar för en servitris att hon är det vackraste jag sett (fet lögn, you know it!).

Det blev sent, mycket sent, och idag mår jag som jag förtjänar, som en säck potatis. Jag ska bara ta det lugnt och öva på dans och låtar all night long! Tänkte köpa chirre på macken också, yessir! Imorgon ska jag norrut till Klanen Martells håla och fira :)

So long!

Resultat

Efter min och Melindas lilla photosession, ok, Vincent var med på ett hörn, blev detta resultat som ska ge mig fame and fortune, hö hö!

det snurrar

Kom precis hem ifrån min första Theatre Dance class. Jag menar, jag har alltid tyckt att jag haft en ganska god repertoar av moves på dansgolvet, eller? Kan någon rätta mig om jag har fel. I jämförelse med resten i min dance class så kan man likna mina så kallade "bra" moves med en elefant på speed.

Jag kan inte dansterminologi till exempel så jag fattar inte vad jag ska göra när jag blir tillsagd och jag är hemskt ledsen att jag inte kan lära mig 14 danssteg på raken efter EN enda genomgång. Jim Cooney, vår lärare, är en världskänd muikalartist och has "done it all" och vad gäller resten i min klass, antingen är de där för att "perfect their alreday pefect skills" inför en show eller så går de på dansakademi. Snälla, kära läsare. Föreställ er mig i MAI-mjukisbyxor, vit t-shirt, glasögon(eftersom linserna är slut) försöka att koordinera ben, fötter, armar, huvud, händer, höfter och bröstkorg (ja, bröstkorg). Runt om mig rör sig alla som om de kom dansande ur livmodern. Stäng ögonen och riktigt föreställ er. Gör ni detta lovar jag att ni får er ett gott skratt.

Anywho, jag ska keep fighting! Dans är en stor del av musikallivet och många auditions kräver att man dansar. istället för 2 så har jag bestämt mig för dans 3 ggr i veckan (om jag hinner), it seems like I need it...

Vicky, om du läser detta, HELP ME!

Auditionen igår gick hem! Det var en "jobb audition" för betalda jobb i commercials, feature movies, music videos, extras o.s.v. Han bad mig ta en bra bild på mig och sen komma förbi hans office MITT på times square innan veckan är över. Jag och Melinda ska ha photoshoot imorgonbitti. Egentligen bad han mig gå till ett pro och ta en "headshot" men det kostar $200, som billigast, VAR ska jag få de pengarna ifrån? Så nu har jag skaffat mig photoshop och ska pula med det innan helgen.

Imorgon ska jag träffa Davve och Necking på lunch och sen ska vi (inte jag) shoppa! NICEPRICE!

Klockan är 10 och jag har ätit en bagel med cream cheese och sylt, det är det ENDA jag ter nuförtiden men don't worry, då snackar vi kanske 10 om dagen (!). (WORRY!!)

NU kom Melinda inspringande genom dörren och skrek; LUNAR ECLIPSE, LUNAR ECLIPSE! Vi sprang ut på terassen och beskådade detta fenomen som Melinda med nästan elektrisk entusiasm berättade om. Hon hade nämligen haft astronomiprov idag (vilket sammanträffande). Det är när solen, jorden och månen är i en rät linje. Jorden skuggar alltså månen.

Intervju? Nä, audition!

Dagen började långsamt med en bagel och gröt, jag hade en bra att-göra-lista framför mig och eftersom solen sken såg jag fram emot det. Jag läste ut "Teusdays with Morrie" (by the way, it's a must-read) igår och hade därför inget att läsa på bussen, men det hade ändå varit en prestation förtjänt av ett nobelpris. Två kanadensare satt på varsin sida av bussen (why?) och skrek deras konversation istället för att spara den tills de var framme (but why?).

Jag passeade Madison Square Garden och dagdrömde om att jag gjorde ett historiskt hoop-shot(det var mäktigt, alla var där), jag passerade också United States Post Office som är nästan lika stort som Stockholm slott som jag självklart besökte. På 30th street mellan 6th och 5th avenue passerade jag en hål-i-väggenbutik med gamla grammofonspelare i skyltfönstret, affären såg riktigt cool ut och jag ville utforska. Dörren var låst men jag knackade på, en äldre herre med ett frågande leende öppnade dörren.

- I like your store, can I check it out?

- Sure thing, that's what it's here for!

Affären var två våningar stor och liknade mest ett lager, den här mannen, Bruce, hade under merparten av hans liv samlat på sig tvapparater, radios, telefoner, grammofonspelare, köksmaskiner o.s.v. Eftersom han började för länge sedan var allt antikviteter nu och kunde säljas dyrt. Grattis! får man väl säga.

Sedan svängde jag ner på 5th avenue och landade på Marble Church där jag bokade in en audition för deras kör som sägs vara den bästa in town! Efter detta kunde jag inte bestämma mig om jag skulle ta metron de 35 gatorna och 3 avenyrna till Barnes&Noble vid Columbus Circle eller gå.... Jag gick.

Dags för mer böcker, jag har förvandlats till en riktig bokmal. Jag köpte Henry David Thoreaus Walden samt Civil Disobedience, läst bitar ur båda och har nu bestämt mig för att gräva mig igenom dem på riktigt, The Complete Works of Nathaniel Hawthorne, han var filosof och transcendentalist och The Playmakers, an inside look at Broadway's golden age. Melinda gav mig en månad, it's on, baby!

Arbetsintervjun för statistjobb var inte riktigt vad jag trodde den skulle vara. Jag trodde vi skulle sitta ner som cviliserade människor och prata om hur lämpad jag var för yrket eller ej, men tji fick jag. "Ooohhh thank you" Säger jag med läpparna i en dragkamp mellan ett leende och en haktappning, som en annan byfåne när jag får en monolog i handen och 5 minuter att öva in den. Paniksvett och hjätklappning uppkommer och jag vill mest därifrån. Jag slår mig i huvudet, tar mig i kragen (hade ingen, blev nackskinnet, mycket mer effektivt) och kommer snabbt fram till att det oftast blir bäst när man inte är överförberedd, let's do it!

Monologon handlade antingen om en man som pratade om gamla minnen till en old pal ELLER om en stad som hade fått en ont-i-ryggen-epidemi som spred sig som pesten. I couldn't really tell (no joke). Jag körde på oavsett handlingen och enligt mig så gick det ganska bra, jag fick i updrag att ringa tilbaka imorgon kockan 12.15 för att prata med huvudet på stället (och för att visa att jag kan vara punktlig, okej).

McGoodbye

My pal Sean "Diddy" Combs.

Som jag sagt förut, alla jag pratar med är mina pals. Idag, men bara idag, har jag sträckt mig lite längre; alla (Diddy och Letterman) som jag ser snacka och vinkar häftigt åt, är mina pals. Jag skänker mig denna tillfredställelse utan att blinka.

Idag var det Late Show time och vad vi inte visste innan vi kom dit var att det var fredagsshowen som de spelade in på denna måndagskväll, cool! Komikern Al Lubel och mångsysslaren P diddy var där.

Inside info:

- David Letterman verkar vara precis så skön som han är på tv.

- Studion är otroligt mycket mindre än vad det ser ut som på tv.

- Diddy är sjukt töntig och kunde inte sluta göra reklam för hans stuff. Pengar och fame var två andra ämnen som låg honom varmt om hjärtat, det blev t.o.m. lite pinsamt. Snutte!

- Al Lubel har rätt.

- Alla som jobbar behind the scenes är minst lika gamla som David själv... men BETYDLIGT mer klotformade.

- Oh yes, det finns en "Applause"-sign som blinkar när det är dags.

Utanför studion, innan vi gick in så var det pep-talk. En kille var anställd för att få igång publiken, redan innan vi gick in. Jag gick igång direkt och började vråla samt filma honom när han skämtade om bl.a. att dra linor (!). Vad jag inte visste var att det var strängt förbjudet att filma och fick en bitsk avhyvling av en dam med headset (hon hade lätt vaknat på fel sida imorse... eller med fel man eller något). Pep-snackandet var extremt och det tog inte lång tid innan alla vrålade i kör. När han skrek "Do we have any foreigners here?", vrålade jag ju för full hals, endast för att uppfatta att jag var ganska ensam om det, (Melinda, do something).

Ms. Eileen Martell (Seaneys mor) ringde och berättade att hon och hennes väninna samt dotter kommer upp på torsdag och då ska vi äta middag på Carmines på times square. Det var mer en order än en förfrågan, men ordern mottogs av ett leende. Martell's är som min amerikanska familj #2. Hon sa dessutom att de skulle till hennes mammas 80-års kalas på lördagkväll en bit norrut (Jag har bott hos grandama Martell några dagar för två år sedan). Jag ska nog följa med och träffa hela maffia-klanen än en gång!

I lied, this wasn't it for today!

Jag har just ätit den andra godaste soppan i hela mitt liv. Aaron är som jag nämt innan kock och jobbar på en restaurang på Manhattan. Ikväll serverades rödbetssoppa och bröd med smält Racletteost på och it completely blew me away. Jag och Melinda blev helt tysta och bara åt medan Aaron försökte beskriva hur han hade burit sig åt och allmänt om hur man gör soppor. Men vi har gjort en deal, han och jag. Om han lär mig att laga mat som han så bjuder jag honom på biljetter på mina framtida shower, bra deal tycker jag. And, by the way, the chicks dig it! ;)

IT HAPPENED AGAIN!

Vad? Vad hände igen? Jo, JAG! JAG hände igen.

Småstruttande ner längs broadway efter en helt oklanderlig sångsession och en helt oförglömlig fondue med Ms. T, inbakat i allt detta var tusen goda nyheter, glada miner o.s.v. Till poängen; Jag passerar Ed Sullivan Thetre, där Late Show with David Letterman spelas in, en skylt säger: "BOX OFFICE, sign up for ticketlottery". Yessir, jag sögs in på teatern och började snacka med gänget snubbar som satt nersjunkna i varsin sammetsfåtölj modell äldre. De sa bl.a. "You're not swedish, where's your accent?" Man tackar! (När Pablo läser detta skriker han högljudt "LEEEEEK INTE") JO! Haha.

I alla fall, jag fyller i värsta ansökan samtidigt som de berättar att det är ett lotteri och att de meddelar vinnaren redan ikväll. Tack tack säger jag till mina nya pals (jag anser alla jag pratar med vara mina pals, annars har jag ju inga, haha)! Inte mindre än 5 minuter senare ringer han och säger "CONGRATS YOU SWEDE, YOU WON TWO TICKETS FOR TOMORROW NIGHT"! Mange tak! Imorgon ska jag och Melinda se David Letterman och vilken kändis ska han intervjua då?? va? va? va? Nähä, det kunde han inte säga, it's a surprise!

Nästa lotteri jag ska sign up for är Saturday Night Live, without a doubt, vinner jag den också ska vi fortfarande kalla det nybörjartur då?

Ok, nog med narcissism, jag är bara allmänt överlycklig här i min datorstol med ett surrande av en blender i bakgrunden, Aaron kokar ihop något för kvällen och jag ska på jobintervju imorgonbitti (sjungande statist, why not?).

Veckan spenderas med VocalTech, Theatre Dance och resume perfection så att jag redo när alla auditions sätter igång i början av Mars.

På onsdag kommer Necking och Davve till den stora staden, ska bli underhållande att se dessa goofy grabbar igen, det var inte igår nämligen.

Jag har snart läst ut min fjärde bok på 2 veckor, nytt rekord. Nu läser jag "Tuesdays with Morrie" och av den har jag lärt mig bland MYCKET annat att poeten Wystan Hugh Auden sade en gång att "you better love each other or you will perish"! Sanning i en mening är min respons. Thats it for today!

Live long and prosper!

Kan man få vara 19 eller?

- Nå, ska vi veva då??!! Säger jag med en hand och arm i en extremt snabbroterande rörelse.

- Vafan håller du på med??" Säger den I'm-too-old-for-that 28-åringen.

- Min arm hade somnat. Säger jag.

New York, New York hade Frank sagt

Minus says hello!

Marc Jacobs-folket är för jäkla trevliga, nya kompisar rent av kanske? Kan man snylta rabatt? Tydligen inte, de får ingen... ofett!
Idag var jag vass, sylvass rent av. Jag syftar på sånglektionen imorse, Ms T var nöjd, jag var nöjd och jag börjar känna mig mer och mer bekväm i min röst (hej "mister skrik" som om du inte alltid varit bekväm i din röst? Om inte måste du vara prinsen på ärten eller något, tänker ni). Men sångrösten produceras på ett helt annat ställe i kroppen, now you know!
Jag har lämnat mitt CV på alla ställen som skulle ha förutom ett, tänkte ta det imorgon med ett extra smile. Ännu ett lyckat besök i west village idag då, hamnde på ett gömt litet galleri i ett town house, hela huset var i vitt invändigt med gigantska fotografier på väggarna, men ungefär bara ett fotografi per rum. Lite creepy eftersom jag var den enda som besökte utställningen men jag var nöjd då jag fck beskåda insidan av ett äkta, klassiskt town house i west village (aka. mitt kommande hem). 5 våningar högt, varje rum hade minst en kakelugn/fireplace, spegeldörrar, gammalt trägolv, högt i tak och framförallt den karaktäristiska rent av barocka trappan upp till huvudentrén i form av en valvdörr. Japp!
Dagens sorgespel var provjobbet på "Smörgåschef", jag trivdes helt enkelt inte. Många anledningar fanns men den största anledningen kan jag inte sätta fingret på. Köket var skitsmutsigt och ohygieniskt, ingen var svensk på denna svenska restaurang (inga amerikaner heller för den delen), chefen var inte rakt-på-sak, lönen var HEMSK o.s.v. Antingen är jag bara en liten bortskämd skitunge från Sverige eller så tog magkänslan micken och sa; "Detta känns inte som ett säkert kort, du kommer inte att trivas och det är det som är viktigast. Om du inte trivs kommer det att påverka resten av dina sysslor på halvön manhattan." Bra sagt magkänslan tycker jag, vad tycker ni? Provjobbade från 5 till 7 och de vill att jag kommer tillbaka på söndag, well...


Snackade med Jimbo (Jimmyboy), han är abroad och kommer hem om typ 2 veckor och DÅ ska det festas collegestyle, he promised. Choklad inhandlades från affären "Eat more Chocolate" och efter endast en tallrik gröt till mat idag vinglade jag av sockerrus ner till tunnelbanan. Detta övergick snabbt i sömnighet och jag var tvungen att bli petad på för att vakna vid Times Square, jeeeze.
Väl hemma lagade jag ihop ett skrovmål av kyckling, soltorkade tomater och tomatsås. Ben&Jerry's satisfied my sweet-tooth and Scrubs was the comic relief for tonight.
Vi har två wide-screen TV-apparater i vår lägenhet men inga kanaler, allt för att spara pengar... Men man borde ju kanske tacka gud för www.quicksilverscreen.com!
Någon som är sugen på the word of the day? I AM!

STERNUTATION - the act of sneezing or a sneeze.

I gotta sternutate, 2 times to be more specific, what kind of wierdo sternutate only once?

Minus says unhello!