Sunday, March 09, 2008

hello sunshine


Vädret var så dåligt igår att Seaney och grabbarnas flyg blev inställt, men klockan 5 imorse satt de på ett nytt plan så snart är det dags för mig att åka in och möta de vilsna fåren och valla in dem. Idag är det inte ett moln på himmeln men nollgradigt, but why? Kan det inte vara härligt vårväder i mer än en dag åt gången? Jag mår bättre idag men halsen verkar genomgå en depression (kanske p.g.a. vädret). Anywho, jag är laddad för att se världen utanför min lägenet igen, känna New Yorks gator mellan tårna (!). Nu ska jag äta en bagel med cow-fudge (J.D.'s benämning på cream cheese) och sylt.


McGoodbye

knäpp

Jag blir knäpp av att sitta inne och inte göra någonting, det händer sällan men när det händer så slår det slint på riktigt. Vädret i det stora äpplet idag lyder; "Rain, a thunderstorm; watch for flooding" vilket betyder att jag är pretty much stuck i min lägenhet. Ovanpå det så har lille vitklädde minus slagit mig för att jag gick ut i torsdags och gett mig en andra släng av förkylning, var det verkligen sjysst?
Ni som tror att en inaktiv minus är en lika ovanlig syn som en surikat med ryggskott skulle varit här idag. Den enda muskel i min kropp som fått sig en workout är mina ögonmuskler, jag har sett hela första och femte säsongen av Scrubs, den andra muskeln involverad har varit mitt pekfinger som har tryckt på musplattan för att ändra avsnitt. Min vänstra arm är numera brännmärkt av mitt vänstra öra och dräggelpölen har sjunkit hela vägen ner i sängstommen. Ni tror jag ljuger, jag vet, men sedan 10 imorse till 8 ikväll har jag bytt ställning EN gång, då gick jag och gjorde en macka.

Tanken på att mina buddies Sean, Justin och Jimmy kommer imorgon och att det ska vara soligt är ungefär som att se ljuset i slutet av en mörk tunnel. Vi kommer ha så jäkla kul, can't wait.
Som ni redan förstår av detta inlägget så är jag inte den vassaste kniven i lådan idag och tänker inte låtasas att jag är vilket jag i vanliga fall hade gjort. Jag är sjuk and for the first time in my life I deal with it!

Nu hör jag rörelse ute i köket och jag ska kolla om det är Gud som kommit på besök för att laga créme brulée till mig eller rent av blåsa livets vind genom mig. Vi får helt enkelt se, spännande är det iaf. Det kan ju också bara vara Vincent som värmer en kopp te och sjunger franska schlagersånger.
Sleep tight and don't let the bedbugs bite (fruktansvärt irriterande snuttit saying, bläh)

Friday, March 07, 2008

jag föll för frestelsen

Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont...Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö...Minus såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och han tog av frukten och åt...Och Herren Gud förvisade Minus från Edens trädgård och lät honom bruka jorden varav han var tagen.


MEN KUL VAR DET!

"Vi vet"

"Would this haircolor look good on me?"

"I insist"


Än en gång trotsade jag den lille vitklädda minus på min högra axel och lyssnade på den lille hornprydde minus på min vänstra axel. Klockan var åtta och jag hoppade på bussen och begav mig till 2nd avenue och 32nd street där födelsedagsfesten var. Den utspelade sig på en bar som hette något med "whiskey" i namnet, orginellt! Det var mycket nära att jag inte kom in men då la jag på the heavy swedish accent och började prata om hockeyspelare och ABBA. Det visade sig att vakten kunde säga en synonym till det kvinnliga könsorganet på svenska, men bottom line; Jag kom in! Här kunde man spela beer-pong och köpa hinkar (!) med 6 PBR's för $15. Alltså 6 öl för 93 kronor på en bar, passar min ekonomi som handen i handsken. Idag är det endast övande på mina låtar som gäller och jag har ett tidig möte med "bedbugsen" inplanerat. Imorgon ska jag nämligen gala hela dagen med Ms. T. Finlir d.v.s.

GRYMT

Jag är rädd för att det börjar bli vår här i the city of dreams (my dreams). Som alla vet blir man lite klurig av våren, kroppen genomgår någon form av kemisk reaktion till den plötsliga överdosen av D-vitamin. Jag ser mig själv spendera sommaren här. Spelandes handball i Coney Island med homies (självklart vinner jag), arbetandes några dagar i veckan på en vinbar i Soho, gå på rehearsals nästan varje dag och slutligen ha en stor roll i en musikal on eller off broadway. Den spelar sommaren ut. Jag ser det. Jag ser mig gående upp och ner längs gatorna med en vacker tjej i handen som jag kan ge allt hon pekar på. Jag ser mig sittandes i Central Park i shorts, en randig t-shirt, loafers, hatt och några gamla farfarsbrillor läsandes en tjock filosofisk bok. Jag ser mig njutandes av en kall öl på Joe's pub i West Village efter kvällskursen i fotografi. Efter detta är det den 3 september och då börjar jag Pre Med i England och ett nytt liv där.

Jag tror att jag vet att det är så här jag vill ha det.

Thursday, March 06, 2008

a new pair of spectacles

Höhöhö, kan inte slita mig från undran om hur många turister som tagit foto på denna gatskylt!? Fett roligt oavsett! Idag har jag fixat mina nya glasögon OCH fixat två nya jobbintervjuer, en på en vinbar inte så långt från just Gaystreet, haha. Lester och Julia på Cherry store har fixat detta till mig, så jävla coola! Jag hälsade på Colin på Margiela och det är där jag ska på jobbintervju i nästa vecka. Skönt att ha skaffat lite lokala vänner som fixar biffen, köttigt. Nu är jag hemma och ska sova eftersom jag är medbjuden på fest ikväll, antingen är jag frisk och går och har ball eller så är jag fortfarande sjuk och blir bra tills imorgon (the big questions in life).


Snart läst ut boken by the way, kan inte sluta att beundra den ("the unbearable lightness of being"). När jag ändå höll på att fixa mina vanliga bågar så tog jag steget och satte solglas i mina vintage Dior-brillz som bara legat gömda sedan förra sommaren. Till priserna då; mina vanliga bågar kostade $45 (279:-) och de slipade glaset kostade $80 (496:-) vilket blir 775:- sammanlagt, osannolikt billigt. Solglaset i de andra brillorna kostade $55 (341:-).

Snart kommer Pablo och Ålen och what comes before part B????? PART A!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!





Mina nya spectacles!
P.S. Tur att det finns en riktigt grym hemsida.

jag ser ljuset

Jag säger som Sunes pappa Rudolf i Sunes sommar; "GUUUUD? GUUUUUUUUUUUD!". Jag börjar nämligen känna mig bättre och det har varit mäkta efterlängtat. Idag gav jag mig ut igen, trots att den lilla vitklädde minus på min högra axel sa att jag skulle stanna inne, jag sa något i stil med "up yours" och drog på mig solbrillorna, plugga in iPoden och gav mig ut i ett 16-gradigt New York. Jag skulle träffa smyckedesignern på hans affär i Soho och inte i East Village, GREAT tänkte jag när jag hade tagit mig igenom ett mindre trevligt område med människor höga som höghus (jag är ju i NYC, gosh minus, du har billig humor) för att ta mig till East Village. Jag småsprang till LaFayette/Bleecker och kom tillslut rätt men en timme för sent (jag erkänner, jag använde karta och såg ut som en japansk turist). Han var precis lika cool som första gången jag träffade honom. Allt skulle fotograferas och jag skulle välja vilka "samples" som jag ska ta med mig till Malmö i April. Alla ni tjejer där hemma, you gonna love this! Återkommer med bilder så att ni kan göra beställningar om ni behagar.

Anywho, jag hade lite time to kill efter detta. I södra Manhattan finns det många "cages" där man kan spela basket eller "handball". Jag visste inte vad handball var så jag hoppade in i en cage och avbröt några spelare som spelade for fun för att få en förklaring. Vi kom fram till att det funkar ungefär som squash men istället för rack använder man sin hand (de lite mer avancerade spelarna har någon sorts handske med en liten platta). För övrigt ser det skitkul ut, och svettigt! De frågade om jag ville vara med och spela en runda men jag tackade artigt och lite coolt nej, skulle träffa Ms. T på andra sidan stan och var tvungen att ta metron. Jag frågade om vi kunde bestämma en tid då vi kunde spela och då sa de att de nästan alltid spelar i Coney Island och att jag var mer än välkommen att komma dit och spela anytime! And I sure will! RIKTIGT FETT!

Ms. T hade hållt lektion på en rough High School vid Union Square så jag mötte henne utanför, vi gick och käkade och bokade in sång för en frisk minus på lördag. "You better be well by then, cause were getting down to business with auditions now" Ms. T said. Yikes!
Förhoppningsvis ska jag vara back in business imorgon och allt ska få rulla på som vanligt med dans, acting och sång. Det är inte klokt hur mycket jag lärt mig om musik och teater-branschen under den korta tid jag varit här, unbelievable.

Jag avslutar med ett citat ur min välskrivna bok, denna meningen lästa jag om och om och om igen för att till slut komma fram till att det är destillerad sanning helt enkelt.

"The heavier the burden, the closer our lives come to the earth, the more real and truthful they become".




Vad menar han? Han kan ju inte ha erövrat så många kvinnor.
Om vi säger att han är 60 år så blir det 1,53 kvinnor i veckan
sedan han föddes.

Rough neighbourhood.

Det är något med NYC och färgade cyklar.

Tuesday, March 04, 2008

Dag nummer 4 av tubekulos-förkylning.

Trots mina ihållande besvär i form av mänsklig almsjuka var jag tvungen att lämna hyddan idag, jag skulle ju bli klippt för tusan! Det var sol och 16 grader vilket passade mig ch mitt humör utmärkt. När jag stod utanför Starbuck's på det nordvästra hörnet av Union Square ringde jag Garett och han kom ner och hämtade mig. Hans stylistskola är helt sjukt cool rent arkitektoniskt, precis sådär som ni kan tänka er att en stylistskola mitt I New York kan se ut. Högt i tak med stålbjälkarna kvar, gamla maffiga hissar, gammalt trägolv, gigantiska fönster ut mot gatan, allt detta blandat med modern inredning och hippa unga frisörer som hoppar runt, alla i vit klädsel! (Önskar mig själv ett långt svart hårstrå i maten för att jag glömde kameran hemma)(Jag eftersträvar att vara finvulgär). Garett är för övrigt en av de skönaste snubbarna jag träffat so far, totalt layed-back. Han var ytterst noga och förstod precis hur jag ville ha det och jag är skitnöjd! Han gjorde det gratis men jag "slipped him a 20-dollah bill", ungefär som drugdealing, riktigt fett. Jag FICK ett asbra vax också så bye bye Dax Wax (I won't forget you). När jag kom ut igen så kan ni ju hoppa upp och sätta er på att det ösregnade, varför inte? Jag kände hur min hals hade brottningsmatch, inte skönt. Jag hälsade på mina buddies på vintageaffären som inte låg så långt därifrån, de gjorde reklam för en ascool gammal ramones-tshirt och jag sa; Den tar jag! Tills jag fick reda på vad den kostade.... 185 dollar. Det är typ alla pengar jag har så I'm sorry...
Jag inhandlade en ny bok "the unbearable lightness of being" av Milan Kundera, detta är ännu en bok som jag tycker alla borde läsa, ytterst välskriven och inspirerande, just DO IT! (Ok, jag har bara läst typ en fjärdedel so far, på Joe's såklart) Joe's hade dessutom en jobböppning och självklart kastade jag in mitt CV for consideration direkt!

Yes, Ålen, jag har varit och köpt din kattnyckelring från Marc Jacobs också ;)! You'll like it! Jag har också handlat lite till mig själv, inom budget då såklart!
Det är mäkta segt att vara sjuk eftersom jag varken kan sjunga eller dansa, d.v.s. jag kan inte lära mig något som jag behöver och jag kan inte heller gå på auditions eftersom jag riskerar att snora ner golvt och kollapsa. Men jag ser faktisk jäkligt ljust på det ändå, jag blir ju frisk någon gång och det är bättre att ta folk med storm än att ta dem med en host.
Nej, jag anammar INTE "dagens outfit" eller "kolla vad jag har köpt idag", eller jo,kanske den sistnämnda, men för tusan, lite fynd får man ju dela med sig av! (Schizo)
FÄRGKLICK
Mössa - Marc Jacobs
Byxor - American Apparel
Jacka - American Apparel
T-shirt - Urban Outfitters
Stickade strumpor - Ralph Lauren
Imorgon: Hör och häpna, klockan 12 ska jag på business-meeting, jag ska träffa mr X, smyckedesignern. Vi ska diskutera hans smyckens framtid i Sverige där jag kommer vara grovt inblandad. Smycken är kanske inte min grej men ligger det pengar i det är det definitiv min grej, och det skulle självklart öppna dörrar. Det är den där lektionen i Import/Export på PACE Universirty som "got me hooked" kanske.
Efter det ska jag hänga med Joanne, en kompis från High School, hon har flyttat hit från North Carolina. Och på kvällen har jag Theatre Dance om jag är frisk.
Nu ropar husmor att maten är serverad, peace!

det är lätt att vara positiv...


...när man sitter och skriver ett blogginlägg på denna terassen med en känsla av att friskhet är nära och med vetskapen av att jag ska få en hipp haircut imorgon av en hårstylistkompis till Aaron på Union Square.

Monday, March 03, 2008

Nattlig intervju.

Dag nummer 3 av wannabe tuberkulosis.

Igår somnade jag klockan 1 på natten för att stiga upp klockan 3. Varför detta? Klockan 3.45 skulle Shelley Fitzgerald ringa ifrån The College of West Anglia i England för en telefonintervju. Det är Pre Med jag pratar om. Trots den korta förberedelsetiden hann jag förbereda mig som om jag skulle hålla valkampanj. När frågan "Why do you want to be a doctor, what makes you special?" kom upp så började jag ju predika och jag hade ett helt A4 med svar på denna frågan. Efter ett tag hörde jag att hon började fnissa och jag insåg att jag hade brett på lite mycket. Anywho, 3 minuter in i samtalet så berättade hon att jag var antagen!

JAG BLEV ANTAGEN!
Congrats is in order.

I slutet av april ska jag på intervju till Lancaster University så vi får se hur den går...
MEN, just nu kan jag inte säga om jag ska "frysa" min utbildning eller. När jag har varit här min tid (kommer hem 20 april) först då kan jag avgöra om jag vill fortsätta att visa New York och Broadway who's the star eller om jag vill ge mig på medicine, only time can tell.

Nu måste jag bli frisk, våren har kommit till the big apple och polissirenerna som man både vaknar och somnar till är fler, somethings stirring in the city of New York and I need to be there. Jag ger denna sjukan en dag till sen så är jag tillbaka på scenen and try to stop me!



P.S. Här på The Crown Plaza, mitt på Times Square, klockan 1 på natten,
bröt vi oss in i poolen. Fick vårt privacy tills en vakt kommer och
drar upp oss och pekar förtvivlat på övervakningskameran.
Ojdå, rum 2036 var inte detta tydligen, sorry! Med ett hånflin
går han därifrån. Filmögonblick? Well, it's New York, baby!

Hail to vardagen!

Hade den inte varit fantastiskt om någon supercelebritet hade börjat blogga på ett härligt vardagligt vis med en satirisk twist. Jag hade velat se Clive Owen skriva, det kanske hade blivit något liknade det här:

Jaha, då var det dags för ännu en Oscarsgala, segt! Vafan ska man ha på sig?
Kan de inte bara skicka hem statyetten i brevlådan så man slipper vänta tills dagen efter (bakfull med Courtney Loves andedräkt i nacken), för att få reda på om man var värd priset eller om man hade rätt färg på slipsen eller om håret var för långt?
Nu ska jag träffa mina privata modeslavar på The Ivy, man måste ha sånna för att få roller these days. Vi ska ha konferens om vilket material mina kalsonger ska vara gjorda av till galan for the midget namned Oscar.
Life's a bitch!
Love from Clive

Sunday, March 02, 2008

den nya eran ska bli ännu nyare, eller?

Som jag nämnt innan är jag just nu en sjuk minus och ovanpå det tog pengarna slut på min amerikanska mobil för sisådär 2 timmar sedan vilket betyder att jag inte kan nå någon och ingen kan nå mig.
Att sätta mig på bussen för att åka till times square, köpa pengar (ett uttryck i min smak, om pengarna är på rea då såklart) och sen sätta sig på bussen tillbaka direkt igen gör jag bara inte. Det får bli en uppgift för morgondagen. Melinda körde också, lite småinspirerad av mig, en hemmadag och i vanlig ordning blev det pannkakor med en liter sirap på till frulle.

Nu kom vi precis tillbaka efter promenaden till macken där vi köpte oreo's, swedish fish och en påse chips. När vi kom tillbaka hämtade Aaron Melinda för att åka ut till Brooklyn ett litet tag.

Min tanke; FAN, nu måste jag ju äta allt detta SJÄLV? Vojne vojne! Jaja, jag ställer väl upp för laget.

Så jag skippade middagen och har nu ätit en påse chips och en påse swedish fish. Inte det minsta näringsrikt men god, it was worth it!

Vad är det som ska bli nytt då? Jo, grubblare som jag är kombinerat med min fysiska understimulans för dagen har jag börjat fundera över om jag ska slopa min följeslagare sedan 9 år tilbaka. Vi har ju så mycket historia ihop, hon och jag. Hon har hållt upp mitt självförtroende i de mest pinsamma situationer och givit mig en känsla av ogenomtränglig säkerhet. Hon har varit mig trogen nästan alla 9 år om man bortser från vissa snedsteg i ösregn (inte så hett som det låter). Men samtidigt som hon känns som en del av mig så för hon med sig så mycket skada, inget har proffs varnat mig för så mycket som de varnat mig för henne. Jag är lite "on a roll" med förändringar just nu och tänkte kanske "go that extra mile"? Fågan är, vad säger ni?


Jag syftar så klart på min älskarinna i röd kortkort, Dax Wax.

Saturday, March 01, 2008

jag visste att det skulle komma någon gång

Japp, jag är sjuk. Jag är aldrig sjuk, jag är för hyper föratt vara sjuk, jag har för mycket att göra för att vara sjuk. Screw you förkylning!
Igår var det första dagen på nya jobbet och till min tillfredställelse gick det bra och verkar som att det kan vara en god inkomstkälla. Jag hade min "training" igår på 8 timmar (segt), nu anser jag att jag kan hela köret och nästa gång ska jag hova in så mycket dricks jag bara kan.

Ett party of 3 ladies erbjöd mig att sätta mig ner med dem igår men jag tacka vänligt nej med en enögas-blinkning (it's dangerous). De dricksade som en följd av detta riktigt bra, men igår var det som sagt bara training så jag fick bara $40 för hela kvällen när jag drog in nära $250 i dricks. Men det kändes bra att ha tjänat mina första dollar ändå.

Jag slutade lite efter midnatt och var tvungen att gå hem (till metron) genom en stad full av berusade fredagsfirare i ösregn och +1 grad. På metron satt ett par där den östrogenfyllde utav dem var betydligt djupare nere i glaset än partnern. Alltid lika roligt att se hur ett fyllo går från fnittrig till högljud, då börjar stuck up people störa sig och kasta arga blickar. Då går fyllot från högljud till hata-alla-mode och blir grov i mun medan partnern gör allt för att lugna henne vilket bara leder till fler f-words. Slutstadiet är när fyllot går från hata-alla-mode till total tystnad och ett totalt däckat tillstånd på partnerns axel/knä. För mig som absolut inte känner igen mig själv i detta är det extra roligt attvara åskådare.

Jag kom hem lite i 2 på natten eftersom jag missade bussen och summan av allt detta blev att jag blev sjuk. Så nu sitter jag här med feber, insjunken i min soffa med ett strålande Manhattan utanför fönstret men utan ork att resa mig, tragikomiskt? Dagens verklighet.


Något strange har hänt mig idag... När jag var runt i södra Manhattan och letade jobb för 2 veckor sedan gjorde jag tydligen att starkt intryck på en grabb som jobbade på "Maison Martin Margiela" vilket kan vara i närkampen om den coolaste butik jag någonsin satt min fot i. Han har nämligen skickat mig ett personligt vykort med "How's it going buddy?" och berättar om deras renovering och att jag måste komma och titta, ETT VYKORT MED FRIMÄRKE. Vilken normal människa skriver och postar ett vykort? Anywho, jag får väl gå dit och titta och hoppas på att han inte är gay och blivit blixtkär, kan bli en lite obekväm men smickrande sits kanske.


Ms. T kommer hem på tisdag och då blir det back on track med singing, finally!


Announcement; Marc Jacobs har fortfarande störd rea där du kan köpa plånböcker, feta t-shirtar, nyckelringar, ringar, halsband, coola läderarmband, nyckelpungar, coola bags (dessa är mest för killar) o.s.v. Alla pryttlar kostar mellan 30 och 60 svenska kronor och t-shirts och bags kostar 250 kronor. Säg bara till, ok?


One more thing. Hela 2 skolor i England vill att jag kommer på intervju vilket är ett oerhört gott tecken. Vad har gjort för att förtjäna allt detta?

Friday, February 29, 2008

en dagens wulffmorgenthaler bara


DET ÄR FORTFARANDE KALLARE HÄR ÄN I SVERIGE OCH SVERIGE LIGGER INTE PÅ NORDPOLEN, INSE!

rise and shine

Mörron (göteborgska)!
Klockan är 9:20 am och jag ska snart iväg och uggabugga på Broadway Dance Center. Sen ikväll är det första dagen på jobbet, hoppas this is the place! Är så jäkla nöjd med mina glasögonköp så måste lägga upp en bild, oh yessir! Solglasögonen $65 och de som ska bli mina vanliga $45. Ska dela med mig en annan sak innan jag ska ta bussen; Aarons polare är hårklippare och han ska klippa mig i dagarna, han har precis klippt både Aaron och Melinda so I'm next, sjukt sjysst! Jag vill ha tuppkam, vad sägs?
Om jag ska orka att uggabugga behöver jag antingen en ordentlig tequilashot eller en trippel espresso, I have neither. Life's like a retarded seamonkey, just aint easy!

en möjlig inkomst?

Det där med att inte ha någon inkomst är livsfarligt när man van att ha en. I'm a spender and I can't deny it. Jag hade kollat totalt fel i kalendern om när auditionen var, den är på lördag, skönt att torka svetten ufrån pannan! Så hur den gick kan jag inte meddela än, blir lite som att ropa hej liksom.
Arbetsintervjun på Miracle Bar & Grill på Bleecker Street i West Village idag gick utomordentligt. Jag var straight up ärlig med mitt frånvarande arbetsvisum och om att jag måste lämna landet om cirka 2 månader (för att förhoppningsvis komma tillbaka snabbt). Managern var störtcool och rakt på sak, det är viktigt enligt mig. Jag ska jobba varje torsdag- och fredagkväll, så länge jag vill eller tills de avskedar mig. Jag tjänar ENDAST på dricksen så om jag nu inte får ihop stålar så slutar jag helt enkelt, as simple as that. Eftersom den ligger på den hetaste gatan i det hetaste området i New York och en gata från Carrie Bradshaws lya tror jag inte att det är några problem att smila till sig en ordentlig dricks. Om ni inte visste det så MÅSTE man lämna minst 15% dricks när man är ute och äter, 20% om man är nöjd och 25% och uppåt om man är jättenöjd, sick va? Men bra för mig antar jag ;).

Tog en kaffe på Joe is Art igen och snackade med en isländsk författare som skriver på isländska men är bosatt i the village, coolt. Hittade två ascoola vintagebutiker som både Ellen och Pablo ska få njuta av när de kommer hit (en är för de rika och en är för oss). På den som är för oss köpte jag ett par pilotbrillor från 60-talet och ett par vanliga också från 60-talet, både helt oanvända. De vanliga ska jag sätta i glas med min styrka i vilket kostar mellan $65 och $80 vilket jag tycker verkar snorbilligt, right?

När jag gick förbi Carries lya stod det en kö med minst 60 dreglande tjejer på andra sidan gatan i alla åldrar och väntade på sin tur att sätta sig på trappan och bli fotograferade, jag nöjde mig med ett foto utan mig i bilden, då skrattade alla töser åt mig och jag log tillbaka.

(Anywho, Mor och Far, när ni läser detta, could you please göra mig en tjänst? Besöka Synsam på Djäknegatan och be dem skriva ut ett recept på min styrka och sen scanna och maila det till mig? Hade varit ett hjältedåd från er sida!) Som alla redan vet, har jag världens bästa och mest hjälpsamma paranteser.

Eftermiddagslunch (?) blev det med Melinda på Jack's Coffee och Yogan kunde jag skippa eftersom när jag väl kom dit upptäckte jag att jag glömt yogabrallor. Man får inte lov att bara ha kalsonger men yogabrallorna ser exakt ut som ett par, jaja, what to do... Och ja, ni förstår själv varför man endast har ett par små shorts på sig (40 grader och 100% luftfuktighet).

Lite kreativa bilder togs även idag;



Perry Street, West Village.



Carries place.


9/11 Memorial samt reklam.

Triumfbågen vid botten av 5th avenue

Kalla mig mes.

De trevliga biträdena på vintagestället för "oss".

Wednesday, February 27, 2008

productive

Igår var en av de mest produktiva dagarna so far, jag betade av sysslor som en svettig arbetsmyra. Hade "the last supper" (lunch) med grabbarna från Malmö på T.G.I Fridays, för att hålla det så amerikanskt som möjligt in i det sista. "Cheesy Bacon Cheeseburger blev det för mig, yum. Davve hade varit och köpt iPod Touch och B&O hörlurar till det och mitt prylcentrum kände sig genast understimulerat och "vill-ha" begäret sattes in.

Efter ett tårdrypande farväl promenerade jag genom staden till Broadway Dance Center för att utöva Jazz Basics (det ingår i Theatre Dance-programmet). Instruktören var sträng som tusan och "POINT YOUR TOES" var ett ständigt skällsord riktat mot mig. Jag antar är det är så man lär sig så jag bet ihop trots mina ofrånkomliga "authority issues". Efter 1,5 timmars dans sprang jag 10 gator norrut för att hinna med Bikram Yogan, jag svettdes som aldrig förr och mina benmuskler skakade som om någon hade slagit på dem med ett basballträ men jag klarade det och var så jäkla stolt över mig jälv när jag var klar! Efter 30 minuter eftersvett (jag slutade helt enkelt inte att svettas, sick, haha) så hoppade jag på metron och åkte ner till 8th avenue mellan 17th och 18th street, i Chelsea, det var dinnertime. Aarons kompis Melis har en lägenhet här och jag hade blivit bjuden på middag tillsammans med Aaron och Melinda.
Lägenheten var breathtaking och jag har fortfarande inte smält hur häftig den var och hur häftig hon var. Efter en arbetsam dag kommer jag in i denna beroendeframkallande lägenheten och innan jag vet ordet av har jag ett glas fint rött vin i handen, Melinda målar menyn på en canvas, Aaron står i köket och lagar maten och Melis skuttar runt med vin i högra och en cigarett i vänstra och är allmänt stylish. Vi var 10 pers totalt och som vanligt är jag minst 7 år yngre än resten. Aarons matlagning är som tidigare nämnt oslagbar. Han GJORDE Gnocchi med ricotta, marinerade och lagade octopus med små rödlökar och kidneybönor, tomater med mozarella, prosciutto, sallad med kanderade och krossade mandlar o.s.v. En annan gäst går på French Culinary Institute och hade bakat baguetter och olivbröd. Till efterrätt hade vi sorbet av päron, fänkål och svartpeppar, ovanpå detta hade Aaron hällt vodka och honung. Allt var säkert mer avancerat än vad jag kan förstå men Aaron får det att se så enkelt ut, han bara vipsar ihop det och så blir det en festmåltid, fantastiskt!

Alla dessa människorna är väldigt artsy, pålästa, vet mycket om mycket, kan konst och litteratur, rest mycket och upplevt mycket och som sagt, mycket äldre. De är otroliga inspirationskällor och jag agerar svamp och suger upp all info som lämnar deras läppar.

Melis pojkvän Giacomo jobbar på ett världomspännande skivbolag som heter.....*trumvirvel* MINUS RECORDS! Så jäkla coolt. Han lovade att han skulle skicka en t-shirt och lite annat merchandise som stickers, pennor och liknande, sjukt coolt! Otroligt nöjd med gårdagens prestationer och vaknade minstsagt met ett leende imorse när Melinda erbjöd sig att laga pannkakor.

Klockan 2 har jag en timmes VocalTech, klockan 4 har jag Bikram Yoga och klockan 7:30 har jag Theatre Dance (den avancerade sorten, jösses). Imorgon har jag en Audition för en musikal som spelar på en cruiseline som reser runt i the Carribean, hur fett hade inte det varit, LYX!

Tuesday, February 26, 2008

Pictorials

Jag har börjat få mersmak för foto, kan det vara för att det är så mycket att fotografera?


Jag gillar hur detta fotot togs idag men om man inte studerar
det allt för noga hade det kunnat vara taget för 30 år sedan.


Wallstreet och jag.




Davve.

Davve vet hur man klappar jättemus (!)

MoMA

Dagen började med pannkakor a lá minus klockan 7 imorse. Sjukt lyxigt för Melinda som bara satt och väntade med gaffeln i vänstra och kniven i högra. Inte långt därefter befann vi oss på Bikram Yoga i Midtown. Melinda hade berättat att det var 40 grader varmt i rummet men inte att det var 100% luftfuktighet men det var inte så svårt att märka eftersom andningen i princip upphörde när man äntarde rummet. MEN, i det stora hela var det riktigt gött, man svettades kanske några liter och man kände hur kroppen fick jobba ordentligt. Jag höll på att svimma två gånger, allt bara snurrade. Detta var normalt enligt instruktören, "just sit down for a couple of seconds" and I did.

Efter detta skrev jag ut min headshot och gav den till min agent på Actors' Rep, nu är det bara att vänta på ett samtal som säger, "du har jobb!!" Nu har jag allt redo förresten (resume, headshot, dance o.s.v.) och det är bara för mig att börja gå på auditions vilket jag ska, denna veckan, FINALLY!

Solen strålade över manhattan idag. Jag hade feta sneakers, coola byxor, white T och en spacead hoodie så jag kunde inte låta bli att köpa en Yankeekeps GANGSTA-style. jag berättade för den mörkhyade (with an enormous butt) tjejen på Yankee affären att jag var en "preppy boy" from Sweden that needs som gangsta bein' done to me. Hon tog det på fullaste allvar och urvalet kepsar var många och sätten att bära dem var ännu fler. Det slutade med att jag fick ha en egen liten fashionshow i butiken för alla butiksbiträdena så att alla fick säga sin åsikt. Det slutade med en classic yankeecap och stilen jag bar den på var såklart the real New York Style och med den breda kepsen på sidan var min streetstil härmed fullbordad. YESSIR!

Klockan var 1 och jag sitter på MoMA (Museum of Modern Art) när Davve och Necking kommer och hämtar upp mig, målet var lunch först sen MoMA. Davve fick ge upp hoppet om indisk buffé och det blev klassisk caecar salad med burrito (va? klassisk? Ja, för New York). MoMa var riktigt häftigt. Davve var helt uppe i varv bland designutsällningarna och Necking var uppe i varv bland de stora grabbarna som Monet tillexempel. Jag var oerhört openminded och lärade mig lite om mycket.
Nobody puts Necking in a corner, so he's in the midde!

Jag VILL vara Elvis (bara ibland... sällan. Va? I'm KING!)

Davve ÄR ART!

Klockan äro 8:27 och jag ska in till baren "Eatery" och röja med those young fellas, de åker nämligen tillbaka till Schweden imorgon!

Be well!

Monday, February 25, 2008

Holy Guacamole!

Nu är jag hemma igen och det känns gött! I torsdags spenderade jag en natt på 29:onde våningen på The Crown Plaza på Times Square i the city that NEVER sleeps (it doesn't even take naps so neither did we), vi bröt oss in på takpoolen mitt på natten vilket kanske inte var det smartaste jag gjort, men jag var helt enkelt inte den krispigaste flingan i cornflakes-paketet vid den tidpunkten. Heck, it was fun!

Dagen efter spenderades som jag redan beskrivit på soffan och igårmorse var det upp och hoppa igen! Gårkvällen och dagen idag har jag dansat och ätit mig igenom tillsammans med familjen Martell/Classey en och en halv timme norrut där i princip hela denna släkt bor inom en radie av en mil (We're talking BIG time sammanhållning). Kändes lite konstigt att varken Sean eller Jim var där men jag gjorde det bästa av situationen och åt lite till, och lite till, och lite till... Jag siktar oavkortat på ballongsize.
Igår var det 80-årskalas och idag var det 78-årskalas, det var de två högsta hönsen av denna klan som skulle hyllas, Grandma och Grandpa. Himla inte med ögonen bara för att det var gamlingar som fyllde år, aldrig förr har jag beskådat en 80-åring som juckar mot sin gåstol och berättar för servitrisen att han precis har köpt en ny säng och frågar "you wanna try it?".

Aaron och Melinda har rekat Bikram Yoga vilket är ett ställe där man utövar yoga i 40 graders heat, insane. Imorgon klockan 9 ska jag och Melinda ge oss på det, ska bli riktigt intressant faktiskt. Om jag inte trillar av min oerhörda brist på flexibilitet som jag gjorde sist så trillar jag säkert i min pöl av svett istället, can't wait!

Efter detta ska jag äta lunch med Davve och Necking för att sedan besöka MoMA (The Museum of Modern Art) in midtown. Kvällen ska ägnas åt sång och på tisdagmorgon (om jag känner mig redo) har jag en audition klockan 9 på morgonen (!), om inte, har jag röstteknik klockan 10, dans klockan 2 och svettyoga klockan halv 6. Sen ska jag, lagom svettig, lägga in stöten på värdinnan på Vinyl Bar (a.k.a. introducera mig normalt denna gången).

Om inte allt för lång tid kommer Papi Pablo hit och strax efter det kommer Ålen. GOSH, jag ska släpa runt dem tills deras fötter brinner!

Wish me luck tomorrow morning, I might need it!




Saturday, February 23, 2008

melankolist eller filosofisk?


Det är fredagkväll, klockan är 11 och jag har precis tagit en promenad längs hudson river i snön, ensam. Jag är bakis, för första gången på länge, har glömt hur oerhört otrevligt det är att vara bakis. Hade mycket roligt igår men hade haft minst lika kul om vatten hade runnit ner för min strupe istället för öl. Och ovanpå det hade jag kunnat få så mycket mer gjort idag. Det är mänskligt att fundera och "reconsider" beslut. Melinda kom precis hem och efter varsin kopp te är det dags för bingen. Ikväll var vattennivån otroligt hög, vår rondell som ligger precis nere vid vattnet var hälften river och hälften rondell, coolt.