Inbjudan till min avskedsfest sommaren 2005.

Snart är det 2007, tiden går så osannolikt snabbt!

Jag är säker på att fortsättningen av mitt liv kommer bli lika mästerligt fulländat som mitt gågna.

Tack!

Jag vill bara uttrycka min förvåning och beundran över mina vänner Pablo, Johan och Victor. De fullföljde sitt mål, de körde ner till Marocko, de tog sig verkligen dit! Men när jag tänker på det har jag inte sett några bilder än utan bara läst om det, ljuger de? Jag utgår från motsatsen.

Grattis, mannar!

"Hej" inte "Hello"

En peronlighet kan formas på olika sätt på olika språk. I USA känner mina vänner mig som Minus på engelska och här i Sverige känner ni mig som Minus på svenska och inte tvärtom. Det är skönt att skriva på engelska eftersom min vardag inte ger mig utlopp för mitt relativt nyinlärda engelska språk men det är svårt att få kontakt med mina läsare på samma sätt som jag kan få på det svenska skiftspråket. So goodbye english and hello swedish.. at least for now! (OK, det var ju engelska)!




Ok, idag har vi provat studentmössor och man känner hur den stora dagen närmar sig och den obeskrivliga lyckan blandat med den ringa mängden ångest kryper fram från något mörkt hål längst bak i huvudet. Ungefär som när man ser ljuset i slutet av en lång tunnel genom ett berg i alperna sommartid, man vet inte exakt vad man kommer att få se men det känns bra.
Smått berusad av stämningen (eller kan det var för att jag vaknade ungefär 20 minuter tidigare) väljer jag "storpaketet". I storpaketet ingår studentmössa och en beundransvärd mängd skit som tillexempel en ring som också fungerar som en kapsylöppnare(!), och det kan ju ändå vara bra att ha. I "lilla paketet" ingår mössan och en t-shirt, detta för 400:- mindre, en i högsta grad konsiderabel summa. Gjort är gjort! Men varför sade inte Aleksander eller Nicole till mig?
Glädjens dag (domedagen) inträffar om 226 dagar och min väntan glöder. Den klara majoriteten av mina vänner har tagit studenten i år eller förra året och jag sitter kvar i skolbänken och knegar, men jag klagar inte (jo det gör jag) för jag hade mitt mirakulösa år i USA och detta är vad jag får offra. Nu ska jag dyka ner i skolböckerna igen men jag klagar inte (JO!).

MY PARAGON*

On January 30, 1948 the world suffered a great loss. Mohandas Karamchand Gandhi (मोहन दास करमचन्द गान्धी) was assasinated on his way to a prayer meeting. He was a man of truth and faith that emphasized a life pursuing non-violence and civil disobedience. He was a man of many great ideas and during his 79 years in this world he changed the course of politics and the nature of men.

"We must be the change we wish to see in the world."

Nothing could come between him and his beliefs.

"To believe in something, and not to live it, is dishonest."

If everyone acted and reacted the way the great Mahatma Ghandi did the world would be a peaceful, just and astonishing place.

"You must not lose faith in humanity. Humanity is an ocean; if a few drops of the ocean are dirty, the ocean does not become dirty."

Ghandi dedicated his life to the purpose of discovering truth, and he did.

*förebild

ANNOUNCEMENTS

What to do, what to do... To start with I want to express my utmost delight in Mr. Fredrik Reinfeldts choice of giving Mr. Carl Bildt the position of Foreign minister of the Kingdom of Sweden. Mrs. Maud Olofsson as the minister of industry and vice prime minister is another fantastic choice presented yesterday morning. Other pleasing events that took place yesterday was my interview with Espresso House that resultet in probationary (trial) employment. YES! Finally an income! Now to the things that's bothering me. I have to hold a speech in swedish-class next thursday and I'm still waiting for the starting shot so I can project out of my couchpotatoism into my sphere of ambitiousness (!).
Oh well, it's saturday and the sun is shining so get a grip.

Fall is just around the corner and I can finally have sibbarp all to myself. No fat, screaming kids, no fat, yelling moms, no life-threatening amusement parks, no kid-excrement in the water (Thank God) and finally no unnecessary littering. I can put my most comfortable clothes on and just stroll around like nobody's business, yeah! I'm not completely alone though. Please, feel free to join me! Mr. iPod only provides support under certain circumstances.

Pablo, Johan and Victor are on a trip around europe by car (a Renault Clí0 to be more precise). Johan called me just to tell me how much fun they had and how boring my schoolwork is and Pablo did the same thing by textmessage. I guess this is the shit you have to deal with when you leave the country for a year. But F them! I love shoolwork and my eurotrip last summer rocked way more than theirs. If you guys read this I just want to let you know how much fun we're having this weekend and how much I look forward to my 8.15 class in English C on monday!

Det är söndagmorgon efter en mycket hård kväll på Tunneln. Jag söker febrilt efter något som kan tänkas skänka mig lycka, iallafall ett leende. Jag har hittat det!
Ja, detta är Johan som stänger in Sofie i min resväska! Och faktiskt, det är helt fantastiskt!

You live and learn. Have a great day everyone!