Tuesday, April 17, 2007

Hur mycket är kroppen konstruerad att ta in?

Jag sitter hemma i min stol i mitt rum bara 150 meter ifrån havskanten, solen skiner och jag har precis varit ute och sprungit. Helgen har jag spenderat tillsammans med mina vänner och som vanligt har jag haft otroligt kul. Allt jag gör går bra, min familj mår bra och jag känner mig som en och lever som en kung! Ändå är jag i detta nu fylld av ilska beyond description.
Vad är det för fel på vår värld?
Jag brer några smörgåsar, sätter mig ute i solen och läser tidningen. Vad är det första som slår mig? "Virginia, USA: 33 döda i massaker på universitet".
För er som inte vet så bodde jag i staten söder om Virginia, nämligen North Carolina, under ett år (05/06). Jag besökte Virgina flera gånger och jag har även vänner som går på "Virgina Tech", skolan där massakern inträffade.
Jag kan inte riktigt ta in det jag läser, det är så ofattbart, så många döda. 33 döda och 29 skadade, det är 62 familjer med tillhörande vänner och bekanta som drabbas. Varför händer detta? Vem gör detta? Och varför? Det verkar ha blivit en trend bland massmördare i USA att angripa skolor och ungdomar, sedan Columbine 1999 har 7 massakrer inträffat i amerikansk skolmiljö och ändå är USA:s vapenlagar nästan lika liberala som de var 1999.

Bush - get a grip!

Nu kom allt på en gång för mig. Västvärlden verkar ha glömt vad lycka egentligen innebär. Vi blir inte lyckliga av en ny bil, ny jacka eller ett par nya skor, det är inbillning. Jag sitter här och väljer vilka av mina 6 par joggingskor jag ska ha på mig för min joggingrunda längs havet. Och i stora delar av Afrika har 30% av befolkningen HIV/AIDS. De kämpar för att få rent vatten och ordentligt med mat för att orka med dagen och ändå kan de le och känna lycka. Vi lever i överflöd och har mage att klaga på skolmaten (jag är ett praktexempel på detta). Vi i västvärlden har på något sätt blivit mättade på materiella saker, vi måste lära oss vad som verkligen är lycka igen för att verkligen förstå.

Detta är fallet, det talar för sig själv, världen är som ett öppet sår och inga läkare syns till. Var är Gud? Is this our mess to clean up?

2 comments:

Pablo said...

usch usch, jobbigt. vart ska man börja?

Anonymous said...

Bra skrivet!!! Ps; INTE bra att skolka;) hihi...