Applause? Check!

Creepy nummer 1: Klockan var 5 och jag insåg hur lat jag hade varit denna dag, men nu hade jag lyft my behind och stod och väntade jag på bussen. Till min stora förvåning var det varmt i luften, det var första gången jag stod och väntade på bussen utan att vara en mänsklig block of ice när jag steg på. Något måste vara fel, tänkte jag, det var fuktigt så jag var helt säker på att om cirka 1 timme skulle det vara blixt, dunder och sånt där sci-fi regn som egentligen bara finns i filmer. Spännande, tänkte en äventyrslysten minus. Jag skulle träffa Ms. T om 2 timmar och hade lite time to kill innan dess. När jag väl kom på bussen så var den.... *trumvirvel*.... TOM! Nu började det bli creepy på riktigt, var "the big flood" på väg och jag var den sista att få veta, men busschuffören hade inte heller fått veta i så fall, SUCKERR! Det kändes ungefär som när man går i stan och det tar mer än en blinkning mellan två Starbuck's, nästan så man blir dåsig alltså.

Jag hade rätt, det började regna, jag var gåendes så det tog inte lång tid innan jag var genomblöt och då hände det, det klassiska filmmomentet som aldrig händer en själv, en jävel i en svart chevy kör rakt brevid mig och ner i en mastodontpöl och splashar ner mig från topp till tå, jag kunde inte annat än skratta. Det var skratt eller gråt som gällde. In på Macy's med mig för att bli omhändertagen av någon trevlig parfymsäljande expedit.

Creepy nummer 2: Det första jag ser när jag kommer av bussen är en kvinna med svart smuts i pannan. "Hallå, torka bort det" tänker jag. Med närmare eftertanke kom jag fram till att det var ett ofördelaktigt födelsemärke hon hade, stackars kvinna tänkte jag nu.

Lite senare ser jag en herre, precis i ögonvrån, också med smuts i pannan. När jag vänder mig om för att konfirmera så har han nacken mot mig. Nu börjar mitt hjärta att racea och jag tror att folk håller på att bli aliens eller något. Droppen som fick bägaren att rinna över var när ett äldre par kommer ut ur dörrarna på Macy's, båda med svart kladd i pannan, sen vänder jag mig om och ser typ 10 stycken i alla åldrar. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Lord, come save me!! Jag springer in på Macy'ssom jag skrev innan och så frågar jag min expedit som inte var alienified; - What's up with the black gew in peoples foreheads?'

- Dah, it's "Ash Wednesday", all catholics go to mass and the reverend draws a cross in ash on everyones foreheads! sa hon som om detta var något jag borde läst om i skolan.

Jag kunde vara lugn, det vara bara något konstigt amerikanskt.

Väl inne på Macy's ringer telefonen (händer INTE ofta kan jag säga). Det var Seaneyboy! Han skulle kolla hur läget var och informera att han köpt flygbiljetter tillsammans med vår egendomliga vän Justin till den 9:onde mars, heeeeeeeeeeeell yeah!

Vi snackar säkert i 20 min och inte långt efter att vi lagt på ringer telefonen igen, WOW! Det var Joanne, en annan High School kompis, det visar sig att hon just nu är i NC men bor i NYC, riktigt kul att ha någon som man känner sedan innan att hänga med, hon kommer tillbaka om en vecka. Hon är en up and coming actress här i stan, hon kanske har en och annan kontakt som jag kan ha nytta av (just nu gnider jag händerna mot varann med ett mysigt flin på läpparna).

Klockan var kvart över 7 och jag träffade Ms. T, Brian och Brian utanför New York City Centre där musikalen "Applause" skulle spela om 15 minuter. Den var riktigt bra, inte lika bra som Wicked med fortfarande, dessa människor är så oerhört duktiga! Gay-kompisen från Sex and The City hade en stor roll, Grey's mamma i Grey's Anatomy hade en supporting role och huvudrollsinnehavaren som hette Christine var tydligen Broadways största diva just nu, enligt Ms. T. För mig var hon bara ett namn på en otroligt duktig musikalartist, so far...

Klockan är 10 och solen tittar fram, dags för the City!

Peace!