The complicated art of strolling.

Min dag idag har varit dedikerad vilodagen samt konsten att strosa. Kort och gott! Men för er som känner mig så har jag inte låtit den gå till spillo, icke! Efter en klockren frukost med scrambled eggs och bagels hoppade jag in i duschen och vips så var jag New Yorkified.

Inte ett moln fanns på himlen när jag slutligen tog steget utanför dörren, "YES!" tänkte jag och kastade på mig solbrillorna som om de vore revolvrar i en duell. ("Yeset" var mer för solbrillorna än för solen, jösses). Bussen hade bestämt sig för att inte komma i tid men jag väntade troget och passade på att läsa lite. När bussen inte kommit på 45 minuter tänkte jag gå hem men då kom två amerikaner och sa att den skulle komma nu, "yeah right", tänkte jag. När vi kom till stadiet då jag berättade att jag var svensk så kom kommentaren "Oh, then you're used to the cold, right?", vilket ORGINAL killen var. Ja, detta var ironi, det är dags att slakta myten om att Sverige är nordpolen, stycka myten hade suttit på sin plats! Varför inte göra en banner över 5th Avenue;

"Tired of the snow? Go to Skåne!"

Målet idag var att se Central Park, ärligt talat var det att spela storschack/Checkers med gamla herrar i Central Park. Men jag kom bara cirka 23 steg in i parken när jag ser en folkmassa, självklart drar jag mig dit, det var början på en gratis guidad tur genom parken, hade jag tur eller var det helt enkelt skrivet i stjärnorna? Vår entusiastiska och småläspande guide med 6 års erfarenhet visade hela södra delen av parken och stoppen var många, hon tog oss tillbaka till 1853 då parken inrättades och tog oss igenom alla parkens olika skeden. Dessa träd har sett ett och annat tänkte jag, no kidding. Första gapskrattet för dagen kom då vi stod under en bro, taket var täckt av vacker mosaik som skulle reflektera dagsljuset, det var it's purpose liksom. Brevid står en asiat med mörka solglasögon, storlek större. Hon räcker upp handen, får all uppmärksamhet och säger "I don't get it, when are they gonna turn on the lights?" HAHA! I samma sekund som hon säger det tar hon av sig solglasögonen och blir knallröd i ansiktet. Resultat, ALLA får sig ett gott skratt, tack du ärliga asiat!

Sista anhalten var statyn och fontänen The Angel of Waters. Wow, denna sund kommer jag sent glömma, jag sitter i den, till min fördel (jobbigt annars), vattentömda fontänen mitt i Central Park, runtom mig har jag barn och hundar som turas om att klättra upp på statyn och trilla ner på mig (läget liksom, se efter var ni ska trilla), träd, monument, oändliga gräsmattor och dammar. I öronen har jag musiken från en gammal dam och hennes harpa som ser ut som den varit med de senaste 100 åren, i ögonen har jag eftermiddagssolens värmande strålar och i händerna har jag en god bok.

Nu är jag trött och det är dags att åka hem, men först ska jag gå grocery shopping, men VAR? Efter ett kort besök i übertrendiga Applebutiken som ligger underground mittemot "The Plaza" svingar jag in på Staples och frågar vänligt men förvirrat; "Where do you buy grocerys in this city?" Expediten bara skrattar och säger högt och tydligt; "YOU DON'T!! That's why you can buy already made food on evey corner on every street". Med svansen mellan benen går jag mot Port Authority vid Times Square för att ta bussen hem.

Utanför "Saint Thomas Church Fifth Avenue" som är en gigantisk katedral mitt i stan ser jag den här skylten. Är det så att jag har en förkärlek för körmusik och är det så att klockan är två minuter i 4? Ja så är det! Det var 1 timmes gåshud, rent av! Yngsta killen kan inte ha varit mer än 10 år gammal och han var ASGRYM! Lite Sisters Act 2-känsla, för er som är bekanta med denna film.

Ännu en fulländad dag och imorgon är det dinner med Ms. Broadway samt jobbsökande (bl.a. på svenska restaurangen).

Seaneyboy (Sean) kommer och hälsar på mig precis i början av mars, YEAH!

Fred UT!