Varför detta bloggavbrott? Let me tell you a story about a day dedicated to the color grey (I don't think grey deserves to be called a color). I onsdags vaknade jag av ösregnets dundrande läte, klockan var lite över 7, jag gick upp, tittade ut genom fönstret. Hela min kropp var i detta nu i symbios, alla kroppsdelar och sinnen visste exakt vad de ville göra; inte lämna sängen på hela dagen, it was just for me to obey so I said "Yes, master" and joined the bed bugs once more.
INGET produktivt gjordes denna dag och senast jag hade en sån dag måste ha varit när jag endast kunde gagga och ligga i vaggan. Jag vet att jag inte är ensam om att ha känslan;
Åh, vad jag har mycket jag borde göra.... Bäst jag gör ingenting!
Aaron kom på kvällen och tillagade ribs med BBQ-sauce, det var det enda som fick mig att lämna sängen. En öl, en kulinariskt upplevelse och en film, dagen var fulländad. Tänk vad nöjd man kan bli för så lite. (PUNKT)
Nästa dag vaknar man till en himmel utan moln och dessutom en behaglig temperatur, det var ju Valentine's Day så gubben där uppe hade väl detta planerat, stormen före lugnet, kanske?
Dagen har ju fått en speciell liten fluga att surra i mitt öra och även jag worked my magic denna dag.
Bussen gick tidigt för mig och Vincent och jag befann mig i West Village redan klockan tolv. Detta var mitt första besök här och jag tror att jag har en crush! Arkitekturen, butikerna, böckerna, de gamla gubbarna som sitter och smuttar på sina cigarrer, de störtsköna snubbarna på Joe's Café och de drop-dead-gorgeous-brudarna som hoppar runt med en Marc Jacobs-påse i handen och ett leende på läpparna like there's no worries in the whole world. Nämnde jag att det var strålande sol också? Oh, that's right, I already did!
Jag var på job hunt, fika-jobbet verkar inte vara tummen upp och jag klarar mig inte längre utan jobb så mitt mål var solklart. Jag sökte jobb på klädesbutikerna Steven Alan, Magiela och Marc Jacobs, alla dessa ställen ville att jag skulle komma in idag och lämna min resume and that I will do. Ni som inte varit i West village förstår nog inte hur sjuka affärerna är, det är svindyrt blandat med snorbilligt och inredningen i affärerna är som Picassos konstverk. På Margiela gick personalen runt med läkarrockar med nametags (no joke). Självklart sökte jag där, haha. Restaurangerna Miracle Bar och Smörgåschef var jag också inne på och Smörgåschef vill att jag kommer in idag med svarta kläder, provjobb? Verkar så.
Marc Jacobs hade vad de kallade för "HUGE SALE" och hrm... I have to admit, IT WAS! Köpte herr-regnstövlar, en mössa i 100% Cashmere, en ny plånka och en t-shirt med en naken Victoria Beckham på, it was too cool to pass. Mor och far, be cool, som sagt, det var megarea!
Efter detta gick jag in i en cool bokaffär men en gigantisk hund i. Jag köpte "Persepolis 2" och "Tuesdays with Morrie". Tack vare Joe's Café (Art is Joe, Joe is Art) och deras oklanderliga kaffe så är nästan hela Persepolis 2 utläst. Läs boken innan ni ser filmen, ett gammalt kinesiskt ordspråk.
På Vojne Chocolate i Soho träffade jag Melinda för tidig "valentinesmiddag" i form av choklad och choklad. Brandy, tjejen som jobbar där och berättat för Melinda att hon har en "thing" för mig bjöd oss på hela rubbet som säkert hade gått på $30 totalt, mange tak sa jag!
Senare följde jag med till Pace University och gick en class i Import/Export vilket var väldigt intressant. Kvällen slutade med varsin öl på Thomas Hotel, fancy smancy! Eller nä, jag ljög, den slutande inte där. Den slutade med varsin noodle soup och varsin corona hemma i lägenheten. True that!
Jag ska sjunga kl. 2, dela ut mina resume's efter det och vara på smörgåschef klockan 5 so;
- BEAT IT MINUS!
- OK, chill out...
1 comment:
ÅH! Kan du inte köpa posh-tröjan till mig? hehehehe. Kanske inte finns kvar när jag kommer vet du;) hihi. PU>ZZZZZZZZ, ellz0r
Post a Comment