Intervju? Nä, audition!

Dagen började långsamt med en bagel och gröt, jag hade en bra att-göra-lista framför mig och eftersom solen sken såg jag fram emot det. Jag läste ut "Teusdays with Morrie" (by the way, it's a must-read) igår och hade därför inget att läsa på bussen, men det hade ändå varit en prestation förtjänt av ett nobelpris. Två kanadensare satt på varsin sida av bussen (why?) och skrek deras konversation istället för att spara den tills de var framme (but why?).

Jag passeade Madison Square Garden och dagdrömde om att jag gjorde ett historiskt hoop-shot(det var mäktigt, alla var där), jag passerade också United States Post Office som är nästan lika stort som Stockholm slott som jag självklart besökte. På 30th street mellan 6th och 5th avenue passerade jag en hål-i-väggenbutik med gamla grammofonspelare i skyltfönstret, affären såg riktigt cool ut och jag ville utforska. Dörren var låst men jag knackade på, en äldre herre med ett frågande leende öppnade dörren.

- I like your store, can I check it out?

- Sure thing, that's what it's here for!

Affären var två våningar stor och liknade mest ett lager, den här mannen, Bruce, hade under merparten av hans liv samlat på sig tvapparater, radios, telefoner, grammofonspelare, köksmaskiner o.s.v. Eftersom han började för länge sedan var allt antikviteter nu och kunde säljas dyrt. Grattis! får man väl säga.

Sedan svängde jag ner på 5th avenue och landade på Marble Church där jag bokade in en audition för deras kör som sägs vara den bästa in town! Efter detta kunde jag inte bestämma mig om jag skulle ta metron de 35 gatorna och 3 avenyrna till Barnes&Noble vid Columbus Circle eller gå.... Jag gick.

Dags för mer böcker, jag har förvandlats till en riktig bokmal. Jag köpte Henry David Thoreaus Walden samt Civil Disobedience, läst bitar ur båda och har nu bestämt mig för att gräva mig igenom dem på riktigt, The Complete Works of Nathaniel Hawthorne, han var filosof och transcendentalist och The Playmakers, an inside look at Broadway's golden age. Melinda gav mig en månad, it's on, baby!

Arbetsintervjun för statistjobb var inte riktigt vad jag trodde den skulle vara. Jag trodde vi skulle sitta ner som cviliserade människor och prata om hur lämpad jag var för yrket eller ej, men tji fick jag. "Ooohhh thank you" Säger jag med läpparna i en dragkamp mellan ett leende och en haktappning, som en annan byfåne när jag får en monolog i handen och 5 minuter att öva in den. Paniksvett och hjätklappning uppkommer och jag vill mest därifrån. Jag slår mig i huvudet, tar mig i kragen (hade ingen, blev nackskinnet, mycket mer effektivt) och kommer snabbt fram till att det oftast blir bäst när man inte är överförberedd, let's do it!

Monologon handlade antingen om en man som pratade om gamla minnen till en old pal ELLER om en stad som hade fått en ont-i-ryggen-epidemi som spred sig som pesten. I couldn't really tell (no joke). Jag körde på oavsett handlingen och enligt mig så gick det ganska bra, jag fick i updrag att ringa tilbaka imorgon kockan 12.15 för att prata med huvudet på stället (och för att visa att jag kan vara punktlig, okej).

McGoodbye