Vad gör man på NY fashion week? Man går på visning!

Gooood morning everyone! (Eller vänta, det är ju inte morgon för er, kan ni låtsas?)

Med te i handen försöker jag långsamt vakna och göra mig redo för min första sånglektion som börjar klockan 2 idag, lite nervöst.

Igår utforskade jag nedre manhattan med the financial district, chinatown, battery park och ground zero. Melindas och Vincents skola ligger inte alls långt från ground zero så jag väntade på att Melinda skulle få "lunch", mellan 4 och 6. I väntan gick jag på The New York Stock Exchange Musem samt tittde på frihetsgudinnan, från ett rejält avstånd that is. Väl klockan 4 gick vi till ett litet mexikanskt ställe där vi mötte upp Aaron. Jag gillar stark mat, I do, men Aaron lurade i mig något av det starkaste, och jag vågade inte erkänna att min mun was on fire och mina läppar kändes som om de redan förkolnat och skulle trilla av. Melinda såg inte ut att vara in pain så jag var tvungen att bita ihop. Jag är ju cool (en tönt).

Jag var ruskigt mätt och hade inga smaklökar som var vid livet men ändå skulle vi till Eileens's Special Cheesecake som var ett litet hål-i-väggen-ställe med sjukaste cheesecaken. Jag tog rocky road cheesecaken och vi var båda överens om att mitt val var godast.

Nu skulle Melinda tillbaka till skolan och Aaron skulle hem, han mådde dåligt, vips så var jag ensam igen! Men är det något dessa dagar har lärt mig så är det att jag är sjukt grym på att vara ensam, believe it or not. Mitt mission var att hitta en bar som jag och Melinda skulle inta när hon slutade (kl.8). Helst i Chinatown eftersom igår var det kinesisk nyårsafton. Efter att jag snackat med säkert 10 kineser (jag kände mig lång för en gång skull, hallelujah) så visade det sig att de inte firar det ikväll utan de väntar med firandet till i helgen, "det blir lättare så" var förklaringen, "ok".

Happ, tänkte jag och vandrade vidare. Träffa ytterligare två kineser (tjejer), jag frågade om de kände till en häftig bar i närheten och det gjorde de. "Bun Ó" hette baren; asiatisk, flådig, modern och med mycket trevlig personal. Jag försökte ragga lite med ett "jaha, ska inte ni ut ikväll då?". Svaret var "jo, kanske" med en jäkla massa fnitter, jag kommer aldrig förstå mig på det där könet från venus.

Nästa bar som jag kollade upp var en bar som jag hört talas om på egen hand, "Bar 89", i Soho, jag visste att den skulle vara väldigt fancy och kanske till och med bara köra med gästlista men jag ville gå förbi ändå. Väl framme vid baren i trendiga Soho står det en vakt och lite annat folk utanför de stora glasdörrarna, jag hade två val, antingen tveka och då skulle vakten förstå att jag inte hade där att göra och kasta ut mig eller bara gå rakt in som om jag gjort det 100 gånger förut, jag gjorde det sistnämnda, väl inne tappade jag hakan, det var riktigt coolt (ja, coolt är rätt ord). Man fick inte gå till baren/bordet själv, utan man var tvungen att vänta på någon som visade en, men baren var så nära och jag fick ögonkontakt med en bartender så jag stegade fram. Han hette Mike och var hur skön som helst, han tyckte att jag skulle ta med mig lite swedish ladies och komma tillbaka. Jag skrattade lite och sa "sure thing, mike!". Jag frågade om drinkmenyn och, I knew it, det fanns inga priser. Slutsats; sluta lek minus, you aint got that kind of money. Jag fick Mike att tro att jag skulle komma tillbaka senare med Melinda (swedish lady) och han lovade att han skulle fixa ett riktigt bra bord åt oss. Kanske i framtiden, tänkte jag.

Jag hade fortfarande en timme to kill och planen var att utforska mer barer men jag kom bara 10 meter utanför Bar 89 när jag ser en pytteliten skylt som satt på en dörr "Issy Salomon Trunk Show". Det stod en herre och en tjej i deras finstasser framför dörren med skylten och jag frågade vänligt vad det var för något. De berättade att deras kompis Issy hade smyckevisning ( it's Fashion Week) i en stor lägenhet rakt ovanför oss och den inte direkt är för allmänheten men de frågade om jag ville följa med. Why not, tänkte jag. Visst, smycken kanske inte direkt är min grej, men det var NYC och jag var inbjuden. När jag kom upp i den fantastiska lägenheten med panoramafönster ut mot gatan och innergården möttes jag av designern Issy (det var en herre vid detta namn) och ett antal andra designers och sånt folk. Det bjöds på Dom Pérignon och jag minglade som aldrig förr, blev nästan svettig. Check it out http://www.issysalomondesigns.com/! Detta kan vara något av det coolaste jag gjort i NYC so far, efter "Wicked" såklart. De gav mig alla lyckönskningar och hoppas att vi ses igen. Man kan ju alltid hoppas på att man får ett litet mail och en inbjudan till något fett, MUMMA!

Melinda slutar och "Bun Ó" it is, vi drack kinesiskt öl och snackade om allt möjligt, eftersom vi snackade på svenska och gjorde mycket gester kan resten av barbesökarna ha tolkat vårt samtal på PRECIS viket sätt de vill och det hade vi roligt åt.

Tips: Put it out there! Jag har väl aldrig varit särskilt bra på att vara ensam, jag trivs bäst med några dussin peeps runt mig att all times men om man sätter sig i den situationen att man helt enkelt måste vara ensam så åker alla antenner ut till höger och vänster och man upptäcker saker och ting (och folk) som man annars aldrig hade upptäckt. It's cool, try it!