audition

Förlåt för min sega uppdatering men det har helt enkelt inte varit tid till det de senaste fullspäckade dagarna. I måndags flög jag in till stan och återförenades med min tappra vän Pablo på restaurang Eatery för lite löjlgt dyr sallad, det var Pablos första dag så det skulle vara fäncy! Vi gjorde stan ett tag sen skulle jag ut till Queens för lite sångsession med Ms. T vilket gick ruskigt bra trots att halsen gjorde sig påmind (exakt HUR sjunger man utan att göra sin hals påmind, minus? Jaja, you kow what I mean). Queens var för övrigt riktigt ghetto cool med mycket grafitti och bebodda hustak, precis som i filmerna.

Pablo gjorde som man ska, han spatserade upppifrån och ner och vädret kunde inte vara bättre för honom. När jag kom tillbaka åkte vi hem till mig och käkade middag samt hängde med Melinda och Aaron. Självklart gjorde vi femtio tusen kakor också, som sagt; Pablos första dag, fäncy!

Det var tisdag och det var fortfarande svårt att förstå att Pablo faktiskt var in town men nu skulle jag också fatta att jag skulle på min första rktiga audition. Det blev kortslutning i systemet men reservreaktorn gick snabbt igång och jag kunde function like normal. På Chelsea Studios som var the location of my audition. Jag tyckte jag var i god tid, 10 minuter innan det stod att de öppnade men tji fick jag, jag hamnade på plats 125 i kön eftersom det tydligen är en oskriven regel att man ska slå sig själv för att vakna klockan 5 för at tvara på studion kockan 6, för att skriva upp sig på någon sorts mental lista som så fort teaterfolket kommer förvandlas till en actual rangordning beroende på vem som kom först. Vill man så ska man! FRICK (som Elliot i Scrubs hade sagt) I'M NO MORNING PERSON!

Jag snackade med allt och alla, om "crap" rent ut sagt och jag gick på toaletten 3 gånger i minuten, agerade precis så som jag gör när jag är svinnervös. Man sitter i ett stort rum och väntar på att de ska "call your name". Jag fick för mig att man skulle ställa sig i mitten av rummet och börja sjunga på kommando och med den tanken gjorde jag nästan på mig. Men så var inte fallet (inget av fallen). När jag blev kallad, 2 timmar senare, så gick jag in i rummet där directorn satt vid ett bord och en accompanist satt vid pianot. Jag gav pianokillen mina noter och sa hur många bars av intro jag behövde och sen var det bara att sätta igång. I was actually doing it, jag stod i ett rum och sjöng en inövad låt (på mitt kommando) framför en director av för en känd musikal i New York, insane!

Jag var väl sådär nöjd med mitt performance men han sa "you did great" och med det gick jag ut med ett smile som fortfarande håller i sig.

Jag och Pablo skulle ju fortsätta att vara sådär töntiga (coola) som bara vi kan vara så jag var tvungen att skynda mig. Vi spatserade i West Village och drack kaffe på Joe's (såklart). Självklart så träffade vi en manusförfattare som var stationerad i New York. Medan vi snackade med honom så fick han ett instant message på datorn som löd något i stil med; Du ska ha möte med Natalie Portman. Pablo började gråta (inombords) och jag blev starstruck. Oavsett så har han lovat att guida oss i Brooklyn i helgen, vi bytte nummer och I swear, vi kommer ringa (om inte han ringer först såklart).

Vi hoppade ner i tunnelbanan och tog metron till Thai Basil för middag med Jazz, strax efter det kom Ållen till den stora staden och vi tog några öl/drinkar på VINYL innan vi åkte hem. En totalt overklig känsla att Jag, Pablo, Ellen och Jasmin sitter och skriker i mun på varndra med varsin drink mitt i New York City.

Jag och Ålen har precis vaknat efter att ha brottats om täcket hela natten. Idag ska Ålen få känna på storstadsliv även om han där uppe i molnen är lite kissenödig denna morgon.

P.S. Ålen hade med sig ett påskäg med gottis från godisaffären, Mor och Far hade skickat med ännu mer godis och Mormor hade också skickat med en påskpresent, thank you ALL!

peeeeeeeace