Att sätta mig på bussen för att åka till times square, köpa pengar (ett uttryck i min smak, om pengarna är på rea då såklart) och sen sätta sig på bussen tillbaka direkt igen gör jag bara inte. Det får bli en uppgift för morgondagen. Melinda körde också, lite småinspirerad av mig, en hemmadag och i vanlig ordning blev det pannkakor med en liter sirap på till frulle.
Nu kom vi precis tillbaka efter promenaden till macken där vi köpte oreo's, swedish fish och en påse chips. När vi kom tillbaka hämtade Aaron Melinda för att åka ut till Brooklyn ett litet tag.
Min tanke; FAN, nu måste jag ju äta allt detta SJÄLV? Vojne vojne! Jaja, jag ställer väl upp för laget.
Så jag skippade middagen och har nu ätit en påse chips och en påse swedish fish. Inte det minsta näringsrikt men god, it was worth it!
Vad är det som ska bli nytt då? Jo, grubblare som jag är kombinerat med min fysiska understimulans för dagen har jag börjat fundera över om jag ska slopa min följeslagare sedan 9 år tilbaka. Vi har ju så mycket historia ihop, hon och jag. Hon har hållt upp mitt självförtroende i de mest pinsamma situationer och givit mig en känsla av ogenomtränglig säkerhet. Hon har varit mig trogen nästan alla 9 år om man bortser från vissa snedsteg i ösregn (inte så hett som det låter). Men samtidigt som hon känns som en del av mig så för hon med sig så mycket skada, inget har proffs varnat mig för så mycket som de varnat mig för henne. Jag är lite "on a roll" med förändringar just nu och tänkte kanske "go that extra mile"? Fågan är, vad säger ni?
Jag syftar så klart på min älskarinna i röd kortkort, Dax Wax.
2 comments:
hihi krya på dig min lilla minus! /ålen
Det är djupa och oerhört tunga bekymmer du grubblar på. Ett livsavgörande beslut minst sagt. Men jag säger det man alltid får höra: Följ ditt hjärta, vad säger det dig? (Yligheten i sin renaste form!=P)
Post a Comment