Vi har turistat de senaste dagarna också, fövillat oss i Brooklyn, bestigit Brooklyn Bridge och åkt häst och vagn i Central Park. Även om jag börjar känna mig som en New York-are så kommer jag aldrig sluta turista, attraktionerna tar nämligen aldrig slut.
Jag och Pablo åker in till stan tillsammans på morgonen och åker tillbaka tillsammans på kvällen, ungefär som ett par på ålderdomshem som har olika dagsaktiviteter men blir hämtade av samma senilbuss innan solen går ner. That's just how we roll.
Imorgon är det dance och på tisdag är det audition och jag kan inte annat än vara laddad till tusen eftersom rösten är på topp.
Hyran ska betalas, det finns inget värre. Det är en fet klump i magen OCH det är ungefär alla pengar jag har TROTS mina välbetalda jobb, inser mina kära läsare då hur omänskligt dyrt det är att bo i New York? Men det kusliga är att det är värt varenda ruttet öre.
Nu sitter jag och Pablo och laddar inför en film och jag planerar min resa till England för att kolla upp de två universiteten jag kommit in på, which one should I choose?
Ska jag bli den sjungande kirurgen? Ska jag ha en private practise i form av en musical och inte tvärtom (I'll make both)? Då ska jag lätt ta betalt för både the medical care OCH för en Broadway Musical, man ska ju sjunga för växter, kanske organen mår bra av lite skönsång?
Dags att ännu en gång krypa ner och sova till ljudet av sirener utanför fönstret med vetskapen av att jag kommer vakna upp i THE city.
No comments:
Post a Comment