jag ser ljuset

Jag säger som Sunes pappa Rudolf i Sunes sommar; "GUUUUD? GUUUUUUUUUUUD!". Jag börjar nämligen känna mig bättre och det har varit mäkta efterlängtat. Idag gav jag mig ut igen, trots att den lilla vitklädde minus på min högra axel sa att jag skulle stanna inne, jag sa något i stil med "up yours" och drog på mig solbrillorna, plugga in iPoden och gav mig ut i ett 16-gradigt New York. Jag skulle träffa smyckedesignern på hans affär i Soho och inte i East Village, GREAT tänkte jag när jag hade tagit mig igenom ett mindre trevligt område med människor höga som höghus (jag är ju i NYC, gosh minus, du har billig humor) för att ta mig till East Village. Jag småsprang till LaFayette/Bleecker och kom tillslut rätt men en timme för sent (jag erkänner, jag använde karta och såg ut som en japansk turist). Han var precis lika cool som första gången jag träffade honom. Allt skulle fotograferas och jag skulle välja vilka "samples" som jag ska ta med mig till Malmö i April. Alla ni tjejer där hemma, you gonna love this! Återkommer med bilder så att ni kan göra beställningar om ni behagar.

Anywho, jag hade lite time to kill efter detta. I södra Manhattan finns det många "cages" där man kan spela basket eller "handball". Jag visste inte vad handball var så jag hoppade in i en cage och avbröt några spelare som spelade for fun för att få en förklaring. Vi kom fram till att det funkar ungefär som squash men istället för rack använder man sin hand (de lite mer avancerade spelarna har någon sorts handske med en liten platta). För övrigt ser det skitkul ut, och svettigt! De frågade om jag ville vara med och spela en runda men jag tackade artigt och lite coolt nej, skulle träffa Ms. T på andra sidan stan och var tvungen att ta metron. Jag frågade om vi kunde bestämma en tid då vi kunde spela och då sa de att de nästan alltid spelar i Coney Island och att jag var mer än välkommen att komma dit och spela anytime! And I sure will! RIKTIGT FETT!

Ms. T hade hållt lektion på en rough High School vid Union Square så jag mötte henne utanför, vi gick och käkade och bokade in sång för en frisk minus på lördag. "You better be well by then, cause were getting down to business with auditions now" Ms. T said. Yikes!

Förhoppningsvis ska jag vara back in business imorgon och allt ska få rulla på som vanligt med dans, acting och sång. Det är inte klokt hur mycket jag lärt mig om musik och teater-branschen under den korta tid jag varit här, unbelievable.

Jag avslutar med ett citat ur min välskrivna bok, denna meningen lästa jag om och om och om igen för att till slut komma fram till att det är destillerad sanning helt enkelt.

"The heavier the burden, the closer our lives come to the earth, the more real and truthful they become".

Vad menar han? Han kan ju inte ha erövrat så många kvinnor.

Om vi säger att han är 60 år så blir det 1,53 kvinnor i veckan

sedan han föddes.

Rough neighbourhood.

Det är något med NYC och färgade cyklar.