the show must go on: min stad

Så jag har bestämt mig nu, jag vill inte åka härifrån. Men det lustiga i detta är att det handlar inte över huvud taget om vad jag vill eller känner för, heck no! The US Government owns my soul while I'm within the vast borders of the United States of America. And I must obey the laws of this mighty country that I admire in gargantuan proportions. Landet spottar tillbaka mig till Sverige den 20 april men jag lovar jag kommer spotta tillbaka. IN YOUR FACE - säger jag.

Anywho, det känns som att han där uppe råkat komma åt Fast Forward knappen på kontrollpanelen med klisterlappen "MINUS" på. Jag försöker att hålla min act together för att inte snubbla i någon fallgrop. Jag ber om ursäkt för att jag inte kunnat uppdatera på samma frekvens som innan, det tär på mig eftersom det finns inget roligare än att knåda ihop en text på handikappad svengelska på slutet av dagen, you should try it.

Igår hade vi vår välplanerade påskfest här i vår lägenhet. Jag, Melinda och Aaron var värdar och med viss utomstående hjälp fick vi ihop ett hejdundrandes party. Vi blev 18 pers, vi hade äggmålning (jag vann inte, fan), god mat, god öl (alla utom en sort, det tog Pablo över 1 timme att få ner den, men artig som han är skulle den ner), kycklingar (både döda och levande, de levande var galnast på festen), till och med Zeus var med oss och gav oss strålande sol och puttrande värme.

Mamma Melinda bakade brödet och Pappa Aaron lagade maten, vad gjorde jag då? Jo, jag bar öl, städade badrummet som var FLTHY och sopade samt möblerade om terassen. Jag gjorde som min kära mor alltid gör, när klockan slog 3 och gästerna knackade på dörren stod jag fortfarande i duschen, det ligger tydligen i släkten det där med framförhållning.

Oavsett så blev festen över förväntan, till och med vår kära eremitkräfta Vincent minglade. Jag tror det var för att vi var utomhus i t-shirt och minglade framför utsiken av New York City i strålande solsken, vem skulle inte ha ett leende från öra till öra då, huh?

När solen gick ner flyttade vi in och åt hembakade semlor framför brasan. Gamla band stärktes och nya band knöts samman och dagen var komplett! Nä, vänta lite nu. Jag, Pablo och Sofia gick på sen bio för att runda upp kvällen med lite kultur och "The Other Boleyn Girl". Inte särskilt upplyftande för sinnet kanske men Nathalie Portman och Scarlett Johanssen i åtsittande korsetter skruvade i alla fall upp hettan några grader.

Idag har jag och Pablo haft quality time vilket betyder total nördighet (the good kind). Vi gick till the US Post Office, Grand Central, träffade Joanne och slutade med att låta ålen bjuda oss på cupcakes, which was AWESOME. Jag träffade Ms. T på New Dance Group på 38th street där hon hade hyrt ett Vocal Room, jag hade inte sjungit på 5 dagar och jag var så laddad att jag till och med rapade noter. Betyget för sessionen var att det var det bästa hon någonsin hört mig sjunga, och jag höll med! Jag nådde 4 tagenter på pianot högre än vad jag någonsin nått förut och rösten var så stark att både mina och Ms. T´s trumhinnor skakade ur balans. Jag var kort sagt in a euforian state of mind. Bocelli, släng dig i väggen, eller? Kanske inte! Imorgon har jag en audition för en Off Broadway Musical klockan 9 så det är uppstigning klockan 7. Just nu svajar Pablo och Ellen uppe i Empire State Building, moget att göra saker jag inte ens har råd att göra, ska vi slåss?

Imorgonkväll ska vi på ett jubileum på fäncy fäncy Buddha Bar och på torsdag efter mitt jobb-gig på konstfesten ska vi på Acne's invigningsfest för deras nya butik i Soho/kollektion. Veckan är fullmatad med auditions, dans, sång och fest.