martins second day and the first day of the last week

Jag, Martin, Aaron och Melinda sitter hemma hos oss och dricker vin och njuter av vardagen. Tack vare att brossan är här så har vi äntligen kunnat få ett foto på the three roomies all together, great.

Dagens anekdot: Jag och brossan sitter på metron och snackar skit om allt möjligt, allt UTOM svett. Strax efter stoppet vid fifth avenue kastar sig folk i olika riktningar för att undvika de oundvikliga lukten som spred sig som en löpeld genom tågvagnen. Det fanns ingen utväg, vi var trapped. Efter en sekunds eftertanke kommer alla på, exakt samtidigt att uteliggaren som hoppade på precis inte har duschat på 16 år och därmed luktar värre än Pumbas prutt, värre än västkusttång, ja den destinkta lukten av gammalt svett känner vi alla till men denna portion har ni aldrig känt, det kan jag lova. And you know what, be glad!

När vi kom fram till Grand Central kastade alla sig ur vagnen och chippade efter luft, även om det var stoppet de skulle av på eller ej. Och vårt samtalsämne blev ju naturligt svett, i ungefär en timme efter.

Vi hann med vintage shopping i Williamsburg och strosande i lower manhattan också.

Roof Top Bar NYC Fifth Avenue

Oj vad jag inte bloggar. Men jag vet varför och det är en relativt bra anledning enligt mig själv. Skulle jag sätta mig ner och blogga lika frekvent som jag gjort tidigare hade det mest varit klagomål, absolut inte på NYC utan på hur mycket jag inte vill hem (se föregående inlägg). Men nu vet ni det och det är established, let's forget about it. Sedan sist har mycket hänt, go figure.

För några dagar sedan klippte jag mig ännu en gång på Carsten på Union Square, när jag blir rik så ska jag aldrig behöva klippa mig någon annan stans. Jag har gjort en lista på saker jag helt enkelt MÅSTE göra innan jag åker hem som jag har missat och en av de sakerna var att besöka Williamsburg som ligger i norra Brooklyn. Williamsburg är väldigt artsy fartsy där frisyrerna är stora, kläderna färgglada, fiken många, rockmusiken hög och street art finns överallt. Ovanpå detta är det en gammal del av brooklyn, d.v.s. all gathusen är gamla och detaljrika. När jag vaknade på morgonen innan min Jesus Christ Superstar audition strålade solen och det var 20 grader ute, snabbt hoppade jag på metron och snart var jag i Williamsburg. Jag gick runt ett bra tag och övade på min låt, här finns ingen som bryr sig, alla sjunger/pratar med sig själva.

Förutom att snubbla över en photoshoot för FUSE magazine så hade jag ett mål, Beacon's closet, en guldgruva väl dold för turister. En gigantisk vintage affär, bara för mig och mitt ego, gött. För er som ska åka hit, detta stället är ett måste.

Ja, Brooklyn var inte som Manhattan, det var lugnt, inga skyskrapor, nästan som en oas bara ett metrostopp på andra sidan East River.

By the way, auditionen gick sjukt bra, för bra, om ni bryr er om att veta vad det betyder så kan ni kommentera and I will tel you!

Nu är brossan här och eftersom jag numera är på semester (inga jobb kvar) så semestrar vi tillsammans. Hans första dag gjorde vi i princip hela lower Manhattan, inte illa alls. Sedan avslutade vi med att möta upp hans kompis Josephine på en Roof Top Bar på fifth avenue, och det kan vara den coolaste bar jag någonsin varit på, vi satt utomhus med varsin öl i handen och blickade ut över empire state building, chrysler o.s.v.

PEACE

Empire State Building

Mina nya glasögon

hypad

OK, here's the truth! Jag hade egentligen inte ens tänkt skriva att jag kommer hem till (förhoppningsvis) blommiga Sverige på denna virtuella dagbok alls. Men nu har jag brutit mot det krassliga löftet så många gånger så nu är det bara att give in and follow suit. Jag tror det var i förrgår som tanken på att jag ska åka härifrån sjönk in på riktigt och bara för det kan jag inte sova på nätterna. Inte så mycket för att jag inte vill åka utan mest; "PANIK, HAR JAG HUNNIT MED ALLT? Svaret är självklart "nej", det är helt omöjligt att hinna med att göra allt i den mångsidiga och färgstarka metropolen NYC. Imorgon har jag min stora audition, Jesus Christ Superstar och jag som King Herod är fan stabilt som Jesus på vatten. "Prove to me that you're no fool, walk across my swimming pool" sjunger jag med ett kaxigt leende.

Mina dagar är räknade men icke mina punkter på min to-do list, jikes! What's left då? tänker jag som tycker att jag har pratat med varenda själ och gått på varenda gatsten i hela staden.

JO, Beacon's closet i Williamsburg där man kan köpa asbilliga vintagekläder/prylar, Williamsburg in general, Frick Collection, Guggenheim, PS1 Contemporary Art, käka middag med Feuerstein's, posta vykort, klippa håret på den där coola stylistsalongen på Union Square igen, äta middag på Max Brenner chokladrestaurang.. Ja, listan går faktiskt bara on and on men jag är fullständigt confident att allt kommer gå vägen, det är ju NU jag är turist, haha.

Plus alla vanliga to do-saker så har jag dans och sång ungefär varannan dag innan departure.

Igår hade jag, Melinda och Aaron lyxmiddag med hembakat bröd, pasta med pesto och fint rödvin som jag fick efter mitt bartenderjobb förra veckan. Aaron hamnade i köket som vanligt, sånt man får ta om man jobbar som kock. Minus stod för vinet, sånt man får ta om man bartendar. Melinda stod för brödbakning, sånt man får ta helt enkelt, haha.

Nog om mig......................... LURING!

Idag fortsatte min och mamma Gossip Girls konversation;

- Do you like your job? Is it worth it?

- Heck I LOVE going to work, go to work and get dressed up by designers, sure!

- Haha, I BET! So I saw my second episode last night.

- Did you like it? Which one?

- The one where the youngsters went to cotillion.

- Oh, how funny that was.

- Yeah it really was... (we both sort of dozed off into daydreaming)/ok, a little adlib there)

- Anyway, I'm looking for a nanny, a swedish nanny, what should I do?

- Go to the swedish church on 5th Avenue, they have meeting for swedish nanny's and post new one's every week, good luck!

- Thanks, see ya!

- See ya (sa jag med åtrå i blicken)

One more thing folks, brossan kommer och hälsar på på fredag which is gonna be awesome, "jag ska lära han allt jag kan". (Ok, jag säger aldrig fel på honom/han men om jag ska referera till Djungelboken så måste jag, give me a break).

bilden tagen från Apple Store, 5th Ave.

HÄJ HÄJ

BEWARE

Viiiiiiiiiiiilken dag. Klockan är 9 och jag har precis kommit hem från jobbet, idag har jag jobbat precis hela dagen och det var utamattande men sådär kittlande kul med tanke på lön och vilka sjuka kunder vi har. Idag fick jag lön för en och en halv arbetsdag så jag klagar inte... Eller jo nu kommer det; sådär kittlande ironiskt att få lön i starka (harkel) dollar, det är inte precis som att det tjänar något till att spara och ta med hem. Tusan då, får väl göra av med dem här istället, jobbigt liv.

Anywho, idag kom mamma Gossip Girl in på fiket igen och efter att ha sett Serena in real life så är jag små hooked (vi ska ju gifta oss och göra massa barn). Hon kommer in varje dag och Serena bara ibland så OM jag inte träffar Serena igen (coolt att jag kallar henne för hennes oriktiga namn) så är planen denna; Jag ska bli kompis med mamman (som också spelat i Melrose Place), gå till en inspelning, vinka friskt med båda händerna och få henne att kalla på Serena, berätta för henne hur bra jag är för henne (och vise versa). Sen är det bara sänghalmen som väntar. Och jag måste erkänna, jag är en liten bit på vägen. Håll i hatten nu, idag så sa jag sådär småcoolt;

- I'm pretty sure I saw you on the set of Gossip Girl last week.

- Oh yeah? Cool! Did you like it?

- I have to admit, I've only seen one episode but my friend from Sweden, Ellen, is a huge fan and she was visiting me... so we went!

- Great, fans in Sweden huh?

Sen babblade jag på om det där att serien är den mest populära ever fast med minst tittarsiffror och om strejken o.s.v. Hon lämnade med ett leende på läpparna, ett "Good luck" och en blink.

Vad kallar man det på råsvenska? Halva inne?

Mina vänner, ge mig en vecka!

Jobb är kul, i alla fall när det är i New York City. Jag fick ta hem 8 gigantiska kanelsnäckor idag, gött. Melinda har redan claimat hälften, great!

Igår fick ja min nya auditionsång till Jesus Christ Supestar, nämligen King Herod's song. Den passar min röst som en mjöllarv i ett bageri, perfekt helt enkelt. Jag nailade den på första försöket och där satt vi med en hel timme kvar av lektionen men utan musik att jobba på, DET har aldrig hänt förut. Imorgon ka man kalla första dagen på mitt andra jobb, jag ska nämligen hämta alla samples på smyckena jag ska ta med hem till Sverige, girls beware!

Nåja, dags att tvätta, städa (var är min maid?) och slutligen sova och ladda inför morgondagen.

Nacht!

konkurrensen på cool har blivit hård

Jag läste för någon dag sedan Ernsts inlägg som genom många grenar, exempel och vardagliga synsätt tog upp rotproblemet bekräftelse. Det var i alla fall så jag tolkade det. Kampen om bekräftelse är kanske inte i grund och botten ett problem utan ofta tvärtom, denna kamp kan vara den drivande kraften till fame and fortune (eller vad nu drömscenariot är för individen i fråga). Men vad som jag anser vara ett problem är när strävan efter bekräftelse slår ut resten av ens drivkrafter och förvandlas till ett mentalt monster. Som min vän Pablo smygärligt/sarkastiskt uttryckte det "finns det inte på facebook har det inte hänt". Detta är på olika nivåer sanning för minst 2/3 av ungdomen vi känner, försök inte ljuga för er själva!
Men en fråga som jag finner småläskigt intressant är; Har törsten efter bekräftelse alltid funnits eller ökar den?
Kanske har den ökat i takt med världens folkökning. Innerst inne kanske vi är lite hysteriska över att det kanske finns tre andra "jag" stöpta i en asiatisk form borta i öst. Så vi känner att vi måste sticka ut på alla sätt möjliga.
Kanske är det mediernas enorma tillväxt med internet som raketmotorn. Tanken på att vi KAN synas på alla medium, tanken på att vi KAN få minst 100 pers att läsa vår blogg varje dag, tanken på att vi KAN maila alla möjliga viktiga personer i världen för att dela med oss av vår åsikt, tanken på att vi KAN lägga upp bilder och videor på oss själva for the world to see. Dessa tankar kanske ger oss en semikortslutning i hjärnan. Ett knapptryck bort så har vi möjlighet att göra en forändring. Men inte bara jag, utan alla 9 miljarder peeps om trampar på denna jordyta. Det kan ju få vem som helst att sukta efter "me, me, me, me, me"-bekräftelse/panik.

Förr kunde man helt enkelt inte jämföra sig med andra som man kan idag. De hade inte datorer eller internet att mata dem med ideal varje dag. Jag-idealet har blivit lidande.
Nä, det är inte lätt att vara ungdom idag... (eller är det just det det är).

Detta är inget klagomål, endast en analys av något som för vissa är ett problem och för andra en drivkraft.

god morgon världen

Inatt har jag knappt sovit en timme. Sova dåligt? JAG? I vanliga fall slocknar jag så fort jag ser sängen men det är mycket på gång i huvudet just nu, mycket som måste klaffa, mycket som hänger över mig. Jag är 19 år faktiskt, fortfarande tonåring, en lite plutt helt enkelt. Mitt huvud battlar mellan "äh, jag är ung och dum, låt mig vara det" och " det är dags att göra de stora valen i livet, varje steg är avgörande". Det kanske är som Ellen säger, jag kanske kolar vippen vid 35 på grund av min hastighet. Men jag som vill bo i en koja i bergen vid 85 års ålder.

Från vår till vinter, på en dag. När det är dimma, ösregn och nollgradigt är det svårt att komma upp ur sängen, så är det. Läste National Geographics extratidning om klimatet igår, det var som ett klockrent slag, rakt mellan lysmaskarna. Klimathotet var prioritet #1 för mig innan jag åkte hit, efter överlevnad då. Nu har jag blivit minst sagt distraherad men jag är inte mer än människa. Men i detta nu fösöker jag svälja att jag inte kan göra mycket mer än att uttrycka min frustration och vilja att hjälpa till att förändra jordens framtid.

Snart ska jag åka in och dansa tröttheten ur mig på Broadway Dance Center och strax efter det ska jag sjunga Jesus Christ Superstarlåtar med Ms. T för att hitta vilken som passar mig bäst inför the big tuesday!
Melinda springer runt som en iller och byter kläder, hon ska nämligen på stor intervju idag. Vincent sitter och skriker på franska i hans lilla eremitkräfts-skal och jag sitter och stirrar över min framtid. Det är minst sagt fullt hus denna morgon.

Jesus Christ Superstar

Oh yes, på tisdag ska jag på audition för Jesus Christ Superstar, en av mina favoritmusikaler of all times. De vill att man sjunger något ur musikalen så imorgonkväll så ska jag och min vocal coach sätta oss ner vid pianot och klinka ihop något ruskigt bra!

Idag har jag lämnat Pablo på flygplatsen och jag är återigen ensam med staden. Until next time bro!

Mycket har hänt den senaste tiden men uppdateringen har varit poor. Highlightsen ska jag oavsett scribble down. I tisdags så var jag på audition för "Altar Boyz" och vad som var så coolt med denna auditionen var att man sjöng inte i ett rum som man vanligtvis gör utan man stod på the actual stage, the actual broadway stage! I publiken satt directorn, producern och någon annan, strålkastarna var riktade mot mig och på kommando bad jag om min starting note, hummade den och sa "I'm ready". De två minuterna efter det drömde jag mig bort; teatern var fullsatt, jag hade helt plötsligt scenkläder och smink på mig och scenen var uppbyggd som en victoriansk sal. Under min sista not tittade jag rakt mot strålkastarna och hörde jublet och kände rosorna som kastades på mina fötter. Det var mäktigt. Jag blinkade och plötsligt var det bara tre pers i publiken igen och jag stod i mina vanliga kläder igen. Med meningen "Good job, next!" fick jag lämna mina two minutes of mental fame.

Efter det mötte jag upp Pablo och Charlotte Rey i West Village på Joe's såklart. Kaffet var gott, solen sken och det var t-shirtväder, grymt! Dagen fortsatte med jobb, middag på ESPN Zone på Times Square med min amerikanska familj, arcades och slutligen barrunda i Soho med Pablo och Charlotte. Det slutade med att vi hamnade på en hamburgerbar i Midtown och eftersom CHarlotte inte hae sett times square så slank vi även dit. Klockan var 4 på morgonen och Times Sqaure var TOMT! Stället som man gärna undviker eftersom man aldrig kommer fram, oavsett om man är i bilen eller gåendes var som en spökstad. Vi kände oss som vi var med i filmen Vanilla Sky där de tömde hela Times Square i en timme för att spela in en scen. Helt ofattbart.

Allt går skitbra men för er som har hängt med på min ekonomiska resa (som åkådare då) kan jag meddela att nu är pengarna slut, putts väck, finito, no more. MEN det rycker i mingiporna ändå så don't bring me down.

Coolare lillasyster får man leta efter

mys på joe's utebänk

baren Home Sweet Home

Lite Papaya Dog

Ett tomt Times Sqaure, drömde jag?