Jag läste för någon dag sedan Ernsts inlägg som genom många grenar, exempel och vardagliga synsätt tog upp rotproblemet bekräftelse. Det var i alla fall så jag tolkade det. Kampen om bekräftelse är kanske inte i grund och botten ett problem utan ofta tvärtom, denna kamp kan vara den drivande kraften till fame and fortune (eller vad nu drömscenariot är för individen i fråga). Men vad som jag anser vara ett problem är när strävan efter bekräftelse slår ut resten av ens drivkrafter och förvandlas till ett mentalt monster. Som min vän Pablo smygärligt/sarkastiskt uttryckte det "finns det inte på facebook har det inte hänt". Detta är på olika nivåer sanning för minst 2/3 av ungdomen vi känner, försök inte ljuga för er själva!
Men en fråga som jag finner småläskigt intressant är; Har törsten efter bekräftelse alltid funnits eller ökar den?
Kanske har den ökat i takt med världens folkökning. Innerst inne kanske vi är lite hysteriska över att det kanske finns tre andra "jag" stöpta i en asiatisk form borta i öst. Så vi känner att vi måste sticka ut på alla sätt möjliga.
Kanske är det mediernas enorma tillväxt med internet som raketmotorn. Tanken på att vi KAN synas på alla medium, tanken på att vi KAN få minst 100 pers att läsa vår blogg varje dag, tanken på att vi KAN maila alla möjliga viktiga personer i världen för att dela med oss av vår åsikt, tanken på att vi KAN lägga upp bilder och videor på oss själva for the world to see. Dessa tankar kanske ger oss en semikortslutning i hjärnan. Ett knapptryck bort så har vi möjlighet att göra en forändring. Men inte bara jag, utan alla 9 miljarder peeps om trampar på denna jordyta. Det kan ju få vem som helst att sukta efter "me, me, me, me, me"-bekräftelse/panik.
Förr kunde man helt enkelt inte jämföra sig med andra som man kan idag. De hade inte datorer eller internet att mata dem med ideal varje dag. Jag-idealet har blivit lidande.
Nä, det är inte lätt att vara ungdom idag... (eller är det just det det är).
Detta är inget klagomål, endast en analys av något som för vissa är ett problem och för andra en drivkraft.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment