Mr. inte-fest-lika-mycket-som-innan-du-åkte-till-usa var i farten igen, jisses! Denna helgen var som från en annan värld, jag förvandlades till eufori personifierad, och det är med skakande händer och träningsvärk efter för mycket hoppa-upp-och-ner-dans som jag skriver detta inlägg i min virtuella dagbok.
I fredags fick jag reda på att det FINNS människor som inte har facebook och genom att känna efter och ta mycket bilder på fenomenet så insåg jag att han faktiskt var verklig. Men aha-upplevelsen övergick snabbt i tårar då jag insåg att det inte går att tagga någon i fotoalbumet som inte har facebook. Hur ska då andra människor veta att han finns? Vilken status han har? Vilka kompisar han har eller "what he is doing right now"!
Facebook är en drog, så enkelt är det.
Jag har just kommit hem ifrån jobbet (yes, jag jobbar igen, på EH). Idag har jag jobbat i västra hamnen med jäkligt softa peeps, tack gode gud för det eftersom mitt huvud förmodligen hade gått upp 3 kilo över natten och mina ögon hade gått ner 3 centimeter. Igår kom nämligen Lisa Freccero hem från Italien och Calle hem från lumpen (för helgen då), en oslagbar combo d.v.s.
Igår träffade en long lost friend (han är så long lost att jag inte minns att vi varit vänner), Anton heter han och vi har lekt på trampbilar och ätit ägg och bacon varje fredag på solbackens dagis, tider det! Sofie, do you remember the slide?
Imorgon är det en ny vecka och nya tag skall tas. Boka in möte i sthlm med tjallamalla, välja min nya dator, skicka viktiga mail o.s.v. NICE!
Titta, hon kör!
Fenomenet till vänster.
Det är inte lätt alltid.
Calle "Ûruk Haï" Holmdahl
Long lost friend.
2 comments:
är det my som har körkort? dra mig baklänges. .
och den där personen utan facebook? haha visst. FAKE
Heey =) jag har skaffat ny blogg.. vore kul om du kika in litegranna.. =)
Post a Comment