MoMA

Dagen började med pannkakor a lá minus klockan 7 imorse. Sjukt lyxigt för Melinda som bara satt och väntade med gaffeln i vänstra och kniven i högra. Inte långt därefter befann vi oss på Bikram Yoga i Midtown. Melinda hade berättat att det var 40 grader varmt i rummet men inte att det var 100% luftfuktighet men det var inte så svårt att märka eftersom andningen i princip upphörde när man äntarde rummet. MEN, i det stora hela var det riktigt gött, man svettades kanske några liter och man kände hur kroppen fick jobba ordentligt. Jag höll på att svimma två gånger, allt bara snurrade. Detta var normalt enligt instruktören, "just sit down for a couple of seconds" and I did.

Efter detta skrev jag ut min headshot och gav den till min agent på Actors' Rep, nu är det bara att vänta på ett samtal som säger, "du har jobb!!" Nu har jag allt redo förresten (resume, headshot, dance o.s.v.) och det är bara för mig att börja gå på auditions vilket jag ska, denna veckan, FINALLY!

Solen strålade över manhattan idag. Jag hade feta sneakers, coola byxor, white T och en spacead hoodie så jag kunde inte låta bli att köpa en Yankeekeps GANGSTA-style. jag berättade för den mörkhyade (with an enormous butt) tjejen på Yankee affären att jag var en "preppy boy" from Sweden that needs som gangsta bein' done to me. Hon tog det på fullaste allvar och urvalet kepsar var många och sätten att bära dem var ännu fler. Det slutade med att jag fick ha en egen liten fashionshow i butiken för alla butiksbiträdena så att alla fick säga sin åsikt. Det slutade med en classic yankeecap och stilen jag bar den på var såklart the real New York Style och med den breda kepsen på sidan var min streetstil härmed fullbordad. YESSIR!

Klockan var 1 och jag sitter på MoMA (Museum of Modern Art) när Davve och Necking kommer och hämtar upp mig, målet var lunch först sen MoMA. Davve fick ge upp hoppet om indisk buffé och det blev klassisk caecar salad med burrito (va? klassisk? Ja, för New York). MoMa var riktigt häftigt. Davve var helt uppe i varv bland designutsällningarna och Necking var uppe i varv bland de stora grabbarna som Monet tillexempel. Jag var oerhört openminded och lärade mig lite om mycket.

Nobody puts Necking in a corner, so he's in the midde!

Jag VILL vara Elvis (bara ibland... sällan. Va? I'm KING!)

Davve ÄR ART!

Klockan äro 8:27 och jag ska in till baren "Eatery" och röja med those young fellas, de åker nämligen tillbaka till Schweden imorgon!

Be well!

Holy Guacamole!

Nu är jag hemma igen och det känns gött! I torsdags spenderade jag en natt på 29:onde våningen på The Crown Plaza på Times Square i the city that NEVER sleeps (it doesn't even take naps so neither did we), vi bröt oss in på takpoolen mitt på natten vilket kanske inte var det smartaste jag gjort, men jag var helt enkelt inte den krispigaste flingan i cornflakes-paketet vid den tidpunkten. Heck, it was fun!

Dagen efter spenderades som jag redan beskrivit på soffan och igårmorse var det upp och hoppa igen! Gårkvällen och dagen idag har jag dansat och ätit mig igenom tillsammans med familjen Martell/Classey en och en halv timme norrut där i princip hela denna släkt bor inom en radie av en mil (We're talking BIG time sammanhållning). Kändes lite konstigt att varken Sean eller Jim var där men jag gjorde det bästa av situationen och åt lite till, och lite till, och lite till... Jag siktar oavkortat på ballongsize.

Igår var det 80-årskalas och idag var det 78-årskalas, det var de två högsta hönsen av denna klan som skulle hyllas, Grandma och Grandpa. Himla inte med ögonen bara för att det var gamlingar som fyllde år, aldrig förr har jag beskådat en 80-åring som juckar mot sin gåstol och berättar för servitrisen att han precis har köpt en ny säng och frågar "you wanna try it?".

Aaron och Melinda har rekat Bikram Yoga vilket är ett ställe där man utövar yoga i 40 graders heat, insane. Imorgon klockan 9 ska jag och Melinda ge oss på det, ska bli riktigt intressant faktiskt. Om jag inte trillar av min oerhörda brist på flexibilitet som jag gjorde sist så trillar jag säkert i min pöl av svett istället, can't wait!

Efter detta ska jag äta lunch med Davve och Necking för att sedan besöka MoMA (The Museum of Modern Art) in midtown. Kvällen ska ägnas åt sång och på tisdagmorgon (om jag känner mig redo) har jag en audition klockan 9 på morgonen (!), om inte, har jag röstteknik klockan 10, dans klockan 2 och svettyoga klockan halv 6. Sen ska jag, lagom svettig, lägga in stöten på värdinnan på Vinyl Bar (a.k.a. introducera mig normalt denna gången).

Om inte allt för lång tid kommer Papi Pablo hit och strax efter det kommer Ålen. GOSH, jag ska släpa runt dem tills deras fötter brinner!

Wish me luck tomorrow morning, I might need it!

melankolist eller filosofisk?

Det är fredagkväll, klockan är 11 och jag har precis tagit en promenad längs hudson river i snön, ensam. Jag är bakis, för första gången på länge, har glömt hur oerhört otrevligt det är att vara bakis. Hade mycket roligt igår men hade haft minst lika kul om vatten hade runnit ner för min strupe istället för öl. Och ovanpå det hade jag kunnat få så mycket mer gjort idag. Det är mänskligt att fundera och "reconsider" beslut. Melinda kom precis hem och efter varsin kopp te är det dags för bingen. Ikväll var vattennivån otroligt hög, vår rondell som ligger precis nere vid vattnet var hälften river och hälften rondell, coolt.

A lethal dose of Sweden

Jag sitter på nyutnämnda favoriten "Thai Basil" på 9th avenue inte långt ifrån Central Park och läser Metro, jag väntar nämligen. Som om de hade stått utanför med tidtagarur anländer Davve och Oscar prick klockan 2, härligt med punktliga grabbar. Vi äter fancy thaimat med förrätt som ingår, 7 dollar vilket är 44 kronor, INTE ILLA! Vi sitter mest och pratar i mun på varandra och oroar oss över om servitrisen går på kvällskurser i svenska (det hade varit ungefär som att smeta för mycket bamse-tandkräm på tandborsten, för mycket av det goda helt enkelt). Vi styr skutan mot downtown och Soho-shopping. Minus guideförmåga nådde sina gränser och eftersom jag är så van vid att gå ensam så förstår jag inte det där med att man faktiskt vill nå sitt mål i någorlunda tid, så vi tar en taxi down broadway för att besöka det urbilliga Century 21 outletvaruhuset som ligger vid Ground Zero. Nu kommer det roliga, för det första så visar det sig att vi är urusla på att få tag på taxi men till slut så lägger en gul bil märke till oss och stannar mitt i gatan och ber oss springa in. Det blev lite velande och som trogen svenk hoppar Necking in i FRAMSÄTET! Hahahaha, jag och Davve hade extremt roligt åt detta i baksätet och Necking förstår hans snedsteg, hela inhoppandet gick för fort helt enket. Cabdrivern är tyst och tror nog att Necking ska råna/våldta/skjuta honom om han gör en wrong turn. Necking mös med driverns kissflaska (de stannar ju aldrig och uträttar sina mänskliga behov) och de var nog ungefär lika obekväma båda två. (Bilden berättar; HELP ME OUT OF HERE)

Vi utövar lite foosballspelande på Ben Sherman store på Prince St. som förde tankarna till sommaren. Dagen var ordentligt kryddad med goda skrattanfall, hell of a day so to say.

Klockan är 5.30 pm, jag är i downtown, klockan 6 pm ska jag träffa Mama Martell och äta middag med henne och henns väninna samt döttrar (me and the ladies, that's just how I roll). Metron är on time och jag infinner mig på the Crown Plaza right on time! Jag är återförenad med Mama Martell och jag snackar både med Seaney, Pattyboy och Mr. Les i tele under fördrinken innan den oslagbara middagen där vi 5 åt för en koloni knölvalar (inga plankton dock). Mums! Gratis var allt också när Mama var in town. I taxin till Vinyl Bar frågar taxin var vi är ifrån, NC säger alla och det första han frågar på oförståelig indisk-amerikanska är "How do you make mashed potatoes?" 1. Som om det är en prestation i klass med kärnfysik. 2. Som om North Carolina är känt för sina potäter? Jag lär Mama Martell hur man gör "veven" och berättar för en servitris att hon är det vackraste jag sett (fet lögn, you know it!).

Det blev sent, mycket sent, och idag mår jag som jag förtjänar, som en säck potatis. Jag ska bara ta det lugnt och öva på dans och låtar all night long! Tänkte köpa chirre på macken också, yessir! Imorgon ska jag norrut till Klanen Martells håla och fira :)

So long!

Resultat

Efter min och Melindas lilla photosession, ok, Vincent var med på ett hörn, blev detta resultat som ska ge mig fame and fortune, hö hö!

det snurrar

Kom precis hem ifrån min första Theatre Dance class. Jag menar, jag har alltid tyckt att jag haft en ganska god repertoar av moves på dansgolvet, eller? Kan någon rätta mig om jag har fel. I jämförelse med resten i min dance class så kan man likna mina så kallade "bra" moves med en elefant på speed.

Jag kan inte dansterminologi till exempel så jag fattar inte vad jag ska göra när jag blir tillsagd och jag är hemskt ledsen att jag inte kan lära mig 14 danssteg på raken efter EN enda genomgång. Jim Cooney, vår lärare, är en världskänd muikalartist och has "done it all" och vad gäller resten i min klass, antingen är de där för att "perfect their alreday pefect skills" inför en show eller så går de på dansakademi. Snälla, kära läsare. Föreställ er mig i MAI-mjukisbyxor, vit t-shirt, glasögon(eftersom linserna är slut) försöka att koordinera ben, fötter, armar, huvud, händer, höfter och bröstkorg (ja, bröstkorg). Runt om mig rör sig alla som om de kom dansande ur livmodern. Stäng ögonen och riktigt föreställ er. Gör ni detta lovar jag att ni får er ett gott skratt.

Anywho, jag ska keep fighting! Dans är en stor del av musikallivet och många auditions kräver att man dansar. istället för 2 så har jag bestämt mig för dans 3 ggr i veckan (om jag hinner), it seems like I need it...

Vicky, om du läser detta, HELP ME!

Auditionen igår gick hem! Det var en "jobb audition" för betalda jobb i commercials, feature movies, music videos, extras o.s.v. Han bad mig ta en bra bild på mig och sen komma förbi hans office MITT på times square innan veckan är över. Jag och Melinda ska ha photoshoot imorgonbitti. Egentligen bad han mig gå till ett pro och ta en "headshot" men det kostar $200, som billigast, VAR ska jag få de pengarna ifrån? Så nu har jag skaffat mig photoshop och ska pula med det innan helgen.

Imorgon ska jag träffa Davve och Necking på lunch och sen ska vi (inte jag) shoppa! NICEPRICE!

Klockan är 10 och jag har ätit en bagel med cream cheese och sylt, det är det ENDA jag ter nuförtiden men don't worry, då snackar vi kanske 10 om dagen (!). (WORRY!!)

NU kom Melinda inspringande genom dörren och skrek; LUNAR ECLIPSE, LUNAR ECLIPSE! Vi sprang ut på terassen och beskådade detta fenomen som Melinda med nästan elektrisk entusiasm berättade om. Hon hade nämligen haft astronomiprov idag (vilket sammanträffande). Det är när solen, jorden och månen är i en rät linje. Jorden skuggar alltså månen.

Intervju? Nä, audition!

Dagen började långsamt med en bagel och gröt, jag hade en bra att-göra-lista framför mig och eftersom solen sken såg jag fram emot det. Jag läste ut "Teusdays with Morrie" (by the way, it's a must-read) igår och hade därför inget att läsa på bussen, men det hade ändå varit en prestation förtjänt av ett nobelpris. Två kanadensare satt på varsin sida av bussen (why?) och skrek deras konversation istället för att spara den tills de var framme (but why?).

Jag passeade Madison Square Garden och dagdrömde om att jag gjorde ett historiskt hoop-shot(det var mäktigt, alla var där), jag passerade också United States Post Office som är nästan lika stort som Stockholm slott som jag självklart besökte. På 30th street mellan 6th och 5th avenue passerade jag en hål-i-väggenbutik med gamla grammofonspelare i skyltfönstret, affären såg riktigt cool ut och jag ville utforska. Dörren var låst men jag knackade på, en äldre herre med ett frågande leende öppnade dörren.

- I like your store, can I check it out?

- Sure thing, that's what it's here for!

Affären var två våningar stor och liknade mest ett lager, den här mannen, Bruce, hade under merparten av hans liv samlat på sig tvapparater, radios, telefoner, grammofonspelare, köksmaskiner o.s.v. Eftersom han började för länge sedan var allt antikviteter nu och kunde säljas dyrt. Grattis! får man väl säga.

Sedan svängde jag ner på 5th avenue och landade på Marble Church där jag bokade in en audition för deras kör som sägs vara den bästa in town! Efter detta kunde jag inte bestämma mig om jag skulle ta metron de 35 gatorna och 3 avenyrna till Barnes&Noble vid Columbus Circle eller gå.... Jag gick.

Dags för mer böcker, jag har förvandlats till en riktig bokmal. Jag köpte Henry David Thoreaus Walden samt Civil Disobedience, läst bitar ur båda och har nu bestämt mig för att gräva mig igenom dem på riktigt, The Complete Works of Nathaniel Hawthorne, han var filosof och transcendentalist och The Playmakers, an inside look at Broadway's golden age. Melinda gav mig en månad, it's on, baby!

Arbetsintervjun för statistjobb var inte riktigt vad jag trodde den skulle vara. Jag trodde vi skulle sitta ner som cviliserade människor och prata om hur lämpad jag var för yrket eller ej, men tji fick jag. "Ooohhh thank you" Säger jag med läpparna i en dragkamp mellan ett leende och en haktappning, som en annan byfåne när jag får en monolog i handen och 5 minuter att öva in den. Paniksvett och hjätklappning uppkommer och jag vill mest därifrån. Jag slår mig i huvudet, tar mig i kragen (hade ingen, blev nackskinnet, mycket mer effektivt) och kommer snabbt fram till att det oftast blir bäst när man inte är överförberedd, let's do it!

Monologon handlade antingen om en man som pratade om gamla minnen till en old pal ELLER om en stad som hade fått en ont-i-ryggen-epidemi som spred sig som pesten. I couldn't really tell (no joke). Jag körde på oavsett handlingen och enligt mig så gick det ganska bra, jag fick i updrag att ringa tilbaka imorgon kockan 12.15 för att prata med huvudet på stället (och för att visa att jag kan vara punktlig, okej).

McGoodbye

My pal Sean "Diddy" Combs.

Som jag sagt förut, alla jag pratar med är mina pals. Idag, men bara idag, har jag sträckt mig lite längre; alla (Diddy och Letterman) som jag ser snacka och vinkar häftigt åt, är mina pals. Jag skänker mig denna tillfredställelse utan att blinka.

Idag var det Late Show time och vad vi inte visste innan vi kom dit var att det var fredagsshowen som de spelade in på denna måndagskväll, cool! Komikern Al Lubel och mångsysslaren P diddy var där.

Inside info:

- David Letterman verkar vara precis så skön som han är på tv.

- Studion är otroligt mycket mindre än vad det ser ut som på tv.

- Diddy är sjukt töntig och kunde inte sluta göra reklam för hans stuff. Pengar och fame var två andra ämnen som låg honom varmt om hjärtat, det blev t.o.m. lite pinsamt. Snutte!

- Al Lubel har rätt.

- Alla som jobbar behind the scenes är minst lika gamla som David själv... men BETYDLIGT mer klotformade.

- Oh yes, det finns en "Applause"-sign som blinkar när det är dags.

Utanför studion, innan vi gick in så var det pep-talk. En kille var anställd för att få igång publiken, redan innan vi gick in. Jag gick igång direkt och började vråla samt filma honom när han skämtade om bl.a. att dra linor (!). Vad jag inte visste var att det var strängt förbjudet att filma och fick en bitsk avhyvling av en dam med headset (hon hade lätt vaknat på fel sida imorse... eller med fel man eller något). Pep-snackandet var extremt och det tog inte lång tid innan alla vrålade i kör. När han skrek "Do we have any foreigners here?", vrålade jag ju för full hals, endast för att uppfatta att jag var ganska ensam om det, (Melinda, do something).

Ms. Eileen Martell (Seaneys mor) ringde och berättade att hon och hennes väninna samt dotter kommer upp på torsdag och då ska vi äta middag på Carmines på times square. Det var mer en order än en förfrågan, men ordern mottogs av ett leende. Martell's är som min amerikanska familj #2. Hon sa dessutom att de skulle till hennes mammas 80-års kalas på lördagkväll en bit norrut (Jag har bott hos grandama Martell några dagar för två år sedan). Jag ska nog följa med och träffa hela maffia-klanen än en gång!

I lied, this wasn't it for today!

Jag har just ätit den andra godaste soppan i hela mitt liv. Aaron är som jag nämt innan kock och jobbar på en restaurang på Manhattan. Ikväll serverades rödbetssoppa och bröd med smält Racletteost på och it completely blew me away. Jag och Melinda blev helt tysta och bara åt medan Aaron försökte beskriva hur han hade burit sig åt och allmänt om hur man gör soppor. Men vi har gjort en deal, han och jag. Om han lär mig att laga mat som han så bjuder jag honom på biljetter på mina framtida shower, bra deal tycker jag. And, by the way, the chicks dig it! ;)

IT HAPPENED AGAIN!

Vad? Vad hände igen? Jo, JAG! JAG hände igen.

Småstruttande ner längs broadway efter en helt oklanderlig sångsession och en helt oförglömlig fondue med Ms. T, inbakat i allt detta var tusen goda nyheter, glada miner o.s.v. Till poängen; Jag passerar Ed Sullivan Thetre, där Late Show with David Letterman spelas in, en skylt säger: "BOX OFFICE, sign up for ticketlottery". Yessir, jag sögs in på teatern och började snacka med gänget snubbar som satt nersjunkna i varsin sammetsfåtölj modell äldre. De sa bl.a. "You're not swedish, where's your accent?" Man tackar! (När Pablo läser detta skriker han högljudt "LEEEEEK INTE") JO! Haha.

I alla fall, jag fyller i värsta ansökan samtidigt som de berättar att det är ett lotteri och att de meddelar vinnaren redan ikväll. Tack tack säger jag till mina nya pals (jag anser alla jag pratar med vara mina pals, annars har jag ju inga, haha)! Inte mindre än 5 minuter senare ringer han och säger "CONGRATS YOU SWEDE, YOU WON TWO TICKETS FOR TOMORROW NIGHT"! Mange tak! Imorgon ska jag och Melinda se David Letterman och vilken kändis ska han intervjua då?? va? va? va? Nähä, det kunde han inte säga, it's a surprise!

Nästa lotteri jag ska sign up for är Saturday Night Live, without a doubt, vinner jag den också ska vi fortfarande kalla det nybörjartur då?

Ok, nog med narcissism, jag är bara allmänt överlycklig här i min datorstol med ett surrande av en blender i bakgrunden, Aaron kokar ihop något för kvällen och jag ska på jobintervju imorgonbitti (sjungande statist, why not?).

Veckan spenderas med VocalTech, Theatre Dance och resume perfection så att jag redo när alla auditions sätter igång i början av Mars.

På onsdag kommer Necking och Davve till den stora staden, ska bli underhållande att se dessa goofy grabbar igen, det var inte igår nämligen.

Jag har snart läst ut min fjärde bok på 2 veckor, nytt rekord. Nu läser jag "Tuesdays with Morrie" och av den har jag lärt mig bland MYCKET annat att poeten Wystan Hugh Auden sade en gång att "you better love each other or you will perish"! Sanning i en mening är min respons. Thats it for today!

Live long and prosper!

Kan man få vara 19 eller?

- Nå, ska vi veva då??!! Säger jag med en hand och arm i en extremt snabbroterande rörelse.

- Vafan håller du på med??" Säger den I'm-too-old-for-that 28-åringen.

- Min arm hade somnat. Säger jag.

New York, New York hade Frank sagt

Minus says hello!

Marc Jacobs-folket är för jäkla trevliga, nya kompisar rent av kanske? Kan man snylta rabatt? Tydligen inte, de får ingen... ofett!
Idag var jag vass, sylvass rent av. Jag syftar på sånglektionen imorse, Ms T var nöjd, jag var nöjd och jag börjar känna mig mer och mer bekväm i min röst (hej "mister skrik" som om du inte alltid varit bekväm i din röst? Om inte måste du vara prinsen på ärten eller något, tänker ni). Men sångrösten produceras på ett helt annat ställe i kroppen, now you know!
Jag har lämnat mitt CV på alla ställen som skulle ha förutom ett, tänkte ta det imorgon med ett extra smile. Ännu ett lyckat besök i west village idag då, hamnde på ett gömt litet galleri i ett town house, hela huset var i vitt invändigt med gigantska fotografier på väggarna, men ungefär bara ett fotografi per rum. Lite creepy eftersom jag var den enda som besökte utställningen men jag var nöjd då jag fck beskåda insidan av ett äkta, klassiskt town house i west village (aka. mitt kommande hem). 5 våningar högt, varje rum hade minst en kakelugn/fireplace, spegeldörrar, gammalt trägolv, högt i tak och framförallt den karaktäristiska rent av barocka trappan upp till huvudentrén i form av en valvdörr. Japp!
Dagens sorgespel var provjobbet på "Smörgåschef", jag trivdes helt enkelt inte. Många anledningar fanns men den största anledningen kan jag inte sätta fingret på. Köket var skitsmutsigt och ohygieniskt, ingen var svensk på denna svenska restaurang (inga amerikaner heller för den delen), chefen var inte rakt-på-sak, lönen var HEMSK o.s.v. Antingen är jag bara en liten bortskämd skitunge från Sverige eller så tog magkänslan micken och sa; "Detta känns inte som ett säkert kort, du kommer inte att trivas och det är det som är viktigast. Om du inte trivs kommer det att påverka resten av dina sysslor på halvön manhattan." Bra sagt magkänslan tycker jag, vad tycker ni? Provjobbade från 5 till 7 och de vill att jag kommer tillbaka på söndag, well...


Snackade med Jimbo (Jimmyboy), han är abroad och kommer hem om typ 2 veckor och DÅ ska det festas collegestyle, he promised. Choklad inhandlades från affären "Eat more Chocolate" och efter endast en tallrik gröt till mat idag vinglade jag av sockerrus ner till tunnelbanan. Detta övergick snabbt i sömnighet och jag var tvungen att bli petad på för att vakna vid Times Square, jeeeze.
Väl hemma lagade jag ihop ett skrovmål av kyckling, soltorkade tomater och tomatsås. Ben&Jerry's satisfied my sweet-tooth and Scrubs was the comic relief for tonight.
Vi har två wide-screen TV-apparater i vår lägenhet men inga kanaler, allt för att spara pengar... Men man borde ju kanske tacka gud för www.quicksilverscreen.com!
Någon som är sugen på the word of the day? I AM!

STERNUTATION - the act of sneezing or a sneeze.

I gotta sternutate, 2 times to be more specific, what kind of wierdo sternutate only once?

Minus says unhello!

From downpour to sunshine

Monets tavla fångar känslan av "Grå".

Varför detta bloggavbrott? Let me tell you a story about a day dedicated to the color grey (I don't think grey deserves to be called a color). I onsdags vaknade jag av ösregnets dundrande läte, klockan var lite över 7, jag gick upp, tittade ut genom fönstret. Hela min kropp var i detta nu i symbios, alla kroppsdelar och sinnen visste exakt vad de ville göra; inte lämna sängen på hela dagen, it was just for me to obey so I said "Yes, master" and joined the bed bugs once more.

INGET produktivt gjordes denna dag och senast jag hade en sån dag måste ha varit när jag endast kunde gagga och ligga i vaggan. Jag vet att jag inte är ensam om att ha känslan;

Åh, vad jag har mycket jag borde göra.... Bäst jag gör ingenting!

Aaron kom på kvällen och tillagade ribs med BBQ-sauce, det var det enda som fick mig att lämna sängen. En öl, en kulinariskt upplevelse och en film, dagen var fulländad. Tänk vad nöjd man kan bli för så lite. (PUNKT)

Nästa dag vaknar man till en himmel utan moln och dessutom en behaglig temperatur, det var ju Valentine's Day så gubben där uppe hade väl detta planerat, stormen före lugnet, kanske?

Dagen har ju fått en speciell liten fluga att surra i mitt öra och även jag worked my magic denna dag.

Bussen gick tidigt för mig och Vincent och jag befann mig i West Village redan klockan tolv. Detta var mitt första besök här och jag tror att jag har en crush! Arkitekturen, butikerna, böckerna, de gamla gubbarna som sitter och smuttar på sina cigarrer, de störtsköna snubbarna på Joe's Café och de drop-dead-gorgeous-brudarna som hoppar runt med en Marc Jacobs-påse i handen och ett leende på läpparna like there's no worries in the whole world. Nämnde jag att det var strålande sol också? Oh, that's right, I already did!

Jag var på job hunt, fika-jobbet verkar inte vara tummen upp och jag klarar mig inte längre utan jobb så mitt mål var solklart. Jag sökte jobb på klädesbutikerna Steven Alan, Magiela och Marc Jacobs, alla dessa ställen ville att jag skulle komma in idag och lämna min resume and that I will do. Ni som inte varit i West village förstår nog inte hur sjuka affärerna är, det är svindyrt blandat med snorbilligt och inredningen i affärerna är som Picassos konstverk. På Margiela gick personalen runt med läkarrockar med nametags (no joke). Självklart sökte jag där, haha. Restaurangerna Miracle Bar och Smörgåschef var jag också inne på och Smörgåschef vill att jag kommer in idag med svarta kläder, provjobb? Verkar så.

Marc Jacobs hade vad de kallade för "HUGE SALE" och hrm... I have to admit, IT WAS! Köpte herr-regnstövlar, en mössa i 100% Cashmere, en ny plånka och en t-shirt med en naken Victoria Beckham på, it was too cool to pass. Mor och far, be cool, som sagt, det var megarea!

Efter detta gick jag in i en cool bokaffär men en gigantisk hund i. Jag köpte "Persepolis 2" och "Tuesdays with Morrie". Tack vare Joe's Café (Art is Joe, Joe is Art) och deras oklanderliga kaffe så är nästan hela Persepolis 2 utläst. Läs boken innan ni ser filmen, ett gammalt kinesiskt ordspråk.

På Vojne Chocolate i Soho träffade jag Melinda för tidig "valentinesmiddag" i form av choklad och choklad. Brandy, tjejen som jobbar där och berättat för Melinda att hon har en "thing" för mig bjöd oss på hela rubbet som säkert hade gått på $30 totalt, mange tak sa jag!

Senare följde jag med till Pace University och gick en class i Import/Export vilket var väldigt intressant. Kvällen slutade med varsin öl på Thomas Hotel, fancy smancy! Eller nä, jag ljög, den slutande inte där. Den slutade med varsin noodle soup och varsin corona hemma i lägenheten. True that!

Jag ska sjunga kl. 2, dela ut mina resume's efter det och vara på smörgåschef klockan 5 so;

- BEAT IT MINUS!

- OK, chill out...

I'm aware

Jag är fullt medveten om att jag pratar med mig själv när det inte finns någon annan att prata med men här i New York är det jag ju ett skämt i jämförelse. Idag kunde jag räkna ihop 9 olika tokar som går runt/sitter/står/lutar sig/ligger/springer och pratar med sig själva, det är helt otroligt! Men de har mycket mer fulländade konversationer med sig själva när jag mest kastar ur mig en mening eller två ibland.

En man med långt grått hår (totalt nersnöad):
- So, when I bought cigs and stuff yesterday the cashier thought I was stealing, I JUST TOOK A CANDYBAR, that aint stealing.

En man med långt grått hår (totalt nersnöad):
- A candybar is stealing! A peanut aint, OK?

En man med långt grått hår (totalt nersnöad):
- OK, I guess you're right, but how would I know?

Ja, jag stod med hakan på marken och ögon stora som jordglobar (the real deal då alltså). Kunde inte slita mig från denna "street-showen". Liksom "how would I know", öhhhh, du är väl du gubbe lille?!

Jag skakade på huvudet sådär kvickt som de gör i tecknade filmer och gick raskt därifrån.

And so the training begins...

Från och med nästa måndag är det Theatre Dance class at Broadway Dance Center som gäller varje måndag och onsdag at 7 pm.

Efter lunchen med Ms. T kom vi fram till att det är mycket bättre att gå och lära sig att dansa, sjunga och act här på plats med individuella kurser. Då har jag tid att gå på auditons samtidigt och är inte "held back" av en skola som kostar en halv mille per år. Thank god for Ms. Tammy Holder! V har även siktat in oss på 6 lika auditons där den första är redan nästa vecka. Vissa av dessa kan jag bara "show up" till och vissa måste jag ansöka om att få gå på. Till varje audition måste du ha en headshot tagen av en proffesionell fotograf, Ms. T skulle försöka hooka up mig med hennes fotografkompis, om inte så kör vi en rktig luring och låtsas själva eftersom det kostar runt 400 dollar att göra det hos ett pro (löjligt). Jag har gjort min första draft av min resume som för övrigt har lite ätstörningar, inget kött på benen där inte. Men som Ms. T sa, du är 19 och kommer från Sverige vilket betyder att du är ung och att du kan "bend the truth a bit, it's not like they're gonna call Sweden and check".

Viktigast just nu är att få in min ansökan till "2008 Strawhat Auditions", ansökan ska vara inne på lördag. Detta eventet är en jättelik audition med massor av aspiring performers. Musical Directors, regissörer och andra betydelsefulla teaterpepps från hela landet kommer och headhuntar! Det kostar $32 att ansöka och $42 till om du kommer med men det är värt every penny. Auditions hålls 20-22 Mars så jag har verkligen tid att get prepared.

Ännu en dag av snöstorm... så att kila runt på manhattan och söka jobb blev rescheduled... till imorgon, haha. Imorgon är också dagen så jag får reda på om jag får jobba på FIKA eller inte, yikes!

Trots ovädret blev suget efter glass alldeles för mycket, det kändes ungefär som en vulkan som vaknade efter 100 års vila (fast det var ingefär 49,5 timmar sedan jag åt glass sist). Jag och Melinda gav oss ut i snön för att köpa Ben&Jerrys på macken några hundra meter bort. Ben&Jerry's halvliters-glass slank ner på ungefär 10 minuter efter det att vi kom hem, en var då alltså. Et sådant paket kostar $3,99 vilket är 25,75 kronor, tänk på det när ni går till videomix och handlar ett för 59 KRONOR! BOYA BABY!

New York Public Library Inspiration

Scooby dooby doo hade Scooby sagt utan att blinka. I skydd mot de bokstavligen bitande minusgraderna sprang jag uppför de många trapporna till New York Public Library, kände mig lite som Rocky faktiskt, om man tar bort sista-trappsteget-scenen, då var jag nästan ihjälfrusen och kutade in genom portarna. Ordet "enormt" passar så bra in på denna byggnad i alla mänskligt möjliga synvinklar. "Freakin' huge", hade en annan sagt. Salarna, takmålningarna, pelarna och de slottslika möblerna var många, likaså böckerna. Efter en utställning om Jack Kerouac som ärligt talat inte var så inspirerande gick jag in i ett annat museumliknande rum som var ungefär lika stort som S:t Petris aula, rummet var fullt av gigantiska oljemålningar men på golvet stod bara en monter, i den fanns en stor bok. Vid närmare undersökning såg jag vad det var, det var Gutenbergbibeln. Den första trycka bibeln i Johannes Gutenbergs tryckpressar som utgavs år 1454 i Mainz. Tre exemplar finns bevarade i perfekt kondition, en i London, en i Paris och den sista vet ni ju redan var den finns.

Jag har sett den i Paris redan så nu är det bara Londons exemplar som måste ses och upp på Att-göra-innan-jag-kolar-vippen-listan hamnar detta uppdraget.

Men varför ordet "inspiration" i titeln av inlägget då? Jo, jag slog mig ner i en av lässalarna och läste ut min andra bok för resan sen gick jag och lästa igenom gamla och nya musikal-manuskript. Allt detta läsande och atmosfären av ett bibliotek förde tankarna oavkortat till studier, och New York har ett stort urval av Universities som inrikar sig på Musical Theatre. Att frysa min kommande utbildning i England och stanna ett år för att studera musikalteater på låt säga Marymount Manhattan College eller Juillard hade inte varit så fel. Detta öppna alla dörrar och det är miljoner gånger lättare att få roller i stora produktioner. Ett sådant år inriktar sig på bl.a. Vocal technique, Dance skills, Improvisation, Acting samt Audition technique. Just nu är detta bara drömmar, vem vet, jag får kanske en major roll utan detta och om inte, så har jag a hell of a story to tell and I wont stop there! Ju mer jag reflekterar över min snara framtid så vet jag mer och mer att det är detta jag vill syssla med, att inte få stå på scen och skoja, sjunga och inspirera mer is NOT an option. As simple as that!

Imorgon ska jag äta lunch med Ms. T och det blir mycket framtidsdiskussioner, vi ska välja ut vilka auditons jag ska solla bort och vilka som jag ska satsa på, vi ska boka in en actingclass som jag ska göra i början av Mars samt boka in en vocal technique class i nästa vecka. Från och med nu går jag varje fredag klockan 2 pm på vocal coaching med Ms. T som coach.

Yes, jag var inne på fiket "FIKA" idag igen, på onsdag har de lovat att de ska komma med ett beslut. They want me, don't get me wrong, but they're not sure there is an opening. De är rädda för att det kan röra sig om kanske 3 ggr i månaden annars och om det är slutsatsen så måste jag leta annat vilket jag ska göra paralellt innan onsdag.

På torsdag är det Valentine's Day och hjärtan finns det gott om på Times Square, det vill jag lova. Att ta ut that special one på date med avslutning i form av en broadwaymusikal hade varit my bet.

- Girl, you have to stand in line like everyone else! Minus says with a purky smile.

Vad är scientologi?

Jag går genom times square och får ett reklamblad slipped into my hands, där står det gratis filmvisning, 15 minuter lång, "Why you choose scientology?". Med närmare eftertanke så vet jag ingenting om denna religion/sekt, bara att Tom Cruise är en högt uppsatt medlem och att många har starka känslor om ämnet oavsett om de är mot eller för.
Sure thing, nu får jag väl lära mig lite om detta tänkte jag. Church of Scientology New York ligger precis vid times square så det var 2 minuters promenad från platsen jag fick reklambladet, när jag svänger in på gatan ser jag ett HAV av människor med V for Vendetta-masker över ansiktet och skyltar i händerna. På skyltarna står det bl.a. "Scientology is a cult of murder and brainwashing!" och demonstranterna skriker högt. Visst, där var väl några dussin poliser men jag tänkte ändå inte reta upp alla demonstranter med att gå rakt igenom folkhavet och in i kyrkan, ehh nej! OM jag ens hade kommit så långt utan att bli nedtrampad. Off I go!

Inte visste jag att ekorrar kunde prata, eller att katter trivdes PÅ husses huvud, but now I do. En lugn dag (förutom demonstrationen) genom the city och central park gjorde mig gott, de är ju trots allt söndag. Jag satt på en kulle i södra delen av parken och försökte läsa min nya bok "Persepolis" men parkens ekorrar avbröt mig hela tiden. Tack vare Walt Disney trodde jag att ekorrar pep (lönt att förvränga piff och puff), men icke, de låter ungefär som en gammal moped som står och tuggar när de snackar och OM de kan snacka. Parkens ekorrar hade kafferep med eftermiddagsnötter på bänken brevid mig. Irriterande men stundtals förvånansvärt mysigt.

Besökte även American Apparel uppe vid columbus circle. Affären var en mindre färgexplosion and I liked it alot. Priserna är mer än överkomliga och plaggen är trés cool. På tal om klädmärken, de nya Armani Exchange affischerna som hängs upp överallt är löjligt heta. De för tankarna genast till den lättklädda sommaren som nalkas (man kan ju hoppas).

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, vafan har jag aldrig lärt mig åka skateboard för? När man tittar ut över columbus circle och alla skateare som glassar runt bildas något sorts sug i fötterna, det ser så jäkla kul ut och I gotta say it, kan dem kan väl jag! Jag ska nog gå fram en dag och be någon lära mig.

- Hey! That looks like fun, wanna teach me?
- Sure minus, let's start today and you'll be a pro by tomorrow, sounds good?
First; loose the glasses, get careless hair and buy a bigger t-shirt!
- Sure thing! Let's get started.

Världen blir precis så enkel som man gör den, end of discussion.

Jag har kommit fram till det faktum som så många andra före mig redan har kommit fram till; Starbuck's kan inte göra kaffe! Efter att ha studerat deras maskiner och deras tillvägagångssätt så märker jag att de faktiskt inte har resurserna för att göra riktigt kaffe. Sorglig att nästan en halv värld tror att detta är "riktigt" kaffe. Om jag börjar jobba på fiket blir det andra bullar och hela New York kommer köa för stadens bästa kaffe.

Medan jag sitter på fiket på Time Warner Center och tittar ut genom de gigantiska fönstren börjar det helt plötsligt snöa, strax efter börjar det blåsa kraftigt och snöstorm på manhattan uppstår (var är kameran när jag behöver den? På laddning). Folk springer till höger och vänster och taxibilarna håller hastighetsbegränsningen för en gångs skull. Cool tänker jag och kastar på mig jackan och ger mig ut i ovädret.

Imorgon är det ännu ett besök på fiket (GE MIG JOBBET) och mycket övande på mina låtar.

Melinda finslipar semlorna.

Svensk enkrona från Minus Export/Import AB.

"Bread"

Me, Aaron and the ladies.

Ofantlig nöjda med våra skapelser.

Mandelmssan var inte så dum ändå.

Vassare ögonbryn och rundare hamsterkinder får man leta efter.

Sofia, ännu en göteborgare, jag måste sluta skratta åt deras dialekt, det blir

otrevligt i längden.

DANGER!!

Varför fettisdag när man kan ha fetlördag?

The day has come... Semlor skulle bakas och sedan ätas som om de vore det sista ätbara innan domedagen! And we did, would I ever disappoint you?

Dagen började lika härligt segt som dagen innan slutade, med en bok i sängen. Jag gick upp, gjorde i ordning gröt och övade lite på mina sånger. Runt 11-tiden träffade jag Melinda i stan, vi hade ett antal uppdrag att sluföra, bland annat att köpa ingredienser till semlorna. Allt var nerlagt i korgen när vi skulle hitta kardemumma, ett detaljerat och schemalagt letande påbörjades i kryddhyllorna och slutligen hittar vi det. Melindas happy-dance över att de spelade Ace of Base i högtalarna övergick genast i en melankoliskt tystnad. Kardemumman kostade 14 DOLLAR för en liten glasburk. Vi var i chocktillstånd och jag var väldigt nära att öppna och hälla i lite i fickan men vi viftade genast bort denna kriminella (och lite äckliga) idé. Mot the cashregister!

Chock nummer två kom när vi öppnade burken med, vad som skulle vara, mandelmassa, Melinda sätter sig på golvet i gapskratt, det ser ut som gröt (spya)!! Jaja, det smakade iaf som mandelmassa så let's do it!

Efter att vi satt degen för att jäsa så sprang jag en ordentlig runda längs Hudson River och Mulle gick till gymmet. Vi gjorde klart bullarna när vi kom tillbaka och

resultatet blev; The best freakin' semla I've ever had!!

Efter sisådär 6 semlor (no joke) var det dags att göra något mindre produktivt, sätta sig på en bar och chilla med en öl eller två.

Vi åkte in och träffade Aaron i Soho, där gick vi till en bar som heter "Bread", ett riktigt coolt ställe med extremt trevlig personal (det höjer verkligen stämningen)! Det var jag, Melinda, Aaron, Helena och Sofia, så ja, en jäkla massa svenskar, except for Aaron that is. Det var skitkul och tanken var att vi nu skulle till en klubb som hade roof-top uteservering, vi kom dit men vände snabbt om eftersom kön var kanske en timme lång och Aaron's väns "calls" verkade inte fungera. Hem, ta en semla till och gå och lägg dig, minus. Ok!

Nu har jag vaknat och det är söndag med trålande sol. Bara efter en vecka har jag "måsten" igen, inte i forma av jobb än men jag måste skriva min resumé som jag ska ha med mig på auditions samt öva satn på mina sånger/scener. Känner på mig att Vincent och Melinda kommer bli ganska trötta på mig och mitt vrålande snart, haha.

Kom även på att mars månad kommer bli mer hektisk än en höna på speed. Jag har auditions och sånglektioner att gå på, Sean och Justin kommer 9:onde, Pablo kommer 16:onde, Ellen kommer 18:onde, min amerikanska familj kommer typ den 28:onde, jeeze louizze!

Ska bli riktigt kul med besök!

Nu är det dags att åka in till Central Park och njuta av vädret! Hell yeah!

Jag har uppesittarkväll men vi har ingen tv, BUMMER! Meeeeeeeeeeeen....
Ni som känner mig har med ALL säkerhet hört denna vits förut men jag bara måste, jag är på det humöret...
Det var en gång en myra och en elefant som var ute och gick. Helt plöstligt behövde elefanten utöva sina behov, han behövde bajsa helt enkelt. När han var klar hittade han inte sin kompis myra så han fortsatte att gå. Det visade sig att han hade bajsat PÅ myran.
2 månader senare kommer myran up ur högen med avföring och kläcker ur sig på bred skånska;
Äh, fan vad taskigt, rätt i ögat!
HAHAHAHHAHAHAHAHAAAAAHAHAHAAA!

I had to!