Saturday, March 29, 2008

att låtsas vara amerikan


Om jag köper mer Yankee's prylar, slopar mina glasögon och skaffar linser, bär baggy jeans och rufsar till mitt hår. Om jag rent av skulle börja bära fula gympaskor och ha kepsen bak-och-fram. Kanske om jag döper om mig och skaffar mig en ordentlig ölmage, säger "dude" oftare och börjar handla på American Eagle och Starbuck's , får jag ett green card i brevlådan rent automatiskt då? Eller det kanske t.o.m. ploppar ner i toasitsen när jag går på toa?

Ja, spekulera kan man i alla fall göra men om det är värt att prova känns lite svårt att avgöra, jag är extremt rådvill.

Nu har jag ett jobb, kanske rent av två. Jag har en vocal coach och en agent på broadway, jag går på schemalagda auditions, jag dansar på New York's bästa dansskola för Theatre Dance. Jag bor i en fantastisk lägenhet, jag har mina stamställen och mina dagliga rutiner och sist men inte minst bedriver jag allt detta i the Big Apple. Men NÄ, detta måste jag så småningom lämna för att åka hem, resa tillbaka i tiden och flytta in i mitt pojkrum igen. AJ, jag säger bara AJ!

Men on the bright side, nu vet jag i alla fall att jag kommer tillbaka och jag är självsäker i att jag kan min grej, I know this.


Just nu sitter jag och Pablo i varsitt rum i min lägenhet och töntar oss på varsin dator, men det är coolt. Imorgon jobbar jag hela dagen och på kvällen ska jag äta middag med min familj från North Carolina som är på besök så Pablo får klara sig helt själv. Men med musik i öronen och Central Park under fötterna klarar han det.


Jag vet att det varit ett hett ämne länge men jag kan inte sluta känna att nackhåret reser sig, att huggtänderna börjar växa och att blodsmaken i munnen intensifieras när jag ser folk som går runt med handsfree i örat OCH mobilen i handen samt armen i 90 graders vinkel vilket tar ungefär lika mycket på krafterna som att hålla luren vid örat. Gruff.

1 comment:

Anonymous said...

Isch, jag förstår att det inte känns allt för toppen att återvända hem, men vi blir ju glada för att träffa dig ett litet tag iallafall. Det är ju alltid nåt!=)