martins second day and the first day of the last week

Jag, Martin, Aaron och Melinda sitter hemma hos oss och dricker vin och njuter av vardagen. Tack vare att brossan är här så har vi äntligen kunnat få ett foto på the three roomies all together, great.

Dagens anekdot: Jag och brossan sitter på metron och snackar skit om allt möjligt, allt UTOM svett. Strax efter stoppet vid fifth avenue kastar sig folk i olika riktningar för att undvika de oundvikliga lukten som spred sig som en löpeld genom tågvagnen. Det fanns ingen utväg, vi var trapped. Efter en sekunds eftertanke kommer alla på, exakt samtidigt att uteliggaren som hoppade på precis inte har duschat på 16 år och därmed luktar värre än Pumbas prutt, värre än västkusttång, ja den destinkta lukten av gammalt svett känner vi alla till men denna portion har ni aldrig känt, det kan jag lova. And you know what, be glad!

När vi kom fram till Grand Central kastade alla sig ur vagnen och chippade efter luft, även om det var stoppet de skulle av på eller ej. Och vårt samtalsämne blev ju naturligt svett, i ungefär en timme efter.

Vi hann med vintage shopping i Williamsburg och strosande i lower manhattan också.

Roof Top Bar NYC Fifth Avenue

Oj vad jag inte bloggar. Men jag vet varför och det är en relativt bra anledning enligt mig själv. Skulle jag sätta mig ner och blogga lika frekvent som jag gjort tidigare hade det mest varit klagomål, absolut inte på NYC utan på hur mycket jag inte vill hem (se föregående inlägg). Men nu vet ni det och det är established, let's forget about it. Sedan sist har mycket hänt, go figure.

För några dagar sedan klippte jag mig ännu en gång på Carsten på Union Square, när jag blir rik så ska jag aldrig behöva klippa mig någon annan stans. Jag har gjort en lista på saker jag helt enkelt MÅSTE göra innan jag åker hem som jag har missat och en av de sakerna var att besöka Williamsburg som ligger i norra Brooklyn. Williamsburg är väldigt artsy fartsy där frisyrerna är stora, kläderna färgglada, fiken många, rockmusiken hög och street art finns överallt. Ovanpå detta är det en gammal del av brooklyn, d.v.s. all gathusen är gamla och detaljrika. När jag vaknade på morgonen innan min Jesus Christ Superstar audition strålade solen och det var 20 grader ute, snabbt hoppade jag på metron och snart var jag i Williamsburg. Jag gick runt ett bra tag och övade på min låt, här finns ingen som bryr sig, alla sjunger/pratar med sig själva.

Förutom att snubbla över en photoshoot för FUSE magazine så hade jag ett mål, Beacon's closet, en guldgruva väl dold för turister. En gigantisk vintage affär, bara för mig och mitt ego, gött. För er som ska åka hit, detta stället är ett måste.

Ja, Brooklyn var inte som Manhattan, det var lugnt, inga skyskrapor, nästan som en oas bara ett metrostopp på andra sidan East River.

By the way, auditionen gick sjukt bra, för bra, om ni bryr er om att veta vad det betyder så kan ni kommentera and I will tel you!

Nu är brossan här och eftersom jag numera är på semester (inga jobb kvar) så semestrar vi tillsammans. Hans första dag gjorde vi i princip hela lower Manhattan, inte illa alls. Sedan avslutade vi med att möta upp hans kompis Josephine på en Roof Top Bar på fifth avenue, och det kan vara den coolaste bar jag någonsin varit på, vi satt utomhus med varsin öl i handen och blickade ut över empire state building, chrysler o.s.v.

PEACE

Empire State Building

Mina nya glasögon

hypad

OK, here's the truth! Jag hade egentligen inte ens tänkt skriva att jag kommer hem till (förhoppningsvis) blommiga Sverige på denna virtuella dagbok alls. Men nu har jag brutit mot det krassliga löftet så många gånger så nu är det bara att give in and follow suit. Jag tror det var i förrgår som tanken på att jag ska åka härifrån sjönk in på riktigt och bara för det kan jag inte sova på nätterna. Inte så mycket för att jag inte vill åka utan mest; "PANIK, HAR JAG HUNNIT MED ALLT? Svaret är självklart "nej", det är helt omöjligt att hinna med att göra allt i den mångsidiga och färgstarka metropolen NYC. Imorgon har jag min stora audition, Jesus Christ Superstar och jag som King Herod är fan stabilt som Jesus på vatten. "Prove to me that you're no fool, walk across my swimming pool" sjunger jag med ett kaxigt leende.

Mina dagar är räknade men icke mina punkter på min to-do list, jikes! What's left då? tänker jag som tycker att jag har pratat med varenda själ och gått på varenda gatsten i hela staden.

JO, Beacon's closet i Williamsburg där man kan köpa asbilliga vintagekläder/prylar, Williamsburg in general, Frick Collection, Guggenheim, PS1 Contemporary Art, käka middag med Feuerstein's, posta vykort, klippa håret på den där coola stylistsalongen på Union Square igen, äta middag på Max Brenner chokladrestaurang.. Ja, listan går faktiskt bara on and on men jag är fullständigt confident att allt kommer gå vägen, det är ju NU jag är turist, haha.

Plus alla vanliga to do-saker så har jag dans och sång ungefär varannan dag innan departure.

Igår hade jag, Melinda och Aaron lyxmiddag med hembakat bröd, pasta med pesto och fint rödvin som jag fick efter mitt bartenderjobb förra veckan. Aaron hamnade i köket som vanligt, sånt man får ta om man jobbar som kock. Minus stod för vinet, sånt man får ta om man bartendar. Melinda stod för brödbakning, sånt man får ta helt enkelt, haha.

Nog om mig......................... LURING!

Idag fortsatte min och mamma Gossip Girls konversation;

- Do you like your job? Is it worth it?

- Heck I LOVE going to work, go to work and get dressed up by designers, sure!

- Haha, I BET! So I saw my second episode last night.

- Did you like it? Which one?

- The one where the youngsters went to cotillion.

- Oh, how funny that was.

- Yeah it really was... (we both sort of dozed off into daydreaming)/ok, a little adlib there)

- Anyway, I'm looking for a nanny, a swedish nanny, what should I do?

- Go to the swedish church on 5th Avenue, they have meeting for swedish nanny's and post new one's every week, good luck!

- Thanks, see ya!

- See ya (sa jag med åtrå i blicken)

One more thing folks, brossan kommer och hälsar på på fredag which is gonna be awesome, "jag ska lära han allt jag kan". (Ok, jag säger aldrig fel på honom/han men om jag ska referera till Djungelboken så måste jag, give me a break).

bilden tagen från Apple Store, 5th Ave.

HÄJ HÄJ

BEWARE

Viiiiiiiiiiiilken dag. Klockan är 9 och jag har precis kommit hem från jobbet, idag har jag jobbat precis hela dagen och det var utamattande men sådär kittlande kul med tanke på lön och vilka sjuka kunder vi har. Idag fick jag lön för en och en halv arbetsdag så jag klagar inte... Eller jo nu kommer det; sådär kittlande ironiskt att få lön i starka (harkel) dollar, det är inte precis som att det tjänar något till att spara och ta med hem. Tusan då, får väl göra av med dem här istället, jobbigt liv.

Anywho, idag kom mamma Gossip Girl in på fiket igen och efter att ha sett Serena in real life så är jag små hooked (vi ska ju gifta oss och göra massa barn). Hon kommer in varje dag och Serena bara ibland så OM jag inte träffar Serena igen (coolt att jag kallar henne för hennes oriktiga namn) så är planen denna; Jag ska bli kompis med mamman (som också spelat i Melrose Place), gå till en inspelning, vinka friskt med båda händerna och få henne att kalla på Serena, berätta för henne hur bra jag är för henne (och vise versa). Sen är det bara sänghalmen som väntar. Och jag måste erkänna, jag är en liten bit på vägen. Håll i hatten nu, idag så sa jag sådär småcoolt;

- I'm pretty sure I saw you on the set of Gossip Girl last week.

- Oh yeah? Cool! Did you like it?

- I have to admit, I've only seen one episode but my friend from Sweden, Ellen, is a huge fan and she was visiting me... so we went!

- Great, fans in Sweden huh?

Sen babblade jag på om det där att serien är den mest populära ever fast med minst tittarsiffror och om strejken o.s.v. Hon lämnade med ett leende på läpparna, ett "Good luck" och en blink.

Vad kallar man det på råsvenska? Halva inne?

Mina vänner, ge mig en vecka!

Jobb är kul, i alla fall när det är i New York City. Jag fick ta hem 8 gigantiska kanelsnäckor idag, gött. Melinda har redan claimat hälften, great!

Igår fick ja min nya auditionsång till Jesus Christ Supestar, nämligen King Herod's song. Den passar min röst som en mjöllarv i ett bageri, perfekt helt enkelt. Jag nailade den på första försöket och där satt vi med en hel timme kvar av lektionen men utan musik att jobba på, DET har aldrig hänt förut. Imorgon ka man kalla första dagen på mitt andra jobb, jag ska nämligen hämta alla samples på smyckena jag ska ta med hem till Sverige, girls beware!

Nåja, dags att tvätta, städa (var är min maid?) och slutligen sova och ladda inför morgondagen.

Nacht!

konkurrensen på cool har blivit hård

Jag läste för någon dag sedan Ernsts inlägg som genom många grenar, exempel och vardagliga synsätt tog upp rotproblemet bekräftelse. Det var i alla fall så jag tolkade det. Kampen om bekräftelse är kanske inte i grund och botten ett problem utan ofta tvärtom, denna kamp kan vara den drivande kraften till fame and fortune (eller vad nu drömscenariot är för individen i fråga). Men vad som jag anser vara ett problem är när strävan efter bekräftelse slår ut resten av ens drivkrafter och förvandlas till ett mentalt monster. Som min vän Pablo smygärligt/sarkastiskt uttryckte det "finns det inte på facebook har det inte hänt". Detta är på olika nivåer sanning för minst 2/3 av ungdomen vi känner, försök inte ljuga för er själva!
Men en fråga som jag finner småläskigt intressant är; Har törsten efter bekräftelse alltid funnits eller ökar den?
Kanske har den ökat i takt med världens folkökning. Innerst inne kanske vi är lite hysteriska över att det kanske finns tre andra "jag" stöpta i en asiatisk form borta i öst. Så vi känner att vi måste sticka ut på alla sätt möjliga.
Kanske är det mediernas enorma tillväxt med internet som raketmotorn. Tanken på att vi KAN synas på alla medium, tanken på att vi KAN få minst 100 pers att läsa vår blogg varje dag, tanken på att vi KAN maila alla möjliga viktiga personer i världen för att dela med oss av vår åsikt, tanken på att vi KAN lägga upp bilder och videor på oss själva for the world to see. Dessa tankar kanske ger oss en semikortslutning i hjärnan. Ett knapptryck bort så har vi möjlighet att göra en forändring. Men inte bara jag, utan alla 9 miljarder peeps om trampar på denna jordyta. Det kan ju få vem som helst att sukta efter "me, me, me, me, me"-bekräftelse/panik.

Förr kunde man helt enkelt inte jämföra sig med andra som man kan idag. De hade inte datorer eller internet att mata dem med ideal varje dag. Jag-idealet har blivit lidande.
Nä, det är inte lätt att vara ungdom idag... (eller är det just det det är).

Detta är inget klagomål, endast en analys av något som för vissa är ett problem och för andra en drivkraft.

god morgon världen

Inatt har jag knappt sovit en timme. Sova dåligt? JAG? I vanliga fall slocknar jag så fort jag ser sängen men det är mycket på gång i huvudet just nu, mycket som måste klaffa, mycket som hänger över mig. Jag är 19 år faktiskt, fortfarande tonåring, en lite plutt helt enkelt. Mitt huvud battlar mellan "äh, jag är ung och dum, låt mig vara det" och " det är dags att göra de stora valen i livet, varje steg är avgörande". Det kanske är som Ellen säger, jag kanske kolar vippen vid 35 på grund av min hastighet. Men jag som vill bo i en koja i bergen vid 85 års ålder.

Från vår till vinter, på en dag. När det är dimma, ösregn och nollgradigt är det svårt att komma upp ur sängen, så är det. Läste National Geographics extratidning om klimatet igår, det var som ett klockrent slag, rakt mellan lysmaskarna. Klimathotet var prioritet #1 för mig innan jag åkte hit, efter överlevnad då. Nu har jag blivit minst sagt distraherad men jag är inte mer än människa. Men i detta nu fösöker jag svälja att jag inte kan göra mycket mer än att uttrycka min frustration och vilja att hjälpa till att förändra jordens framtid.

Snart ska jag åka in och dansa tröttheten ur mig på Broadway Dance Center och strax efter det ska jag sjunga Jesus Christ Superstarlåtar med Ms. T för att hitta vilken som passar mig bäst inför the big tuesday!
Melinda springer runt som en iller och byter kläder, hon ska nämligen på stor intervju idag. Vincent sitter och skriker på franska i hans lilla eremitkräfts-skal och jag sitter och stirrar över min framtid. Det är minst sagt fullt hus denna morgon.

Jesus Christ Superstar

Oh yes, på tisdag ska jag på audition för Jesus Christ Superstar, en av mina favoritmusikaler of all times. De vill att man sjunger något ur musikalen så imorgonkväll så ska jag och min vocal coach sätta oss ner vid pianot och klinka ihop något ruskigt bra!

Idag har jag lämnat Pablo på flygplatsen och jag är återigen ensam med staden. Until next time bro!

Mycket har hänt den senaste tiden men uppdateringen har varit poor. Highlightsen ska jag oavsett scribble down. I tisdags så var jag på audition för "Altar Boyz" och vad som var så coolt med denna auditionen var att man sjöng inte i ett rum som man vanligtvis gör utan man stod på the actual stage, the actual broadway stage! I publiken satt directorn, producern och någon annan, strålkastarna var riktade mot mig och på kommando bad jag om min starting note, hummade den och sa "I'm ready". De två minuterna efter det drömde jag mig bort; teatern var fullsatt, jag hade helt plötsligt scenkläder och smink på mig och scenen var uppbyggd som en victoriansk sal. Under min sista not tittade jag rakt mot strålkastarna och hörde jublet och kände rosorna som kastades på mina fötter. Det var mäktigt. Jag blinkade och plötsligt var det bara tre pers i publiken igen och jag stod i mina vanliga kläder igen. Med meningen "Good job, next!" fick jag lämna mina two minutes of mental fame.

Efter det mötte jag upp Pablo och Charlotte Rey i West Village på Joe's såklart. Kaffet var gott, solen sken och det var t-shirtväder, grymt! Dagen fortsatte med jobb, middag på ESPN Zone på Times Square med min amerikanska familj, arcades och slutligen barrunda i Soho med Pablo och Charlotte. Det slutade med att vi hamnade på en hamburgerbar i Midtown och eftersom CHarlotte inte hae sett times square så slank vi även dit. Klockan var 4 på morgonen och Times Sqaure var TOMT! Stället som man gärna undviker eftersom man aldrig kommer fram, oavsett om man är i bilen eller gåendes var som en spökstad. Vi kände oss som vi var med i filmen Vanilla Sky där de tömde hela Times Square i en timme för att spela in en scen. Helt ofattbart.

Allt går skitbra men för er som har hängt med på min ekonomiska resa (som åkådare då) kan jag meddela att nu är pengarna slut, putts väck, finito, no more. MEN det rycker i mingiporna ändå så don't bring me down.

Coolare lillasyster får man leta efter

mys på joe's utebänk

baren Home Sweet Home

Lite Papaya Dog

Ett tomt Times Sqaure, drömde jag?

familj här, familj där

"The Henderson's" som de kallas, min oh-so amerikanska familj som jag bodde hos i ett år i North Carolina är in the city och hälsar på sin svenska son, ME. Nu har jag jobbat i 3 dagar i rad (rekord). Första dagen jobbade jag som bartender tillsammans med tre andra grabbar på en privatfest för diverse konstnärer i en takvåning nere i Soho, alla var britter och jag har aldrig känt mig mer utom-europeisk. Det var glassigt som tusan och lönen var bra. Trots nivån var det mer näsor i glasen än i luften. Jag var lite nervös eftersom jag har noll erfarenhet av bartending och det hade jag "glömt" att säga till om (jag har svårt att hålla mig till sanningen när mina pupiller förvandlas till dollartecken) och tog lite många glas skumpa under bordet men inga glas krossades och med mjuka knän gick den sociala biten som på en räkmacka, förhoppningsvis så får jag jobba någon gång till innan jag åker him. De andra dagarna var det fiket som gällde och det är alltid lika kul att vara tillbaka bakom espressomaskinen, faktiskt.
Vi har turistat de senaste dagarna också, fövillat oss i Brooklyn, bestigit Brooklyn Bridge och åkt häst och vagn i Central Park. Även om jag börjar känna mig som en New York-are så kommer jag aldrig sluta turista, attraktionerna tar nämligen aldrig slut.
Jag och Pablo åker in till stan tillsammans på morgonen och åker tillbaka tillsammans på kvällen, ungefär som ett par på ålderdomshem som har olika dagsaktiviteter men blir hämtade av samma senilbuss innan solen går ner. That's just how we roll.
Imorgon är det dance och på tisdag är det audition och jag kan inte annat än vara laddad till tusen eftersom rösten är på topp.

Hyran ska betalas, det finns inget värre. Det är en fet klump i magen OCH det är ungefär alla pengar jag har TROTS mina välbetalda jobb, inser mina kära läsare då hur omänskligt dyrt det är att bo i New York? Men det kusliga är att det är värt varenda ruttet öre.

Nu sitter jag och Pablo och laddar inför en film och jag planerar min resa till England för att kolla upp de två universiteten jag kommit in på, which one should I choose?
Ska jag bli den sjungande kirurgen? Ska jag ha en private practise i form av en musical och inte tvärtom (I'll make both)? Då ska jag lätt ta betalt för både the medical care OCH för en Broadway Musical, man ska ju sjunga för växter, kanske organen mår bra av lite skönsång?

Dags att ännu en gång krypa ner och sova till ljudet av sirener utanför fönstret med vetskapen av att jag kommer vakna upp i THE city.

att låtsas vara amerikan

Om jag köper mer Yankee's prylar, slopar mina glasögon och skaffar linser, bär baggy jeans och rufsar till mitt hår. Om jag rent av skulle börja bära fula gympaskor och ha kepsen bak-och-fram. Kanske om jag döper om mig och skaffar mig en ordentlig ölmage, säger "dude" oftare och börjar handla på American Eagle och Starbuck's , får jag ett green card i brevlådan rent automatiskt då? Eller det kanske t.o.m. ploppar ner i toasitsen när jag går på toa?

Ja, spekulera kan man i alla fall göra men om det är värt att prova känns lite svårt att avgöra, jag är extremt rådvill.

Nu har jag ett jobb, kanske rent av två. Jag har en vocal coach och en agent på broadway, jag går på schemalagda auditions, jag dansar på New York's bästa dansskola för Theatre Dance. Jag bor i en fantastisk lägenhet, jag har mina stamställen och mina dagliga rutiner och sist men inte minst bedriver jag allt detta i the Big Apple. Men NÄ, detta måste jag så småningom lämna för att åka hem, resa tillbaka i tiden och flytta in i mitt pojkrum igen. AJ, jag säger bara AJ!

Men on the bright side, nu vet jag i alla fall att jag kommer tillbaka och jag är självsäker i att jag kan min grej, I know this.

Just nu sitter jag och Pablo i varsitt rum i min lägenhet och töntar oss på varsin dator, men det är coolt. Imorgon jobbar jag hela dagen och på kvällen ska jag äta middag med min familj från North Carolina som är på besök så Pablo får klara sig helt själv. Men med musik i öronen och Central Park under fötterna klarar han det.

Jag vet att det varit ett hett ämne länge men jag kan inte sluta känna att nackhåret reser sig, att huggtänderna börjar växa och att blodsmaken i munnen intensifieras när jag ser folk som går runt med handsfree i örat OCH mobilen i handen samt armen i 90 graders vinkel vilket tar ungefär lika mycket på krafterna som att hålla luren vid örat. Gruff.

festliga sidospår

Sedan jag har fått besök här i the big apple har jag glidit in på ett sidospår, inget dåligt med det alls, bara ett sidospår. I tisdags var vi på Buddha Bar och gled runt på varsin räkmacka. Buddha Bar är en av Meatpacking Districts kändaste klubb och ett event som heter "French Tuesdays" hade sitt 5th year anniversary där, självklart var det endast gästlista men Pablo's coola mammas coola väninna skrev upp oss och vi sänkte medelåldern med kanske 20 år, but I didn't mind at all! Moët sponsrade festen, det var livemusik blandat med DJ, DJ'n var grym, damerna var heta och champagnene smakde gott. Jag kan fortsätta men det komme bara låta ännu mer skrytigt än vad det redan gör men heck, inte vet jag när jag får vara på kändisfest igen.

Dagen iag har varit ludn och sansad och iomed detta hade vi tid att uppfylla Ålen's biggest wish, vi såg en inspelning av Gossip Girl. Så fort Serena såg mig, svängde hon med hennes långa blonda hår, lo med hennes sota röda läppar och kisade med hennes mandelformade ögon och frågade; Hey handsome, do you wanna fullfill all my wildest dreams? Visst sa jag med spaghettikänsla i benen och daten var bokad. (I WISH)

Dagen avslutads med att se Juno - en broadwaymusikal som inte har spelats sen 1959. Den var totalt skruvad vilket var precis i min smak. Rösterna och danserna var fantastiska och än en gång tackar jag Ms. T för hennes generositet med gratisbiljeterna hon får. YUM!

Dags att sova nu - for real.

första bilden, sen går det bara utför

mitt nya ringa-mitt-natten-ragg

on the set

trummis som spelar till musiken

min stad - mitt liv

Så jag har bestämt mig nu, jag vill inte åka härifrån. Men det lustiga i detta är att det handlar inte över huvud taget om vad jag vill eller känner för, heck no! The US Government owns my soul while I'm within the vast borders of the United States of America. And I must obey the laws of this mighty country that I admire in gargantuan proportions. Landet spottar tillbaka mig till Sverige den 20 april men jag lovar jag kommer spotta tillbaka. IN YOUR FACE - säger jag.

Anywho, det känns som att han där uppe råkat komma åt Fast Forward knappen på kontrollpanelen med klisterlappen "MINUS" på. Jag försöker att hålla min act together för att inte snubbla i någon fallgrop. Jag ber om ursäkt för att jag inte kunnat uppdatera på samma frekvens som innan, det tär på mig eftersom det finns inget roligare än att knåda ihop en text på handikappad svengelska på slutet av dagen, you should try it.

Igår hade vi vår välplanerade påskfest här i vår lägenhet. Jag, Melinda och Aaron var värdar och med viss utomstående hjälp fick vi ihop ett hejdundrandes party. Vi blev 18 pers, vi hade äggmålning (jag vann inte, fan), god mat, god öl (alla utom en sort, det tog Pablo över 1 timme att få ner den, men artig som han är skulle den ner), kycklingar (både döda och levande, de levande var galnast på festen), till och med Zeus var med oss och gav oss strålande sol och puttrande värme.

Mamma Melinda bakade brödet och Pappa Aaron lagade maten, vad gjorde jag då? Jo, jag bar öl, städade badrummet som var FLTHY och sopade samt möblerade om terassen. Jag gjorde som min kära mor alltid gör, när klockan slog 3 och gästerna knackade på dörren stod jag fortfarande i duschen, det ligger tydligen i släkten det där med framförhållning.

Oavsett så blev festen över förväntan, till och med vår kära eremitkräfta Vincent minglade. Jag tror det var för att vi var utomhus i t-shirt och minglade framför utsiken av New York City i strålande solsken, vem skulle inte ha ett leende från öra till öra då, huh?

När solen gick ner flyttade vi in och åt hembakade semlor framför brasan. Gamla band stärktes och nya band knöts samman och dagen var komplett! Nä, vänta lite nu. Jag, Pablo och Sofia gick på sen bio för att runda upp kvällen med lite kultur och "The Other Boleyn Girl". Inte särskilt upplyftande för sinnet kanske men Nathalie Portman och Scarlett Johanssen i åtsittande korsetter skruvade i alla fall upp hettan några grader.

Idag har jag och Pablo haft quality time vilket betyder total nördighet (the good kind). Vi gick till the US Post Office, Grand Central, träffade Joanne och slutade med att låta ålen bjuda oss på cupcakes, which was AWESOME. Jag träffade Ms. T på New Dance Group på 38th street där hon hade hyrt ett Vocal Room, jag hade inte sjungit på 5 dagar och jag var så laddad att jag till och med rapade noter. Betyget för sessionen var att det var det bästa hon någonsin hört mig sjunga, och jag höll med! Jag nådde 4 tagenter på pianot högre än vad jag någonsin nått förut och rösten var så stark att både mina och Ms. T´s trumhinnor skakade ur balans. Jag var kort sagt in a euforian state of mind. Bocelli, släng dig i väggen, eller? Kanske inte! Imorgon har jag en audition för en Off Broadway Musical klockan 9 så det är uppstigning klockan 7. Just nu svajar Pablo och Ellen uppe i Empire State Building, moget att göra saker jag inte ens har råd att göra, ska vi slåss?

Imorgonkväll ska vi på ett jubileum på fäncy fäncy Buddha Bar och på torsdag efter mitt jobb-gig på konstfesten ska vi på Acne's invigningsfest för deras nya butik i Soho/kollektion. Veckan är fullmatad med auditions, dans, sång och fest.

Bob Dylan/Aaron

Jag, en kvinna, vin, en öl och en kvinna och lite NewYork i bakgrunden

Josh fixar elden

Mingel på terassen

Pablo, Ålen och Pablos svårsvalda öl

Jag och Melinda måste få lov att vara goofy

Mr. Gilliam och hans kör

Jag och min date Joanne och två glas rött, hett

Hela högen på Hell's Kitchen

Lite New York

SO LONG

det snurrar

Många nya, färska och goda nyheter att dela med mig till resten av cyberträsket har jag samlat på mig de senaste timmarna. Igår hade jag en långdag med Jasmin, Pablo och Ellen. Och ni vet redan att jag tänker skriva att jag tog dem till West Village... I did! Dessutom köpte jag och Jasmin varsin cupcake från Magnola Bakery vilket är New Yorks bäst kända bageri med sina signature cupcakes. Jag har passerat många gånger men varje gång så har det varit kilometerlång kö till det extremt lilla bageriet, men i ösregnets manadagher (det fornnordiska namnet för måndag, börjar känna lite nordiskt sug nu) var det nästan bara våra vattnande munnar och cupcakesen alldeles allena. Jag vet att det mesta jag skriver är om hur fantabulous allt är här meeeeen, dessa bakverk var långt ifrån ett undantag. Efter att ha ansträngt mig för att inte göra bort mig totalt som guide under en lång och blöt dag som denna åkte jag, papi och ålen hem till mig och åt en bit mat, tittade på scrubs och insomnade.

REWIND! Under kvällen fick jag ett samtal från det svenska fiket "FIKA" som undrade om jag fortfarande var intresserad av ett extrajobb och I'll be damned, klart jag var det. Provjobba skulle jag göra redan klockan 9 på morgonen idag så det var tidig uppstigning imorse men jag har absolut inget att klaga på, inte ens "godmorgon" i ögonvrån. Jobbet gick mycket bra och jag fick styla med mina kaffekunskaper. Under morgon kom en lite äldre blond tjej in och en lite yngre, jag visste att den äldre var känd och kom till slut fram till (i mitt huvud bara då såklart) att det var hon från Melrose Place (vem är "hon"?). Vad jag inte visste var att det var Serena och kvinnan som spelar Serena's mor i Gossip Girl som var på besök. Personligen har jag bara sett ett avsnitt men Ålen svimmade nästan när jag berättade det så jag antar att det var coolt. Där ser man sa jag och försökte verka oberörd medan den lille minus om styr spakarna uppe i huvudet gjorde the happy dance som aldrig förr. Jag fick lön för mina tre timmars provjobb, och ingen liten lön heller så jag antar att mina skills var upskattade. Det ser ut som att det blir någon gång i veckan vilket passar mig utmärkt.

Klockan var 1 och jag crip-walked (för att bevisa hur cool jag var) ner till Joe's Coffee där jag bestämt möte med Mathias Hemmel som är på besök i stan med sin fantastiska mor. Vi drack kaffe (bara jag då, han ska ju envisas om sin Chai), snackade skit och pratade i mun på varandra, mycket trevligt! Efter det var han hungrig och jag matade honom Falafel från stans bästa falafel place "taim" på Christofer street. Acne hade premiär för sin första New York butik i Soho och det var nästa mål. Vi gled in i varsin trenchcoat och synade butiken som om vi var trend-inspectors. Butiksbiträdena kysste våra fötter och hoppades att vi skulle rapportera tillbaka till Söder i Sthlm, eller "soder" som de förvirrade men söta asiaterna kallade det. "Sure" sa vi och svängde med coaten och gled ut. En high five och ett skratt gav vi varandra innan vi gick för att möta Pablo och Ålen. Kvällen slutade med fäncy dinner på "Applebee's" på Times Square, lite för att fira mitt nya jobb kanske? Jo, det är en bra anledning.

Vi är fina pojkar allihop, men skrapa inte på ytan för allt i världen.

Imorgonbitti klockan 9 ska jag medverka på en workshop från North Carolina med gamla elever, träffa Joanne, Ellen och Pablo, gå på konsert och ut och äta med Mr. Gilliam och hans kör på kvällen, så långt kalendern räcker är det fullproppat med möten, auditions, danceclasses, bartenderjobb, fester to attend, friends to meet, places to sing, museums to see, FIKAjobb o.s.v. But you know what? I LIKE IT!

audition

Förlåt för min sega uppdatering men det har helt enkelt inte varit tid till det de senaste fullspäckade dagarna. I måndags flög jag in till stan och återförenades med min tappra vän Pablo på restaurang Eatery för lite löjlgt dyr sallad, det var Pablos första dag så det skulle vara fäncy! Vi gjorde stan ett tag sen skulle jag ut till Queens för lite sångsession med Ms. T vilket gick ruskigt bra trots att halsen gjorde sig påmind (exakt HUR sjunger man utan att göra sin hals påmind, minus? Jaja, you kow what I mean). Queens var för övrigt riktigt ghetto cool med mycket grafitti och bebodda hustak, precis som i filmerna.

Pablo gjorde som man ska, han spatserade upppifrån och ner och vädret kunde inte vara bättre för honom. När jag kom tillbaka åkte vi hem till mig och käkade middag samt hängde med Melinda och Aaron. Självklart gjorde vi femtio tusen kakor också, som sagt; Pablos första dag, fäncy!

Det var tisdag och det var fortfarande svårt att förstå att Pablo faktiskt var in town men nu skulle jag också fatta att jag skulle på min första rktiga audition. Det blev kortslutning i systemet men reservreaktorn gick snabbt igång och jag kunde function like normal. På Chelsea Studios som var the location of my audition. Jag tyckte jag var i god tid, 10 minuter innan det stod att de öppnade men tji fick jag, jag hamnade på plats 125 i kön eftersom det tydligen är en oskriven regel att man ska slå sig själv för att vakna klockan 5 för at tvara på studion kockan 6, för att skriva upp sig på någon sorts mental lista som så fort teaterfolket kommer förvandlas till en actual rangordning beroende på vem som kom först. Vill man så ska man! FRICK (som Elliot i Scrubs hade sagt) I'M NO MORNING PERSON!

Jag snackade med allt och alla, om "crap" rent ut sagt och jag gick på toaletten 3 gånger i minuten, agerade precis så som jag gör när jag är svinnervös. Man sitter i ett stort rum och väntar på att de ska "call your name". Jag fick för mig att man skulle ställa sig i mitten av rummet och börja sjunga på kommando och med den tanken gjorde jag nästan på mig. Men så var inte fallet (inget av fallen). När jag blev kallad, 2 timmar senare, så gick jag in i rummet där directorn satt vid ett bord och en accompanist satt vid pianot. Jag gav pianokillen mina noter och sa hur många bars av intro jag behövde och sen var det bara att sätta igång. I was actually doing it, jag stod i ett rum och sjöng en inövad låt (på mitt kommando) framför en director av för en känd musikal i New York, insane!

Jag var väl sådär nöjd med mitt performance men han sa "you did great" och med det gick jag ut med ett smile som fortfarande håller i sig.

Jag och Pablo skulle ju fortsätta att vara sådär töntiga (coola) som bara vi kan vara så jag var tvungen att skynda mig. Vi spatserade i West Village och drack kaffe på Joe's (såklart). Självklart så träffade vi en manusförfattare som var stationerad i New York. Medan vi snackade med honom så fick han ett instant message på datorn som löd något i stil med; Du ska ha möte med Natalie Portman. Pablo började gråta (inombords) och jag blev starstruck. Oavsett så har han lovat att guida oss i Brooklyn i helgen, vi bytte nummer och I swear, vi kommer ringa (om inte han ringer först såklart).

Vi hoppade ner i tunnelbanan och tog metron till Thai Basil för middag med Jazz, strax efter det kom Ållen till den stora staden och vi tog några öl/drinkar på VINYL innan vi åkte hem. En totalt overklig känsla att Jag, Pablo, Ellen och Jasmin sitter och skriker i mun på varndra med varsin drink mitt i New York City.

Jag och Ålen har precis vaknat efter att ha brottats om täcket hela natten. Idag ska Ålen få känna på storstadsliv även om han där uppe i molnen är lite kissenödig denna morgon.

P.S. Ålen hade med sig ett påskäg med gottis från godisaffären, Mor och Far hade skickat med ännu mer godis och Mormor hade också skickat med en påskpresent, thank you ALL!

peeeeeeeace