Det är söndag och höstlovet är slut än en gång. Veckan har varit både givande och ofantligt nöjsam. Det hela började med ett par öl på vårt trofasta tillhåll "La Roche" tillsammans med några av mina nära änhängare. Den trevliga fredagseftermiddagen satte sin prägel på hela den kommande veckan. Kvällen spenderades på ännu ett trofast och pålitligt tillhåll, "Volym", vid möllevången. En exceptionellt stor skara vänner infann sig vilket fyllde kvällen med skratt (asflabb), glada miner och som vanligt skrik och stoj. En ypperligt trevlig kväll som för en gång skull inte blev för sen.
Jag kom precis på att det man minns från en veckas lov är endast de nattliga aktiviteterna, jag kan inte direkt upplysa er om vad jag sysslat med under dagarna. Detta är antingen ett tecken på vad jag egentligen värdesätter eller rent av Alzheimers light!
Lördagkväll drog jag och Calle på oss varsin sovsäck skrev "Mask-i-rad" på bröstet och gästade just en maskerad. Trevligt var det men allt för många nya ansikten skrämde iväg oss ganska tidigt. Vi tog första bästa buss till Gustav Adolf torg och Matildas kungliga lägenhet för att ansluta oss till våra vänners förfestande. Inom loppet av 20 minuter hade jag fyllt min kropp med nog alkoholhaltiga drycker för en helkväll på Tunneln (trodde jag). Stämningen på tunneln var sådär glödande het att det bränndes i kinderna och mungiporna drogs upp mot öronen helt utan anledning. En viss välskapt människa börjar min kväll med att dra upp mig på baren för att dansa loss ordentligt! Sebbe anländer vid bardisken och jag hoppar ner för att profanera och häda, och det gjorde vi ruskigt bra! Ellen var riktigt överförfriskad och var fantastisk, det var väldigt kul att festa med henne igen. Dans, hoppande, dryckintag, skratt och ännu en välskapt kvinnlig varelse vid min sida i vått och torrt (det regnade) gjorde min kväll en av de bästa på ganska länge.
Söndagen inleddes inte förrän 5 på eftermiddagen då jag vaknade ur min lyckorusfyllda drömvärld. Med film och en stadig påse godis från godisaffären i limhamn gick även söndagen hem. Måndagmorgon och jag är fortfarande lite mör, jaja man är bara ung en gång, inte sant? Efter lunch med Calle och Bella på ett nyöppnat ställe som heter Nova bakom triangeln så bokade jag och Calle vår resa till S:t Anton vecka 8. Vi hade en ofantlig tur eftersom bara några dagar innan hade ett par bokat av sin resa så vi kunde roffa åt oss den, nu börjar laddningen. Johan, Jocke, Emma och Lisa åker dit om 3 veckor för att vara där hela säsongen vilket passar mig och Calle utmärkt.
Tisdag jobbade jag natt på "abrLundbergs" grossistlager, började halv 4 på eftermiddagen och slutade klockan 2 onsdagmorgon. Efter att ha packat hasselnötter i 10 timmar kan jag informera om att jag aldrig vill se en hasselnöt igen (tills på torsdag då jag skulle göra samma sak igen). Jag gör som mamma säger, tänker på pengarna, jag kan nästan känna lukten av dem så hårt jag tänker på just pengarna. Är det inte lustigt att man längtar, trånar och drömmer om pengar som man så fort man innehar dem spenderar dem?
Onsdageftermiddag ringer Sofia och informerar om att Maria har blivit sjuk och kan inte använda sin biljett till
The Killers-konsrten, jag tvekar för en kort sekund eftersom jag lovat att sälja min själ till Étage den kvällen, men inser ganska omgående att det är ett erbjudande jag bara inte kan säga nej till... The Killers är rising stars och vann bästa rock-grupp på MTV Europe Awards. Alltså, inom loppet av 2 timmar har jag fått reda på att jag ska dit och hoppat på första bästa tåg till Köpenhamn för att träffa resten av konsert-gänget. Vi är fenomenalt laddade och möts av en elektronisk eldkastare som välkomnar alla konsertens gäster (och kanske lite för att hålla värmen i kön). Väl inne har förbanden börjat så smått och visst musiken är bra men inte lämpad som förband för The Killers då musiken var väldigt långsam och smått sövande. Ölen höll oss varma i kläderna och när vårt efterlängtade band hoppade upp på scenen var stämningen på topp! Vi hoppade så mycket (och högt) att vi kom ända fram till scenkanten. Det var stort, väldigt stort. Jag fick ögonkontakt och det kändes synnerligen bättre än att få en autograf. Kvällen slutar med efterfest på Étage i Malmö (utanför i den bitande kylan). Hittils hade lovet varit mäkta nöjsamt och jag var otroligt nöjd. Men något låg långt bak i bakhuvudet och pyrde, känslan var väldigt bekant, det var skolan, helvetet. Skolarbeten som har deadlines, prov som ska studeras till, böcker som ska läsas ut o.s.v. Detta är den enda saken i mitt liv som lockar fram ångesten, den värsta känslan efter olycka. Jag viftar bort tankarna och fokuserar på att än en gång packa hasselnötter i 10 timmar i sträck. Samtidigt tackar jag Gud och Mr. Kane Kramer för mp3-spelaren.
Fredagen kom och det var återigen helgtider. Min vän Alexander Widding som har bosatt sig i Österrike var hemma på besök och vi (tillsammans med Calle) hade en mycket trevlig dag i staden. Vi upptäckte den nya weekday-affären vid kanalen och lämnade inte affären tomhänta, vi var glada och började smida planer inför kvällen. Plysch kom högts upp på min lista och så blev det (fast utan både Calle och Alexander). Kvällen var fullspäckad och jag tror inte det var något som INTE hände. Cecilia och jag körde vår klassiska dans som kräver stora utrymmen på Plyschs minimala dansgolv, allt går bara man vill. Sebbe, Jacob och Hampus anlände senare vilket var überball.
Jag vaknade av en väldigt stor surprise lördagmorgon and I'll keep it at that. Sen var det bara dags att ladda om inför kvällens Halloween-maskerad som också blev mycket lyckad. Skitball att festa med Pablo, Johan och Victor igen. Jag var utklädd till svenska flaggan och Johan knöt fast min ögonbindel i håret, tack, en stor tuss rycktes av tillsammans med bindeln.
Jag, som ni möjligtvis har lagt märke till, skriver inte så mycket om vad jag gör vilket jag tycker är skönt. Men jag hoppas att ni tycker att det är nöjsamt att läsa om mitt , för mig, alldeles eminenta liv och inte bara mina åsikter för omväxlings skull.
Tack för mig!
Kvällen oh-so-true quote:
Reflections lies in the mind of the beholder
