dirty sweaty tired

Mr. inte-fest-lika-mycket-som-innan-du-åkte-till-usa var i farten igen, jisses! Denna helgen var som från en annan värld, jag förvandlades till eufori personifierad, och det är med skakande händer och träningsvärk efter för mycket hoppa-upp-och-ner-dans som jag skriver detta inlägg i min virtuella dagbok.

I fredags fick jag reda på att det FINNS människor som inte har facebook och genom att känna efter och ta mycket bilder på fenomenet så insåg jag att han faktiskt var verklig. Men aha-upplevelsen övergick snabbt i tårar då jag insåg att det inte går att tagga någon i fotoalbumet som inte har facebook. Hur ska då andra människor veta att han finns? Vilken status han har? Vilka kompisar han har eller "what he is doing right now"!

Facebook är en drog, så enkelt är det.

Jag har just kommit hem ifrån jobbet (yes, jag jobbar igen, på EH). Idag har jag jobbat i västra hamnen med jäkligt softa peeps, tack gode gud för det eftersom mitt huvud förmodligen hade gått upp 3 kilo över natten och mina ögon hade gått ner 3 centimeter. Igår kom nämligen Lisa Freccero hem från Italien och Calle hem från lumpen (för helgen då), en oslagbar combo d.v.s.

Igår träffade en long lost friend (han är så long lost att jag inte minns att vi varit vänner), Anton heter han och vi har lekt på trampbilar och ätit ägg och bacon varje fredag på solbackens dagis, tider det! Sofie, do you remember the slide?

Imorgon är det en ny vecka och nya tag skall tas. Boka in möte i sthlm med tjallamalla, välja min nya dator, skicka viktiga mail o.s.v. NICE!

Titta, hon kör!

Fenomenet till vänster.

Det är inte lätt alltid.

Calle "Ûruk Haï" Holmdahl

Long lost friend.

Once upon a time in Malmö...

Quick update: Jag vet att ni vet, men vill understryka ändå; Jag är tillbaka på Malmös gator och torg och försöker att inte jämföra med New Yorks gator och torg eftersom det går helt enkelt inte (go figure minus).

Så fort jag kom hem från NYC åkte jag upp till Sthlm för att hälsa på gamla vänner och besöka (utklädd till alladin såklart) min kusin Alexandras studentskiva där jag och min bror sjöng en trudelutt för en hop överförfriskade ungdomar (jag vet, jag är inte så vuxen själv). Det blev uppskattat och efter det fick jag en klubb-tour genom Sthlm av självaste Louise, never underestimate the power of Lollo!

När jag dagen efter kom tillbaka till Malmö kände jag mig som att jag sovit i en spritfabrik fast jag hade sovit i Soffans nya, fantastiska lägenhet i Vasastan. Nu styrde jag kosan mot de Brittiska öarna och Lancaster University tillsammans med Pappa. Mycket lutar åt att jag börjar läsa Pre-medical Studies där i oktober, jag ska bara bestämma mig för om jag vill bli läkare eller musikalartist, vad tycker ni?

Jag, Pablo och Pappa gjorde norra England och jag, Cecilia och Therese gjorde London, så enkelt var det. No holding back här inte.

Ok, när är vi i Malmö då? Jo, NU, precis NU!

Nu sitter jag vid matbordet på Polgatan 7d och skriver i min blogg som precis kommit ur idé för att möta solen, alla bikiniklädda kvinnovarelser, havet och framför allt, ER!

Vad gör jag nu då? Jo, jag har börjat jobba lite extra på Espresso House igen, jobbar hemma hos mormor som trädgårdsmästare och pysslar lite. Men detta är kanske 4 ggr i veckan. Resten av tiden kastar jag am. fotboll... med mig själv, try to imagine that! Men ibland, som ikväll har jag haft hjälp, bror min och Fredde har joinat mig och kvällen blev sportig och lång.

Så, tro inte att jag kommer sitta kvar här i Malmö och uggla. Projekten och framtiden bubblar inom mig och här kommer jag fortsätta att skildra min vardag och allt fett den för med sig, so sit tight!