...it AINT a stroll in the park, I tell you that!
Ok, the word is out, jag har fått påssjuka, den där sjukdomen man kan få när man är bebis som gör så att man får en extra haka, hög feber, extrem huvudvärk, käkproblem som gör att det gör ont att äta och så klart den inte alls särskilt lilla risken för hjärnhinneinflammation och sterilitet. Yeah, that's me at the moment.
Jag sitter i Annamarias lägenhet i London just nu, om 30 minuter skulle jag sitta på ett plan till USA där jag skulle spendera en välbehövd semester i 2 veckor, men icke, om några timmar sitter jag på ett plan hem till Sverige och min sjuksäng istället, och min kärlek Anna såklart !
Ok, nu ska jag packa klart!
pray for me
Monday, March 23, 2009
Wednesday, March 18, 2009
Amen?
Nu kom jag hem efter första tentan och första deadlinen. Mycket nöjd med min essay och seminöjd men min tenta, oh well. Det ENDA som surrar i mitt huvud nu är om jag kom in på läkarlinjen i Liverpool eller ej, får besked nästa vecka. Min kropp reagrerar med försvarsposition, precis som jag kan göra något åt det nu, that's just not the case, it's all in the hands of the lord (Liverpool School of Medicine).
Humöret skiner i takt med solen denna dag i Lancaster och jag har unnat mig en fet baguette och cola med Tom, tänkre vägra plugga på en timme nu och bara gå runt och vara minus; gå upp och ner på huvudgatan med glajjorna på och säga "hej, hej, hej, hej". Sounds nice!
Mamma och Pappa, jag är nu ett vuxet barn som jag brukar kalla det och ni vet säkert att jag snusar lite från och till men tänkte bara set the record straight.
Har länge velat berätta om mitt besök i förorten Bury utanför Manchester med Tom, Adam och Esteban;
Vi bestämmer oss för att ta en roadtrip till Tom's hemort för en grym utekväll, efter ett antal öl på någon dodgy bar så spatserar vi till en, för orten, gargantuan nattklubb (där de för övrigt spelade mest ABBA, mysigt). Som alla andra bouncers i detta land förstår de aldrig att "19880627" betyder att jag är 20 år gammal och inte 19880627 år gammal! Anywho, sekunden efter att jag
hängt in min jacka känner jag hur en hand stark som självaste Magnus Samuelsson greppar min arm och säger "follow me". Han hade namnbricka och batong så jag slog snabbt bort tankarna om att jag höll på att bli kidnappad och slutade skrika som en stucken gris till Tom att han skulle rädda mig (Tom är en rödhårig speta med fräknar och såg mer rädd ut än vad jag gjorde). Vi kan kalla mannen Magnus. Magnus förde in mig i ett pyttelitet rum bakom baren utan att säga ett ord, där satt ännu en man som berättade för mig att jag såg ut som att jag var på ecstasy. Samtidigt som jag försökte förklara att det var mitt vanliga beteende efter 3 öl (ni vet) började de peta på mig och jag blev klassiskt "strip-searched". Vad tror ni de hittar i min bakficka? Jo, min trogna General. Deras ögon säger "I told you so, you're on drugs". Nu var jag säker på att jag skulle hamna i finkan för resten av natten, men tack vare mitt smooth-talk fick jag dem att ta fram en dator och läsa om snus på internet (haha, yes I did). Första hiten var något i stil med att snus är nyttigare än cigaretter och iomed det var kvällen räddad. Efteråt var jag så skakig, såg ut som om bambi trillat på isen, sålt smöret, tappat pengarna och förlorat sitt jobb samtidigt, så tyckte de att jag såg knarkad ut innan...
To sum up; HÅLL ER BORTA FRÅN BRITTISKA FÖRORTER OM NI SNUSAR!
Humöret skiner i takt med solen denna dag i Lancaster och jag har unnat mig en fet baguette och cola med Tom, tänkre vägra plugga på en timme nu och bara gå runt och vara minus; gå upp och ner på huvudgatan med glajjorna på och säga "hej, hej, hej, hej". Sounds nice!
Mamma och Pappa, jag är nu ett vuxet barn som jag brukar kalla det och ni vet säkert att jag snusar lite från och till men tänkte bara set the record straight.
Har länge velat berätta om mitt besök i förorten Bury utanför Manchester med Tom, Adam och Esteban;
Vi bestämmer oss för att ta en roadtrip till Tom's hemort för en grym utekväll, efter ett antal öl på någon dodgy bar så spatserar vi till en, för orten, gargantuan nattklubb (där de för övrigt spelade mest ABBA, mysigt). Som alla andra bouncers i detta land förstår de aldrig att "19880627" betyder att jag är 20 år gammal och inte 19880627 år gammal! Anywho, sekunden efter att jag
hängt in min jacka känner jag hur en hand stark som självaste Magnus Samuelsson greppar min arm och säger "follow me". Han hade namnbricka och batong så jag slog snabbt bort tankarna om att jag höll på att bli kidnappad och slutade skrika som en stucken gris till Tom att han skulle rädda mig (Tom är en rödhårig speta med fräknar och såg mer rädd ut än vad jag gjorde). Vi kan kalla mannen Magnus. Magnus förde in mig i ett pyttelitet rum bakom baren utan att säga ett ord, där satt ännu en man som berättade för mig att jag såg ut som att jag var på ecstasy. Samtidigt som jag försökte förklara att det var mitt vanliga beteende efter 3 öl (ni vet) började de peta på mig och jag blev klassiskt "strip-searched". Vad tror ni de hittar i min bakficka? Jo, min trogna General. Deras ögon säger "I told you so, you're on drugs". Nu var jag säker på att jag skulle hamna i finkan för resten av natten, men tack vare mitt smooth-talk fick jag dem att ta fram en dator och läsa om snus på internet (haha, yes I did). Första hiten var något i stil med att snus är nyttigare än cigaretter och iomed det var kvällen räddad. Efteråt var jag så skakig, såg ut som om bambi trillat på isen, sålt smöret, tappat pengarna och förlorat sitt jobb samtidigt, så tyckte de att jag såg knarkad ut innan...To sum up; HÅLL ER BORTA FRÅN BRITTISKA FÖRORTER OM NI SNUSAR!
Tuesday, March 17, 2009
John legend var A LEGEND (undra hur många gånger den kommentaren har slinkit ur), truly! En specifik händelse under konserten fick både mina och Pablos goosebumps att ha rave-fest i våra nackar. I slutet sa han;
- By the way, some of you might have heard, back in the US we now have a new president!
(hela publiken går totalt nuts med lyckotjut)
- I've written a song about the upcoming change which I sang at The Democratic National Convention a couple of weeks ago, here it is!
John börjar spela på sin flygel och sjunger "If you're out there" samtidigt som megaskärmen bakom honom visar ett avancerat bildspel på great people like Ghandi, Mandela, King, Bob Marley, Dalai Lama and so on.... Och i slutet av låten kommer det upp en stor bild på Obama och återigen blir alla i publiken helt uppfyllda med hopp om framtiden och bara tjuter av glädje tillsammana med John Legend, det var stort helt enkelt. Och det är ju inte bara på John Legend konserter detta händer; Barack Obama har blivit en sorts symbol för change och hopp om en bättre framtid, inte bara för USA utan för hela den värld vi lever i.
Lagom press grabben har på sig, hoppas att han lever upp till förväntningarna!
Nu sitter jag med en djungel av häften och mordiskt tunga böcker framför mig, fick använda machete för att komma fram till tangentbrodet Imorgon har jag första tentan för denna terminen samt deadline för en av mina 5 essays, torsdag har jag nummer 2 och på fredag har jag nummer 3 samt deadline för resterande 4 essays där en titel kan vara något i stil med "Aldol condensation using benzaldehyde with acetone", whoppie do!
Efter lite USA har jag mina fötter på svensk mark igen den 3 april!
Back to work!
- By the way, some of you might have heard, back in the US we now have a new president!
(hela publiken går totalt nuts med lyckotjut)
- I've written a song about the upcoming change which I sang at The Democratic National Convention a couple of weeks ago, here it is!
John börjar spela på sin flygel och sjunger "If you're out there" samtidigt som megaskärmen bakom honom visar ett avancerat bildspel på great people like Ghandi, Mandela, King, Bob Marley, Dalai Lama and so on.... Och i slutet av låten kommer det upp en stor bild på Obama och återigen blir alla i publiken helt uppfyllda med hopp om framtiden och bara tjuter av glädje tillsammana med John Legend, det var stort helt enkelt. Och det är ju inte bara på John Legend konserter detta händer; Barack Obama har blivit en sorts symbol för change och hopp om en bättre framtid, inte bara för USA utan för hela den värld vi lever i.
Lagom press grabben har på sig, hoppas att han lever upp till förväntningarna!
Nu sitter jag med en djungel av häften och mordiskt tunga böcker framför mig, fick använda machete för att komma fram till tangentbrodet Imorgon har jag första tentan för denna terminen samt deadline för en av mina 5 essays, torsdag har jag nummer 2 och på fredag har jag nummer 3 samt deadline för resterande 4 essays där en titel kan vara något i stil med "Aldol condensation using benzaldehyde with acetone", whoppie do!
Efter lite USA har jag mina fötter på svensk mark igen den 3 april!
Back to work!
Monday, March 09, 2009
Library
I'm being a nerd at the library which explains why this post is in the Queen's language. Not because of the tranquil surroundings or the academic vibes from all the books and students, no, it's simply because the keyboards lack the swedish distinguishable three extra letters.
Anywho, I've just micromanaged the following two weeks down to the very minute, since I suspect that next weeks exams will be the hardest both SO far and BY far! Yikes! I'm WAY better at planning my work than I am at actually preform the work layed out in front of me.
"If I plan it, will you do it?" (Isn't it better to do what you're good at?)
Friday is coming up and John Legend is on my case about singing a duet with him, don't get me wrong, I'm flattered and all but I don't know.... What if I OUTSING him, that would just be immensely embarrasing for John, right? I think I'll respectfully decline the offer. ;)
Time for me to finish my Organic Chemistry seminar sheet, fun fun fun!
LATERS!
Wednesday, March 04, 2009
Egotripp, låt mig, det regnar
Fotografen Linus Morales tog lite foton på mig i vintras i den extrema kylen, som tur var skulle jag se lite kall ut, sjysst liksom! Han är grym han!
MAN
Jo, som ni vet så har ju träning börjat bli en allt större del av mitt liv, igen (träning hörde till mitt förflutna då jag hade glömt hur jäkla skön känslan är efter man tränat, både fysiskt och psykiskt, there's nothing like it).
Om man tänker efter så är det nästan omänskligt, ja omänskligt är faktiskt det rätta ordet för sammanhanget, hur människan går raka vägen mot ett stillasittande smahälle. Det är läskigt, det är nästan så man önskade att man hade mer kroppsbehåring så att man hade kunnat anamma neandertalskulturen med ugga ugga och hela köret, DET är manligt(eller?)!
Med 5000 sidor tjocka biologi och kemi böcker får man med jämna mellanrum ganska grova cravings för att bara läsa en tidning, en sån där man köper när man har lust att "sit back" och bara njuta och teleportera sig rakt in i vardagen. Svenska tidningen MAN som har nylanserats är riktigt jäs just för detta ändamålet. Inte bara tar den upp träning, inte för bodybuilders, utan för sånna som jag och du, som vill tävla mot alla de andra beach 09 grabbar i västra hamnen om vem som kan få mest blickar. Utan den hjälper mig att distansera mig från den brittiska matkulturen (vilken kultur) och den nordbrittiska stylen som faktiskt ibland är mardrömsmaterial (Pablo, Vicky, motaktion?). Rent av allt för att vi män ska må bättre än vad vi redan gör, till och med ett och annat kjoltyg.
Check it out helt enkelt, och låtsas inte som att ni aldrig läser tidingar för det gör ni, you know it, I know it!
Om man tänker efter så är det nästan omänskligt, ja omänskligt är faktiskt det rätta ordet för sammanhanget, hur människan går raka vägen mot ett stillasittande smahälle. Det är läskigt, det är nästan så man önskade att man hade mer kroppsbehåring så att man hade kunnat anamma neandertalskulturen med ugga ugga och hela köret, DET är manligt(eller?)!
Med 5000 sidor tjocka biologi och kemi böcker får man med jämna mellanrum ganska grova cravings för att bara läsa en tidning, en sån där man köper när man har lust att "sit back" och bara njuta och teleportera sig rakt in i vardagen. Svenska tidningen MAN som har nylanserats är riktigt jäs just för detta ändamålet. Inte bara tar den upp träning, inte för bodybuilders, utan för sånna som jag och du, som vill tävla mot alla de andra beach 09 grabbar i västra hamnen om vem som kan få mest blickar. Utan den hjälper mig att distansera mig från den brittiska matkulturen (vilken kultur) och den nordbrittiska stylen som faktiskt ibland är mardrömsmaterial (Pablo, Vicky, motaktion?). Rent av allt för att vi män ska må bättre än vad vi redan gör, till och med ett och annat kjoltyg.
Check it out helt enkelt, och låtsas inte som att ni aldrig läser tidingar för det gör ni, you know it, I know it!
Word
It's OK now ;)
Har ni någon gång haft en dag då ni helt enkelt in känner för att göra något, du är inte sugen på att ens gå upp ur sängen, än mindre duscha eftersom du struntade i det efter löprundan kvällen innan. Precis en sådan dag hade jag igår. Jag har inte sådana dagar helt enkelt så något var fel. Jag var inte sugen på att gå till mina lektioner, gå till gymmet, ens gå in i köket och träffa mina flatmates. När man inte ens är sugen på att krypa ner i sängen och se en film med en påse godis är det något som är fel; all denna höpplösa tid ger upphov till one and one thing only, thinking. Vad jag kom fram till var att det var min kropp som sa till mig att någon major change had to happen.
Jag vet ju att mikroskopiska Lancaster inte direkt är idealt för mig men tack vare den perfekta utbildningen och framtidsutsikterna som kommer med den så biter jag ihop, men mina tänder kan inte ta hur mycket som helst. Jag ska snart till USA, sen till Malmö, sen till Amsterdam, sen strax efter det till Malmö igen och sen på enmånads-resa med min Baby till Australien OCH jag har exakt 8,5 skolveckor kvar vilket i princip inte är något alls och jag kan inte hjälpa att känna att känslan av att vara bortskämd som klagar i min position, men alla måste vi nog få klaga någon gång. So there it was, skönt att få det ur systemet. Det är bara tillbaka till att tänka positivt, se rakt igenom regnet och försöka påminna mig om att solen faktiskt FINNS någonstans där bakom den gråa UK-himlen.
Idag har gjort 50% av mina slutliga kemi-uppsatser och därmed ahead of the game, vilket känns nästan overkligt eftersom procrastination har varit mitt slagord på senaste. Whoopie do!
Nästa vecka är det reunion med Pablo i Manchester som gäller och det tillsammans med John Legend på the Apollo, WOOOORD!
Subscribe to:
Posts (Atom)
