RECYCLING

Thanks to me så har (ska) vi börja recycla på riktigt! Jag och Tom tog och sorterade alla gamla kartonger, ölburkar och vinflaskor och efter 4 vändor till vår närmaste recycling station luktade vi som vi varit några vändor på krogen, men whatevs. På mitt kommando möblerade vi också om i köket för att det skulle vara mer lättillgängligt att faktiskt slänga sitt skräp på rätt ställe, kylskåpet kändes som rätta stället! Etiketter klistrades på och allt var klart för invigningen. JÄS!

The T-Mobile Dance

Tänk att bara slinka in på Liverpool Street Station för ens vardagliga commute och så händer detta, det hade helt klart gjort in dag iaf!

Så då var man en erövring och en rosa mobil rikare

Igår var en sådär härligt spontan kväll, efter ett lyckat exam så var jag ett frustrerat vrak eftersom jag ville fira, men kvällen såg ovanligt mörk ut. Efter ett grymt gympass samlades minamina tankar och jag samlade ihop mina grannar Ashley och Kimmyboy för ett par öl på tre olika barer på campus, tydligen var det något som hette "friday fury" och varenda bar hade fulla studenter långt över sin kapacitet, nice säger jag! Det tog inte lång tid innan målet för kvällen var satt; minus skulle på något sätt fixa gratis choklad (ingen match) och vi skulle ta oss upp på taket av vårt hus (en smula knepigare). Vi hörde ett rykte om att vårt grannhus hade haft takbesökare tidigare den dagen och det kliade i fingrarna. Vi knackade vänligt på hos asiaterna över vår lägenhet och frågade ifall vi fick krypa igenom deras taklucka, till vår förtvivlan kunde de inte ett ord engelska, inte svenska eller tyska heller för den delen, men när det där distinkta japanska leendet smög sig fram såg vi det som ett grönt ljus och vipps var vi uppe och vi var on top of the world (hrmm... ja, Lancaster... OK, inte ens det, Lancaster Uni, jaja, skitsamma, kul var det).
Anywho, för sisådär två veckor bestämde sig min mobil för att strejka, han gick i ide helt enkelt, vipps så var displayen i stil med myrornas krig. Utan ett farväl eller en förvarning var han borta, som tur är skickade frugan sin gamla serisrosa mobil på första bästa flygplan till Lancaster, tack baby!
Nästa helg är det Manchester och om två och en halv vecka drar jag till London, där Anna, Pablo, Mia, Ullis, Vicky m.fl. kommer att förgylla min 5 dagar långa semester. Can't WAIT!
Kvällen framför mig dansar mellan Genetics, Immunology samt Chemistry.

Tjing!

det där med pengar

1 timmes paus i mina långa lectures idag och då passade jag på att ge skolan lite pengar, hmm... Jag precis skickat iväg ett lass med 35.039 kronor till mitt universitet och kvar till mig är, nja, det vill jag inte ens gå in på. Skillnaden mellan känslan att jobba och tjäna sina egna pengar man kan göra precis vad tusan man vill med och att låna sisådär 150.000 kronor om året av staten är ganska markant. Tanken på att jag måste lämna tillbaka de där pluringarna sen får mig att rysa, men som tur är lever jag i nuet och inte i framtiden. I framtiden ska jag bli richie rich och jobba precis med det jag tycker är roligt, and that's a frue!

För fasen baby, kan du skynda dig hit, jag saknar dig så att jag spricker, vi ses i london om lite mer än 3 veckor!

Det där är min habibi det!

träningsnarkoman

I smyg har jag alltid velat kunna omnämna mig själv som en träningsnarkoman (fast på ett nyttigt och hälsosamt vis såklart). Jag vill vara den som ger sig upp i gryningen för att ta ett gympass eller en halvmil i parken innan plugget/jobbet börjar! Ljug inte, det vill du som läser detta också ;), I know you! Men eftersom att jag är näst intill död när jag nannar så tar det ett rysligt bra tag innan humöret, orken samt den extrema svullnaden i mitt face som inte direkt säger "top of the morning to you mate", ger med sig. Förresten är det bara mitt ansikte som svullnar upp av John Blunds intrång?
Men denna veckan ger jag mig själv a pat on the back and loads of creds, jag har nämligen gymmat 5 ggr och känslan är oslagbar samt min urge att fortsätta på detta spåret, beach 09, here I come! Vad tror ni? Kan jag bli en Brad Pitt i filmen Troy på 20 veckor? You might say no way, I say WAY! Pablo, ska du vara med och leka, tävla rent av? (Nu säger Pablo för sig själv "ah, jäkla mes, tro man vill se ut så minus") HAHA.

Anywho, idag har jag lyckats få ner tre stycken onlineprov a 100% each under bältet, nu är det bara att börja på min health guide samt en essay som ska vara klar nästa vecka, yummie!
Nu ska jag springa tillbaka till vårt Xbox och förgylla min kväll med GTA!

Tjing!

En inte allt för vanlig lördag på Lancaster University Campus! Efter en Xbox-kväll i white january's tecken igår som varade långt in på småtimmarna tack vare min envisa att vinna (jag förlorade ändå, bummer), vaknade jag runt 12-tiden i min lägenhet (som ni ser till höger).. Go figure, detta är inte heller så ovanligt, haha. Men det ovanliga med denna lördagen var att när jag drog undan gardinerna så strålade solen rakt i mina ögon och energinivån höjdes ungefär som när du plockar på dig extra liv i något tv-spel, exciting stuff I tell you! För er som lyckats undgå vetskapen om var jag befinner mig så är sanningen den att jag studerar i norra delen av självaste Drottningens land, här regnar det cirka 300 dagar om året. Be cool, min optimistiska och positiva sida krigar mot regndropparna och de är OUTNUMBERED!

Ok, tillbaka till denna lördagen, alltså dagen som är idag. Ovanpå att det är solsken så är jag nästan helt ensam på detta megauniversitet. Det här med att "åka hem på helgen" är något som är lite svårt (och sådär mysigt dyrt) för mig och denna helgen har alla tajmat och bestämt att åka samtidigt. Anywho, ni kanske undrar vad jag kan hitta på en dag som denna. Ni som studerar vet att det finns inget som heter "finns inget att göra" men om vi bortser från studier. Jo, då brukar jag ta med mig lite bröd, dra på mig mina Marstrand-stövlar och glida genom gyttjan ner till dammen och mata min anka Charlie och hans fru Agnes och deras vänner (ja, man blir lite psycho när man kommer från New York City till vildmarken). Jag misstänker att Charlie har problem med sin thyroid som förmodligen producerar för mycket växthormon eftersom han är nästan dubbelt så stor som sina kompisar (haha, det är sant). På bilden är Charlie med några av mina medhjälpare, här kan ni uppskatta hans storlek.
Något annat jag upptäckt på min promenad idag är inte bara att solen bara varar i ungefär 30 minuter åt gången utan också att mitt campus är ruskigt vackert. Till höger är Environmental studies huset och till vänster är vårt historiska health center som byggdes 1899 The Bailrigg House.
Lancaster University har lite över 20 000 studenter och expanderar varje år med nya flashiga byggnader och grenar ut med nya utbildningar och är faktiskt riktigt jäs om jag får säga det själv! Själv kommer jag ju bara finnas här detta året sen är det vidareutbildning någon annanstans. Heck, jag gillar ju att flytta runt så jag är helt och hållet in peace med tanken på att flytta igen och om cirka en månad ska jag nog veta var!
Nu har jag inhandlat choklad och hör liv och rörelse i lägenheten som jag ska involvera mig i so this is it for now!

To sum up, Lancaster isn't that bad after all!

Till Ålen

Även om det var Ellen själv, på HELT eget initiativ som knådade ihop föregående inlägg så ligger det ju lite sanning i det så låt gå, det får stå kvar i min blogghistorik.

/Ma mina

i love ma elle

hon är bäst!