A small step for mankind, a giant leap for minus.

Dagen började frustrerat och slutade med något FETT BRA!

Klockan 6 börjar min tupp kuckelikuu:a som den har gjort varje morgon hittils (snart kommer jag väl in i en vanlig dyngsrytm), genom fönstret ser jag snöflingor blandat med ösregn och tänker "GREAT", jag som måste köpa groceries idag eftersom det inte blev av igår.

Klockan slår 9 och jag slänger på mig stora blå, en mössa och ger mig ut, nu hade det slutat regna och vädret var bara rått och kallt, det räcker, jag lovar. Bussen tar mig till A&P Fresh Grocery store i äkta amerikansk storlek, HUGE! Jag samlar på mig det mesta eftersom jag inte tänker handla på minst 3 veckor igen eftersom det är ett projekt utan dess like. Väl framme i kassan ser jag priset stiga högre och högre, 20, 45, 69, 73, 89 DOLLAR slutar det på, jisses tänker jag men tänker på hur mycket jag sparar i jämförelse med att äta ute varje dag. Dessutom har jag ett A&P Bonus Card och totalen slutade på $70.35. Tjock som jag är begär jag att få det delieverd to my doorstep, haha! Isn't it great? ;)

Mellan 40 min och 1 timme ska det ta så jag bestämmer mig för att gå hem vilket tar ungefär så lång tid, när jag kommer hem väntar jag och Vincent i hela 3 timmar och 15 minuter innan mina varor kommer, då har jag hunnit ringa affären 4 gånger och skällt ut dem, så det misstaget gör de nog aldrig om. Jag var mildt uttryckt förtörnad. Hrmm, känner hur hornen börjar växa fram bara genom att skriva om det så snabbt till ett annat ämne!

Även denna dag hade ju ett mission, jag skulle ju äta middag med Ms. Holder och detta på 9th avenue upp mot 52:a gatan. Detta är bara tre avenues från glamourens centrum men känns och ser ut som en helt annan värld, en värld där folk är trevligare, inte lika trötta på turister och otroligt artistiska på alla sätt. New York är staden för den vill uttrycka sin egen personliga konst om det så är genom rösten, en pensel, dansen eller enbart händerna. I'm telling you!

Jag hittar fram till Renaissance Restaurant och slår mig ner i väntan, i NC fick jag lära mig att att vara i tid är att vara 10 minuter för tidig and I was! Soon enough kommer Ms. Holder genom dörren med ett brett leende på läpparna, jag kastar mig upp och kramar om henne och middagen kunde inte ha gått bättre. På onsdag ska vi på en musikal som heter "Applause"tillsammans som hon fixar gratis biljetter till (ja tack!) och på fredag ska jag ha min första lektion med henne, SKITNERVÖST men ASKUL! Hon sa åt mig att läsa tidningen "Backstage" varje dag, det är en gratis tidning som finns att plocka upp lite här och var i The Theatre District, i den ska jag leta efter annonser på öppna auditions vilket de finns minst 10 stycken varje dag enligt Ms. Holder och sen ska jag helt enkelt gå dit och säga "Hej, jag ska sjunga för er nu, ok?" Haha, awesome!

Mycket annat bestämdes och jag kan inte annat än se fram emot mina månader med ett brett leende. By the way mamma, hon betalade för maten, PJUUUH! Det var lite svettigt där ett tag.

Oj, glömde nästan, på vägen från bussen till restaurangen ser jag en folkhop+tusen fotografer utanför backstage-ingången till David Lettermans showställe, det var Matthew McConaughey som var på besök. Han tuggade tuggumi och såg sådär lagom nonchalant ut när han skrev autografer, jag nöjde mig med en bild och ett "Hey", ja han svarade kort och gott "Hey".

En annan kul grej är att en gammal vän från Malmö bor tydligen utanför the city och kan fixa in mig gratis och utan falskleg på vissa klubbar i stan, ja tack, det vill jag gärna!

Keep it real!

Jag hittade 3d på Time Warner

The complicated art of strolling.

Min dag idag har varit dedikerad vilodagen samt konsten att strosa. Kort och gott! Men för er som känner mig så har jag inte låtit den gå till spillo, icke! Efter en klockren frukost med scrambled eggs och bagels hoppade jag in i duschen och vips så var jag New Yorkified.

Inte ett moln fanns på himlen när jag slutligen tog steget utanför dörren, "YES!" tänkte jag och kastade på mig solbrillorna som om de vore revolvrar i en duell. ("Yeset" var mer för solbrillorna än för solen, jösses). Bussen hade bestämt sig för att inte komma i tid men jag väntade troget och passade på att läsa lite. När bussen inte kommit på 45 minuter tänkte jag gå hem men då kom två amerikaner och sa att den skulle komma nu, "yeah right", tänkte jag. När vi kom till stadiet då jag berättade att jag var svensk så kom kommentaren "Oh, then you're used to the cold, right?", vilket ORGINAL killen var. Ja, detta var ironi, det är dags att slakta myten om att Sverige är nordpolen, stycka myten hade suttit på sin plats! Varför inte göra en banner över 5th Avenue;

"Tired of the snow? Go to Skåne!"

Målet idag var att se Central Park, ärligt talat var det att spela storschack/Checkers med gamla herrar i Central Park. Men jag kom bara cirka 23 steg in i parken när jag ser en folkmassa, självklart drar jag mig dit, det var början på en gratis guidad tur genom parken, hade jag tur eller var det helt enkelt skrivet i stjärnorna? Vår entusiastiska och småläspande guide med 6 års erfarenhet visade hela södra delen av parken och stoppen var många, hon tog oss tillbaka till 1853 då parken inrättades och tog oss igenom alla parkens olika skeden. Dessa träd har sett ett och annat tänkte jag, no kidding. Första gapskrattet för dagen kom då vi stod under en bro, taket var täckt av vacker mosaik som skulle reflektera dagsljuset, det var it's purpose liksom. Brevid står en asiat med mörka solglasögon, storlek större. Hon räcker upp handen, får all uppmärksamhet och säger "I don't get it, when are they gonna turn on the lights?" HAHA! I samma sekund som hon säger det tar hon av sig solglasögonen och blir knallröd i ansiktet. Resultat, ALLA får sig ett gott skratt, tack du ärliga asiat!

Sista anhalten var statyn och fontänen The Angel of Waters. Wow, denna sund kommer jag sent glömma, jag sitter i den, till min fördel (jobbigt annars), vattentömda fontänen mitt i Central Park, runtom mig har jag barn och hundar som turas om att klättra upp på statyn och trilla ner på mig (läget liksom, se efter var ni ska trilla), träd, monument, oändliga gräsmattor och dammar. I öronen har jag musiken från en gammal dam och hennes harpa som ser ut som den varit med de senaste 100 åren, i ögonen har jag eftermiddagssolens värmande strålar och i händerna har jag en god bok.

Nu är jag trött och det är dags att åka hem, men först ska jag gå grocery shopping, men VAR? Efter ett kort besök i übertrendiga Applebutiken som ligger underground mittemot "The Plaza" svingar jag in på Staples och frågar vänligt men förvirrat; "Where do you buy grocerys in this city?" Expediten bara skrattar och säger högt och tydligt; "YOU DON'T!! That's why you can buy already made food on evey corner on every street". Med svansen mellan benen går jag mot Port Authority vid Times Square för att ta bussen hem.

Utanför "Saint Thomas Church Fifth Avenue" som är en gigantisk katedral mitt i stan ser jag den här skylten. Är det så att jag har en förkärlek för körmusik och är det så att klockan är två minuter i 4? Ja så är det! Det var 1 timmes gåshud, rent av! Yngsta killen kan inte ha varit mer än 10 år gammal och han var ASGRYM! Lite Sisters Act 2-känsla, för er som är bekanta med denna film.

Ännu en fulländad dag och imorgon är det dinner med Ms. Broadway samt jobbsökande (bl.a. på svenska restaurangen).

Seaneyboy (Sean) kommer och hälsar på mig precis i början av mars, YEAH!

Fred UT!

Det är strängt förbjudet att ta bilder inne i butiker... Även solen har fläckar.

Holy Cow!!

Kom precis hem efter en timmes promenad längs Hudson River, det var bara jag, Huson River och Manhattans skyline...

Dagen började med härliga pancakes, bacon och scrambled eggs på en klassisk diner precis nedanför lägenheten, yum tjockemat igen. Jag var nöjd till tusen som bilden beskriver på ett verklighetstroget sätt. Och jag kan inte glömma att nämna den distinkta smaken av amerikanskt isvatten som jag så troget känner igen (isen har legat i flera dagar i ismaskinen innan man får den, smaken går inte att förklara, måste upplevas).

Sen försvann jag och Melinda in till den stora staden och jag hade fjärliar (mer som drakar, det är mer manligt och gör mer ont) i magen som aldrig förr. Vi gjorde stan, kan man kort och gott säga. Den första störda anhalten var ett Popcorn-ställe mitt på Times Square, "Här måste vi bara in" säger Melinda. Ok, så fort vi komme in skriker kassörskan "DO YOU WANT A SAMPLE?". Sure, tänkte vi och pekade på Caramel Dream-popcornen, Vi hann i princip bara blinka så hade vi 6 små skålar med olika smaker på popcorn samt två expediter framför oss, vi smakade choklad-, mint-, marshmallow-, cookies 'n' creampopcorn med mera. Vi kastade i oss dem och tittade på varan och började gapskratta eftersom vi kom på att nu måste vi ju helt enkelt köpa någon sort, två expediter stod med hagelgevärs-ögon och stirrade på oss, lydsamt sa vi "one SMALL bag of Kettlecorn, please". 4 dollar, javisst!

Efter detta besökte vi en wide range av affärer, Adidas, Prada, Ben Sherman, Saks Fifth Avenue o.s.v. Självklart köpte jag inget (lögn, jag köpte ett par nya löpskor)!!

Vi tog metron ner mot Soho och Greenwich Village där alla riktigt coola affärer ligger, där träffade vi också Melindas boyfriend, Aaron. Han var mycket entusiastisk och we hit it off direkt! Första anhalten för kvällen var "Arthuro's Pizza". Vi beställde en family-style pizza och den uppfyllde alla förväntningar jag hade efter Melindas tjat om hur god den var, den var gudomlig. Efter mycket snack och lite verkstad (men dock mycket pizza) var det dags för efterrätt och detta i Aarons regi. Vi gick några kvarter till en jäkligt Chic (det är det ordet de använder i NYC) chokladaffär. Här inhandlade vi vars 5 praliner i olika smaker och för mig och Aaron tog det ungefär 3 minuter att äta varenda en, vi hade ett lite smakmaraton kan man säga. Grabben ville fortsätta att visa oss/mig alla hans favoriter så vi hamnade på ett pyttelitet asiatiskt café/restaurang/lounge där vi drack frukt-te, Alltså hett vatten med en otrolig blandning av färsk frukt, gudomligt gott men priset var därefter, bitterljuvt!

Såhär var planen; vi skulle hem till Aaron i Brooklyn och sen gå på Jazzklubb i Soho, då började min jetlag att slå till och jag kände mer för att vara en tråksvensk och låta turturuvorna få en kväll för sig själva, varsågod, sa jag!

Tänk såhär, vi var ungfär på 14th street, alltså långt ner på Manhattan och vår busstation ligger på 8th avenue and 42nd street, alltså nästan 30 gator norrut, de följde mig till 6th avenue och där bestämde jag mig för att gå hela vägen till Times Square, uppleva staden by night för tusan! Jag fick deras välsingnelse och började min vandring, efter ungefär 20 minuter hittar jag Urban Outfitters som visar sig ha öppet till klockan 10 på kvällen, coolt sa jag och gick in och det visar sig att det KAN vara den bästa butiken jag varit i, ehrmmm, jo fan, jag korar den, it's the best freakin' store ever! Där finns allt mellan himmel och jord och allt är i minussmak, FANTABULOUS! Jag tittade ut allt jag skulle köpa när jag har pengar till det, bra va? Hoppas det blir imorgon! ;)

1 timme tog det, småsvettig trots kylan var jag och times square var i sikte. Väl utanför Virgin Store råkar jag hamna bakom 4 ascoola snubbar som kallar sig "Fresh Funky Crew", och det var precis vad de var, de var som Will Smith i Fresh Prince, allihop! Med en retro skivspelare förgyllde de min trottoar med härlig 80-tals funk, jag snackade lite med dem, försökte leka gangsta och sen kom ett ofrånkomligt kodak-moment!

Som 3d hade sagt, de var POPPIN' FRESH! (3d, de var de ultimata)

Jag hann med bussen, kom hem safe, trots att jag hoppade av den för tidigt och fick gå 1 timme till, vill helst inte prata om det, haha (goddag yxskaft). Är hur jäkla nöjd som helst med my first day in what I call paradise.

Får inte glömma, jag ska träffa min broadway director för middag på måndag, HALLELUJAH hade Kishti sagt!

Minus rapporterar från ett tidigt men alldeles magnifikt New York City.

Flygresan igår var den bekvämaste jag någonsin varit på, go Lufthansa! Jag sysselsatte mig med att läsa en halv bok på det första planet som gick mellan Köpenhamn och Frankfurt för att sedan fortsätta på nästa plan men icke, där avvek jag från planen! På planet mellan Frankfurt och New York hade alla varsin TV, med spel, 10 olika aktuella filmer, amerikansk TV med mera. Så här blev det inget omodernt läsande inte.

Nåja, väl framme ösregnade det men jag kunde inget annat än le när jag gick av planet och visste att jag var tillbaka i mitt älskade USA, jag gick bokstavligen och småflinade för mig själv, konstigt att de inte kastade ut mig direkt.
Nu var det dags för ”customs”, där de auktoritära männen frågar vad fan man ska göra i deras land (pretty much). De höjde ju ett och annat ögonbryn när de insåg att jag ska vara här i 3 månader ”utan att jobba”, antingen trodde de att jag hade skumt uppsåt eller att jag var miljonär, jag tror på det sistnämnda (anser mig mer vara en miljönär). Men den tanken tog jag död på så fort de frågade var jag jobbade med hemma i Sverige, ”Espresso House” var allt jag kunde klämma fram och dang, I could feel my heartbeat racing!

När jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta taxi för 70 dollar eller ta buss för 12.50, fattade ja ett kvickt beslut….. vilket ledde till att jag stod i ösregn med två gigantiska väskor och en ryggsäck, jag lovar, jag var blöt ända in på skinnet när bussen kom. Var femtonde minut my ass! 37 MINUTER väntade jag, det hade min kära Hässleholms-Monica räknat ut. Hon var en störtskön dam på 70 år som skulle hälsa på hennes systerson. Hon hade en klocka som visade svensk tid på vänsterarmen och en klocka som visade NYC-tid på högerarmen, det var lika bra tyckte hon, haha! 45-minuters-bussresan var inte tråkig precis, Hässleholms-Monica berättade om hennes äventyr i Ryssland, Kina, Japan, Indien och såklart Tyringe. Vem vet, jag kanske stöter på henne och hennes klockor i Central Park någon dag.

Nu kommer the most bitter-sweet part of my story. Bussen släppte mig vid ”Port Authority” men eftersom det var hav på gatorna så kunde han inte släppa mig exakt rätt så han släppte mig ungefär 50 meter fel vilket var av stor betydelse för mig. Jag skulle träffa Melinda vid entrén på Port Authority (som jag för övrigt inte hade någon aning om vad det var). Där stod jag plaskvåt på den breda trottoaren med ett berg av sopor på, bakom mig hade jag en ”Adult Video”-store och framför mig hade jag The New York Times huvudredaktion, en gigantisk byggnad. I was all alone in the awesome city of New York!
Trots ösregnet hittade jag en och annan amerikan som kunde hjälpa mig så till slut hittade jag Melinda, när jag såg henne var det som att se Jesus, my saviour, jag hade inte orkat bära mina väskor en meter till nämligen.

Med buss åkte jag, Melinda, Vincent och deras kompis Helena hem till ”oss”, haha, (I like saying that) och de är störtsköna hela gänget! Väl framme var jag sjukligt nyfiken på lägenheten och jag blev inte besviken direkt, OMG! (I detta fallet får jag lov att säga ”OMG”). Jag går in i denna gigantiska 4-rummare med stort kök, med köksö och bar, sammanhängande matsal och vardagsrum, terrass ut mot Manhattans skyline, två walk-in –closets o.s.v.!
Har jag tur ibland eller VAD? Efter att vi hade ätit hemmalagade tacos och druckit två glas vin , kunde jag inte hålla mig vaken längre. Och i sann NYC-anda går jag och lägger mig till ljudet av sirener, couldn’t be better!

Nu är det tidig morgon och jag har precis sett solen gå upp bakom Empire State building, och alla andra buildings också för den delen. En bagel, en dusch och ett par solglasögon så är jag redo för min första dag i The Big Apple.

att diska...

Vojne, vojne...

Livet efter (inte före) diskmaskinen

är också mitt liv...

SURPRISE SURPRISE

Visst jag hade kunnat skriva om mitt fylleslag med mina härliga och slightly retarded vänner igår, och visst det var supertrevligt men är det verkligen det som var har varit höjdpunken under mina senaste händelserika 48 timmar? Nej! Jag är grymt bra på fylleslag och inom detta har jag lång och omfattande utbildning med mycket "hands-on" arbete men låt er inte luras, jag har fler skills.

Mitt uptäcksresande fortsätter och jag mognar med det. Idag har jag breddat mitt före detta omedvetna tunnel-seende när det gäller Malmö ytterligare. En 2 timmar lång promenad runt staden hjälpte mig med detta. Jag ställde in iPoden på låten "technologic" (perfekt gångbeat by the way) och styrde mot pildammsparken. I pildammsparken har jag spenderat (svettats) större delen av min gymnasietid samt en del av min högstadietid eftersom jag sprang medeldistans för MAI, men inte visste jag att det fanns så mycket mer till parken än vår löpsträcka som bara går runt ,runt och runt. Där finns ju till och med 10 meter höga häckar, botaniska trädgårdar och HELT oförståeliga konstverk/monument. Vad är egentligen dealen med en hög skrot som kallas för "abstrakt konst"? Jaja, jag kanske är för konservativ (helt klart pappa Stefans gener). Men sammanfattningsvis så är pildammsparken en fängslande grön oas mitt i stan, känn på den du!

Jag styr nu kosan förbi sjukhuset och mot... Ja, bortåt. Jag kommer till vattentornet vid södervärn och bestämmer mig för att ta en närmare titt, nedanför vattentornet finns det en liten park och i parken finns en tom damm och i dammen åker folk skateborad som de aldrig gjort annat. ALDRIG har suget efter att införskaffa mig en skateboard och att säga ja till Sebbes förfrågningar om skatelessons varit så stort, det såg så jäkla soft ut och jag kände mig inte alls ovälkommen. Lite längre bort hittade jag ett vackert gammalt hus inknölat mellan två 70-talslägenhetshus. Det var tydligen en kyrka som hette "Bethlehemskyrkan" och var byggd 1924. Störtcoolt! Jag gjorde en tvärsväng och vände nosen bort från stan och tänkte I'm gonna do it! And I did! Visste ni till exempel att det finns ett helt område med gamla fina sekelskifts-gathus precis bakom södervärn? Inte jag i alla fall.

Sedan styrde jag kosan hemåt för då var jag så svettig att jag inte längre kunde se den verkliga färgen på min tröja och jag var rädd att min iPod skulle få fuktskador i fickan. Jag gick genom möllan och folkets park och kände; Hot damn, I like Malmö!

Efter flera månaders sträckjobbande har jag äntligen semester i två hela veckor!

Turkiet blir Grekland och Hoscakal blir Khairete.

Om cirka 50 minuter går lasset från hantverkaregatan 13 till Malmö Airport (före detta Sturup). Istället för att känna oss som hemma bland svettiga och håriga turkar så ska vi prova på solen, ölen och festlivet på Kreta istället. Ny digitalkamera är införskaffad och badshortsen ska äntligen på igen, de har ju knappt få se skymten av solen denna sommar. Huden ska bli brun och håret ska bli blekt, ölmagen ska bli större och skägget längre! Greece here we come!

I'm back in the game!

Idag gick jag ner till S:t Knuts torg för att köpa lunch och njuta av solen och jag blev genast inslungad i en insjö av modeslavar och designgurus. "Stajl by Malmö" hette festivalen som ägde rum rakt utanför min port och fram till torget. Kreativa malmö-designers sålde och ställde ut sina kreationer samtidigt som alternativ musik strömmade ur stora trähögtalare och slanka skitsnygga modeller gick modevisning ovanpå en ihålig kub. Jag kände mig inte alls lika mal placé som jag hade föreställt mig i en situation som denna. Jag stormtrivdes bland alla genomtrevliga 50-talsinspirerade "S:t Knuts torgare". Efter ett ypperligt kebabköp för 25 riksdaler köpte jag en gammal "kan du vissla joanna-vattenkokare" och ett par piratbyxor som jag säkert aldrig kommer använda, men coola var dem. Ovanpå alla dessa upptäckter var jag på Cuba Café rakt över gatan från torget och försökte mig på salsa igårkväll. Calle fick ett ryck och åkte dit och jag var inte sen eftersom jag inte orkade dra mig ända bort till tunneln. Det kändes som att man var utomlands, 65-åriga tanter och 25-åriga latinos med uppknäppta skjortor svängde runt på dansgolvet som om de aldrig gjort något annat, dansvänligt klädda tjejer rörde sig smidigare än vaten och allt detta till ett liveband som såg ut att ha lika roligt som alla dansare. Jag stod mest vid sidan om och tappade hakan. Visst jag kan grundstegen men I need some coaching. Hade varit hysteriskt roligt om man hade klippt till med den klassiska "armveven" och "hoppa-upp-och-ner-dansen" som är oligatorisk på ställen där jag brukar infinna mig, don't deny it. Jag har bestämt mig för att gå dit ensam en vardag och charma någon dansant tjej och helt enkelt förklara att jag suger på salsa men skulle vilja att hon lär mig i utbyte mot, well.. lunch kanske.

Japp, jag har en egen lägenhet och jag stormtrivs. Och för en gångs skull har jag "99 problems but a bitch aint one" som Jay Z hade uttryckt sig.
Efter att ha jobbat 12 dagar i rad utan att vara ledig känns turkiet med papi pablo pretty on the spot. Vi har bestämt oss för att åka iväg och ingen av oss har varit i turkiet så vafan, vi har två kriterier, sol och kall öl.

Hoscakal! (Som man säger på turkiska.)

Nonsens: Nu är det ännu en tisdag, en tisdag i mitt liv är den mest osäkra dagen, det är den dagen då jag alltid har något viktigt att göra men den ena tisdagen är aldrig lik den andra. (OK tänker ni)

Imorse sög vädret ordentligt och jag kom halvt sovandes till skolan, men så fort solen kom fram nu på eftermiddagen sken humöret upp, jag åkte till "rörlig bild" på mediagymnasiet och hälsade på på jobbet på väg hem och nu har jag varit ute och sprungit och ser fram emot min date med Tove ikväll, ska lätt lura i henne en ordentlig mängd wasabi (!).

OK, to business -> Heavy shit:

Jag åker till USA om 10 dagar!

Jag fick min lönespecifikation på posten för några dagar sedan och på den stod det (indirekt) "ÅK TILL USA OCH HÄLSA PÅ DIN FAMILJ OCH DINA VÄNNER WHILE YOU CAN!" Jag tvekade inte en sekund på att följa rådet och 24 timmar senare var biljetten köpt till ett mycket rimligt pris. Jag har ingen ledighet från skolan och måste byta bort lite jobbtider men det är ju mitt liv det handlar om! Kan det bli mycket bättre? Mitt år i USA var nog det bästa i mitt liv och det vore urbota korkat att inte underhålla kontakten med landet "over there" och livet jag har där.

För att ansluta till något HELT annat så är nya nöjesguiden ute och den har konfirmerat den otroliga Mika-hysterin som pågår just nu, men jag menar, what the heck, han är grym! Och lite Mika-musik ska det festas till i helgen för Johan is home och vi ska visa honom hur man gör det "Malmö-style" eftersom att han har glömt bort hur jävla bra stad vi lever i och att det finns något utanför S:t Anton och Funky Chicken!

Detta är mitt första bidrag till att påverka jordens framtid. Denna broschyr kommer att ligga på Malmö stadsbibliotek och S:t Petri stadsbibliotek.
Som du ser kan du inte läsa dessa sidor genom att bara titta på dem. Klickar du på dem ser du dem genast i läsbart format.
Snälla, för min skull, läs detta och fundera över det.
(Jag känner till felstavningen av "fascination", jag skyller på Word.)

Hur mycket är kroppen konstruerad att ta in?

Jag sitter hemma i min stol i mitt rum bara 150 meter ifrån havskanten, solen skiner och jag har precis varit ute och sprungit. Helgen har jag spenderat tillsammans med mina vänner och som vanligt har jag haft otroligt kul. Allt jag gör går bra, min familj mår bra och jag känner mig som en och lever som en kung! Ändå är jag i detta nu fylld av ilska beyond description.

Vad är det för fel på vår värld?

Jag brer några smörgåsar, sätter mig ute i solen och läser tidningen. Vad är det första som slår mig? "Virginia, USA: 33 döda i massaker på universitet".

För er som inte vet så bodde jag i staten söder om Virginia, nämligen North Carolina, under ett år (05/06). Jag besökte Virgina flera gånger och jag har även vänner som går på "Virgina Tech", skolan där massakern inträffade.

Jag kan inte riktigt ta in det jag läser, det är så ofattbart, så många döda. 33 döda och 29 skadade, det är 62 familjer med tillhörande vänner och bekanta som drabbas. Varför händer detta? Vem gör detta? Och varför? Det verkar ha blivit en trend bland massmördare i USA att angripa skolor och ungdomar, sedan Columbine 1999 har 7 massakrer inträffat i amerikansk skolmiljö och ändå är USA:s vapenlagar nästan lika liberala som de var 1999.

Bush - get a grip!

Nu kom allt på en gång för mig. Västvärlden verkar ha glömt vad lycka egentligen innebär. Vi blir inte lyckliga av en ny bil, ny jacka eller ett par nya skor, det är inbillning. Jag sitter här och väljer vilka av mina 6 par joggingskor jag ska ha på mig för min joggingrunda längs havet. Och i stora delar av Afrika har 30% av befolkningen HIV/AIDS. De kämpar för att få rent vatten och ordentligt med mat för att orka med dagen och ändå kan de le och känna lycka. Vi lever i överflöd och har mage att klaga på skolmaten (jag är ett praktexempel på detta). Vi i västvärlden har på något sätt blivit mättade på materiella saker, vi måste lära oss vad som verkligen är lycka igen för att verkligen förstå.

Detta är fallet, det talar för sig själv, världen är som ett öppet sår och inga läkare syns till. Var är Gud? Is this our mess to clean up?

P

Pablos maskerad i fredags var en upplevelse, utan tvekan!

Och som ni säkert förstår när ni ser detta foto så vann jag och Cecilia den ärofyllda titeln (och priset) "Bästa utklädnad". Det var en otroligt händelserik kväll må jag säga, men det är ingen överraskning om man varit på Pablos maskerader genom åren. Men har vi växt upp nu eller missade jag något, hade ingen kinky rollsspels-sex? Det brukar ju vara ett måste på detta evenemang. Kanske för mycket par? Eller? Kanske tog kära strippan Kicki hand om hela den sexuella ingrediensen i en Pablomaskerad?-> Annars tror jag alla andra ingredienser var "covered", ligga-på-golvet-och-skrik-skratt, sjuka danser, allsång, fyllon, tal, prisutdelning, oväntade presenter, nykomlingar (haha, Pablo the friendfinder), enstaka dåliga utklädnader, spyor, toalettköer, hångel (Tamer&Lisa, Davve&Maria bl.a. vadå random?) o.s.v. I LIKE!! Så alla tackar vi Mr. P himself för en splendid evening. Creds till mig och Therése som efter att musiken hade dött sprang till möllan, stormade en bar och skrek (Jag gul som kiss och hon töntig som pinnochio) "Kan någon något om stereoanläggningar här?!?!?!!". Det vanliga flytet vi har i vårt gäng föll in även här, visst fan fanns det en lite lönnfet man i 50-årsåldern som följer med oss till festen och fixar musiken. Sen dessutom kommer han tillbaka en timme senare för att kolla om den fortfarande fungera, WOW, vilken kille! Jag försökte ragga bort honom till någon tjej men ingen var villig nog, bummer, han hade förtjänat det.

Man vaknar på morgonen nu

Nu är faktiskt våren och här och prognosen säger att det ska bli över 20 grader och strålande sol både lördag och söndag. Amerikansk fotboll i västra hamnen? JA! Eftersom jag suger på vanlig fotboll, visst jag tycker det är kul men ingen vill spela med mig, får jag använda mig av substitutet amerikansk fotboll som jag faktiskt behärskar (testa mig inte på det). Ett annat vårtecken är att vi fick våra studentmössor idag! Det är inte att leka med. Såklart har jag beställt det där super-studentpaketet (inte superstudent-paketet som jag hade valt om det fanns) så jag väntar fortfarande på saker som ska anlända...

Skolan är ett riktigt utsugarställe där vissa lärare borde kastreras, där finns det inget tvivel. Mina lärare har en konspiration mot mig, de lägger in PA-deadline, 3 prov, ett tal och en debatt veckan efter påsklovet, vem tror de att de är? Och vem tror de att de har att göra med?

På lördag är det 2007 års event, nämligen Pablos årliga maskerad som man helt enkelt inte får missa om man kan kalla sig hans vän. Jag försöker. Pablo, får jag komma? Jag och Cecilia ska anlända som en mysig, kanske kletig duo (det är alla ledtrådar jag ger förutom att vi kommer vara kvällens höjdpunkter).

Ni som känner mig har med ALL säkerhet hört denna vits förut men jag bara måste, jag är på det humöret...

Det var en gång en myra och en elefant som var ute och gick. Helt plöstligt behövde elefanten utöva sina behov, han behövde bajsa helt enkelt. När han var klar hittade han inte sin kompis myra så han fortsatte att gå. Det visade sig att han hade bajsat PÅ myran.

2 månader senare kommer myran up ur högen med avföring och kläcker ur sig på bred skånska;

Äh, fan vad taskigt, rätt i ögat!

HAHAHAHHAHAHAHAHAAAAAHAHAHAAA!

Jag ska börja "blogga" igen. Vad sa du? Jag ska börja BLOGGA igen. Oh yeah? Prove it!

FRED UT, A STAD

Jag och den sköna Anna i

www.boulevardmagazine.se

HELL YEAH!

Idag är första dagen på den nya eran!

- Min fantastiska vän Cecilia har kommit hem från sin idiotiska (säkert fantastiska, hennes fötter och händer är svarta som små negerpojkar) resa genom sydostasien.

- Jag har börjat med mitt projektarbete (inte alls för sent, det är mobbat att börja flera månader innan deadline).

- Jag är redo för ännu en challange från Annas mindgame.

- Jag har börjat läsa Al Gore's bok.

- Min Mount Everest (finne) på hakan har börjat inse att den inte hör hemma på minus.

- Det är exakt 5 dagar till löning.

- Jag ska träffa Tove.

Ah... What a day!

Jag har nämt att barnakrök som vi faktiskt hållt/håller på med kommer att slå ut om cirka 20 år som en ny folksjukdom med helt monstruösa följder.

En annan sak har slagit mig på sistonde; minus stress. DET kommer att sätta dille i huvudet på mig om sisådär 10 år.

Men just nu är det världens framtid/min framtid som oroar mig mest.

FN:s klimatpanel som är en uppsättning otroliga klimat- och miljöforskare har nyligen utttyckt att Sveriges ökande utsläpp har stannat, att vi släpper faktiskt ut mindre koldioxid, freoner och andra växthusgaser än vi gjorde på 80-talet.

That's one small step for a man, one giant leap for mankind!

Men det stora problemet börjar bli u-ländernas rapida industrialisering, vojne vojne. Vad ÄR egentligen viktigast (som Curre uttrycker det), god ekonomisk tillväxt eller att strida för en hög grön BNP?

Ner på jorden och in i min vardag återkommer jag nu.

Nå Anna, hittils har vi lärt oss:

Santa's 9 reindeers:

Dasher, Dancer, Pranzer and Vixen, Comet, Cupid, Donner and Blitzen....and Rudolf!

The Knights of the round table:

Bedivere, Bors, Galahad, Gareth, Gawain, Kay, Lamorak, Lancelot, Mordred, Percevel, Torre and Tristan.

The 12 tribes of Israel:

Reuben, Simeon, Levi, Judah, Zebulun, Issachar, Dan, Gad, Asher, Naphtali, Joseph and Benjamin.

GIVE ME A NEW CHALLANGE! My brain is eager to learn more!

(Detta är dock inte min hjärna, det

känns som om min skulle vara typ platt)

Fred ut!

This kid is AWESOME!

Seriously, this kid should get a prize since I would like to have him as my BFF (Best Friend Forever)!!!.

Amazing improv beatboxing accapella at subway in Paris

Crank up the volume and get ready for a musical explosion

100 Chinesen

Och här kommer beviset!

BITCHES

Om mindre än två veckor åker jag och min tappre vän Carl-Johan till S:t Anton i Österrike för att göra backarna och barerna osäkra! YEAH! Jag kallar veckan för "sista festen", men hur många gånger har jag inte sagt att jag ska sluta dricka? Men det hjälper faktiskt att säga det.. or NOT!

I helgen var tunneln samma grisfest som jag var förberedd på, men vafan I had the time of my life (som vanligt) tills jag fick för mig att jag var i bunkeflo klockan 5 på morgon när jag i själva verket var runt husknuten. Men Sebbe tog priset som trillade nerför sin trappa och in i hans trumset! HAHA!

Men ärligt, undra om alkoholism kommer bli nya folksjukdomen, aldrig förr har ungdomar druckit så mycket som vi gör. Om 20 år får vi kanska känna på biverkningarna... Rejält! Men kan vi hålla oss borta? Nej!

Snart kommer årets mest satanisktiska och fördömande dag, alla hjärtans dag! Grattis marknadsförare, you have your chance... again. Själv ska jag och en härlig polare gräva ner oss i en bunker med farbror tequila to drink away the day (nu är vi där igen, alkohol). Och detta är jag enormt stolt över.

Idag har jag inte rört mig ur fläcken och efter en hel dags grubblande kom jag fram till en sak: KINESER ÄR FANTASTISKA (var lugn, snart kommer motiveringen).

Pablo, Sofie och Anna, glöm INTE bort allt om min buske nästa söndag, den är spikad!

Dominant kvinna med iskall blick och blommig klänning -Är din erektion fulländad?
Underlägsen man med dålig hållning och glasögon - Öhh.. Ja!
Dominant kvinna med iskall blick och blommig klänning - Då kan vi inleda samlagsfasen.
(Utdrag ur "Allt om min buske", sexkomedi i trådgårdsmiljö)

Fibes Oh Fibes - Can't be so