Thursday, December 21, 2006

Vinterbanketten 2006



Igår var en spektakulär kväll! Det hela började med att jag hämtade upp mr Schteek, Anton och Victor för att sedan göra en kunglig entré på Privé där kvällens vinterbankett skulle hållas av stapeln. Vi möttes av arrangörer i form av spexare med tomteluvor och glögg, sedan var det bara att paxa "bästa bordet", och DET gjorde vi. Middagen var utsökt och sällskapet likaså. Middagens höjdpunkt var kanske när Calle/Rennan, lite småcoola, skriker över hela stället "bääästa bordet", klappar två gånger själva och får ABSOLUT NOLL respons! HAHAHAHAHAHAHAHAHAAA! Det var sååå fantastiskt! Jaja, sånt händer. Efter middagen så besöker vi Stadt och har a faaaaaaaaaaaaabulous time!!




LUNARBILD



Oh, VAD SPEXIGT!

Monday, December 18, 2006

My oh my!





I haven't blessed this blog with my noble writing for SO LONG! Life is still absolutely splendid with everyone and everything in it. Latley I've up to the same awesome shit like always! I've Been partying, working and doing schoolwork (rrr not). I put my utmost emphasis on last weeks PETRISPEX since it was fabulous. The atmosphere in that auditorium friday night is impossible to describe, I love everyone that was there and showed their support. When I walked on stage in the first skit I was in I felt like a freakin' superstar, hell yeah!

Sunday, November 19, 2006

OJ!

  1. Jag känner mig finurlig och busig.
  2. Jag vill bada i havet, nu!
  3. I wonder if there's nothing more to life than partying?
  4. Jag är orolig över hur ofta och hur mycket jag dricker.
  5. Jag undrar vad som flyter runt i ölen som gör att man säger saker som man absolut inte menar eller står för (eller är det just tvärtom).
  6. Jag undrar hur mycket, rent procentuellt, dummare man blir efter en kvälls festande. Hjärnceller dör men de man har kvar fylls på med ny lustfylld information (om man minns).
  7. Jag vill ut och springa i ösregn.
  8. En dag ska jag vinna Olympiska Spelen i triathlon.
  9. Jag tror att jag hade mått bra av att gå i ide, varför gör inte människor det?
  10. Jag älsar vintern och allt som hör vintern till. Men jag vill ha någon att hålla om medans jag går i stan när det är mörkt och tittar på julskyltning. Ett par händer att värma.
  11. Jag tror starkt på att jag finns till av en anledning, att jag har en uppgift att uppfylla, jag undrar bara vad det är för uppgift. Om jag hade fått en sneakpeek kanske det hade varit lättare.
  12. Så fantastiskt det var förritiden då varken automobilen eller telefonen fanns. Du var tvungen att mötas face-to-face om du hade något att säga.
  13. Jag hade åkt skidor varenda dag, genom hela livet, om jag hade haft möjligheten.
  14. Undra om man kan dyka från öresundsbron utan att dö.
  15. Jag ska rädda världen och jag ska börja med haven och regnskogarna.
  16. Helst av allt skulle jag vilja bo som Tarzan i Borneos djungel och bli kompis med alla djuren.
  17. Skulle jag haft ett trollspö skulle jag ändra på otroligt mycket, men ändå är jag jättenöjd med mitt liv som det är, är det normalt?
  18. "Ensam är stark" - hoppas det!

(haha)

Explore life!

Thursday, November 09, 2006

Viktor & Rolf



Vad gör man inte för sina vänner?



Klockan slår 10.00 och jag, Aleksander och Nicole trycks in i H&M butiken ungefär som kaviaren trycks ut ur en tub, allt som befinner sig i den stora tuben (den stora kön) ska ut genom den lilla öppningen (in genom portarna). Hur mycket jag än velat gå ifrån kön skulle jag inte haft en chans, helt utan ansträngning tar det 2 sekunder och vips så står jag där, packad som en sill, inne i butiken.

Min kära vän Cecilia Lells hade gett mig uppdraget att i princip lägga vantarna på det jag fick tag på som var i hennes storlek. Jag gick "all in" för uppdraget, det vill jag lova. Efter slag, knuffar, sparkar, arga blickar, hastiga ryck, småbrottning och köpslående fick jag tag på två föremål som var i rätt storlek. Inte visste jag att småtjejer i 16-års åldern hade en sådan djurisk sida... Jag som knappt vet vem Viktor eller Rolf är! Där stod jag mitt i havet av tjejer som slåss om plagg såsom hyenor slåss om den sista biten kött. När jag väl kom fram till herravdelningen hänger där endast 3 par kalsonger kvar, jag roffar åt mig ett par bara för sakens skull. Jag är stolt över min insats!

Nicole gav upp redan innan vi kom in men Aleksander fick tag i både en trenchcoat och en tröja men när det är dags att betala kommer den bittra sanningen fram; Aleksander har inga pengar med sig och man kan inte lägga undan (oj, konstigt). Vi beger oss till barnavdelningen på andra våningen, tar ett par termobyxor för "oversize"-kids, pregar ner jackan och smiter smidigt därifrån, nu kan han hämta pengar i lugn och ro.

Jag är nöjd, Aleksander är nöjd och Nicole bara skrattar. Men om vi ska vara helt uppriktiga, är inte detta smått bisarrt? Det handlar om klädesplagg "made in bulgaria", inget annat!

Som blåbär lyckas man synas
på de flesta bilder, som pris
fick jag vara med i KvP,
Aftonbladet, Sydsvenskan
o.s.v.

Tuesday, November 07, 2006


Ett bra tecken på att man fått i sig lite för mycket:

Picture this!

Mannen hoppar in i en taxi, sluddrar fram vart han ska, lutar sig tillbaka i baksätet och är tyst en stund. Strax lutar sig mannen fram mot förarsätet och efter en kort tystnad för att samla tankarna sluddrar han fram; Så, vad jobbar du med då?


Förlåt men... HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAAA!!! Klockrent!

So here's the truth about the truth... It hurts!




So we lie.

Sunday, November 05, 2006

Höstlov (Ja, jag har fortfarande lov)


Det är söndag och höstlovet är slut än en gång. Veckan har varit både givande och ofantligt nöjsam. Det hela började med ett par öl på vårt trofasta tillhåll "La Roche" tillsammans med några av mina nära änhängare. Den trevliga fredagseftermiddagen satte sin prägel på hela den kommande veckan. Kvällen spenderades på ännu ett trofast och pålitligt tillhåll, "Volym", vid möllevången. En exceptionellt stor skara vänner infann sig vilket fyllde kvällen med skratt (asflabb), glada miner och som vanligt skrik och stoj. En ypperligt trevlig kväll som för en gång skull inte blev för sen.
Jag kom precis på att det man minns från en veckas lov är endast de nattliga aktiviteterna, jag kan inte direkt upplysa er om vad jag sysslat med under dagarna. Detta är antingen ett tecken på vad jag egentligen värdesätter eller rent av Alzheimers light!
Lördagkväll drog jag och Calle på oss varsin sovsäck skrev "Mask-i-rad" på bröstet och gästade just en maskerad. Trevligt var det men allt för många nya ansikten skrämde iväg oss ganska tidigt. Vi tog första bästa buss till Gustav Adolf torg och Matildas kungliga lägenhet för att ansluta oss till våra vänners förfestande. Inom loppet av 20 minuter hade jag fyllt min kropp med nog alkoholhaltiga drycker för en helkväll på Tunneln (trodde jag). Stämningen på tunneln var sådär glödande het att det bränndes i kinderna och mungiporna drogs upp mot öronen helt utan anledning. En viss välskapt människa börjar min kväll med att dra upp mig på baren för att dansa loss ordentligt! Sebbe anländer vid bardisken och jag hoppar ner för att profanera och häda, och det gjorde vi ruskigt bra! Ellen var riktigt överförfriskad och var fantastisk, det var väldigt kul att festa med henne igen. Dans, hoppande, dryckintag, skratt och ännu en välskapt kvinnlig varelse vid min sida i vått och torrt (det regnade) gjorde min kväll en av de bästa på ganska länge.
Söndagen inleddes inte förrän 5 på eftermiddagen då jag vaknade ur min lyckorusfyllda drömvärld. Med film och en stadig påse godis från godisaffären i limhamn gick även söndagen hem. Måndagmorgon och jag är fortfarande lite mör, jaja man är bara ung en gång, inte sant? Efter lunch med Calle och Bella på ett nyöppnat ställe som heter Nova bakom triangeln så bokade jag och Calle vår resa till S:t Anton vecka 8. Vi hade en ofantlig tur eftersom bara några dagar innan hade ett par bokat av sin resa så vi kunde roffa åt oss den, nu börjar laddningen. Johan, Jocke, Emma och Lisa åker dit om 3 veckor för att vara där hela säsongen vilket passar mig och Calle utmärkt.
Tisdag jobbade jag natt på "abrLundbergs" grossistlager, började halv 4 på eftermiddagen och slutade klockan 2 onsdagmorgon. Efter att ha packat hasselnötter i 10 timmar kan jag informera om att jag aldrig vill se en hasselnöt igen (tills på torsdag då jag skulle göra samma sak igen). Jag gör som mamma säger, tänker på pengarna, jag kan nästan känna lukten av dem så hårt jag tänker på just pengarna. Är det inte lustigt att man längtar, trånar och drömmer om pengar som man så fort man innehar dem spenderar dem?
Onsdageftermiddag ringer Sofia och informerar om att Maria har blivit sjuk och kan inte använda sin biljett till The Killers-konsrten, jag tvekar för en kort sekund eftersom jag lovat att sälja min själ till Étage den kvällen, men inser ganska omgående att det är ett erbjudande jag bara inte kan säga nej till... The Killers är rising stars och vann bästa rock-grupp på MTV Europe Awards. Alltså, inom loppet av 2 timmar har jag fått reda på att jag ska dit och hoppat på första bästa tåg till Köpenhamn för att träffa resten av konsert-gänget. Vi är fenomenalt laddade och möts av en elektronisk eldkastare som välkomnar alla konsertens gäster (och kanske lite för att hålla värmen i kön). Väl inne har förbanden börjat så smått och visst musiken är bra men inte lämpad som förband för The Killers då musiken var väldigt långsam och smått sövande. Ölen höll oss varma i kläderna och när vårt efterlängtade band hoppade upp på scenen var stämningen på topp! Vi hoppade så mycket (och högt) att vi kom ända fram till scenkanten. Det var stort, väldigt stort. Jag fick ögonkontakt och det kändes synnerligen bättre än att få en autograf. Kvällen slutar med efterfest på Étage i Malmö (utanför i den bitande kylan). Hittils hade lovet varit mäkta nöjsamt och jag var otroligt nöjd. Men något låg långt bak i bakhuvudet och pyrde, känslan var väldigt bekant, det var skolan, helvetet. Skolarbeten som har deadlines, prov som ska studeras till, böcker som ska läsas ut o.s.v. Detta är den enda saken i mitt liv som lockar fram ångesten, den värsta känslan efter olycka. Jag viftar bort tankarna och fokuserar på att än en gång packa hasselnötter i 10 timmar i sträck. Samtidigt tackar jag Gud och Mr. Kane Kramer för mp3-spelaren.
Fredagen kom och det var återigen helgtider. Min vän Alexander Widding som har bosatt sig i Österrike var hemma på besök och vi (tillsammans med Calle) hade en mycket trevlig dag i staden. Vi upptäckte den nya weekday-affären vid kanalen och lämnade inte affären tomhänta, vi var glada och började smida planer inför kvällen. Plysch kom högts upp på min lista och så blev det (fast utan både Calle och Alexander). Kvällen var fullspäckad och jag tror inte det var något som INTE hände. Cecilia och jag körde vår klassiska dans som kräver stora utrymmen på Plyschs minimala dansgolv, allt går bara man vill. Sebbe, Jacob och Hampus anlände senare vilket var überball.
Jag vaknade av en väldigt stor surprise lördagmorgon and I'll keep it at that. Sen var det bara dags att ladda om inför kvällens Halloween-maskerad som också blev mycket lyckad. Skitball att festa med Pablo, Johan och Victor igen. Jag var utklädd till svenska flaggan och Johan knöt fast min ögonbindel i håret, tack, en stor tuss rycktes av tillsammans med bindeln.
Jag, som ni möjligtvis har lagt märke till, skriver inte så mycket om vad jag gör vilket jag tycker är skönt. Men jag hoppas att ni tycker att det är nöjsamt att läsa om mitt , för mig, alldeles eminenta liv och inte bara mina åsikter för omväxlings skull.
Tack för mig!

Kvällen oh-so-true quote:
Reflections lies in the mind of the beholder

Thursday, November 02, 2006

GÖR NÅGOT NU!

Det ligger inte i framtiden. Det är här och nu. Jorden håller på att gå under och det är vi människor, jordens invånare, som bär skulden. Glaciärer och polarisar smälter, havsytan höjs och lägger hela städer under vatten, havstemperaturen höjs så att fiskar och koraller dör, golfströmmen avtar vilket ger sverige ett piskande kallt klimat, öknarna sprider sig vilket resulterar i kolossala folkvandringar, regnskogarna (vårt ursprung, där allt liv började) huggs ner vilket rubbar det naturliga koldioxid-syre-omloppet, oljan är snart slut och substitut finns inte, varje dag klassas hundratals nya växter och djur som utrotningshotade, naturkatastroferna ökar kraftigt och förödelsen blir allt större, översvämningar dödar hundratals varje dag...
Allt detta händer och ansträngningarna och insatserna är minimala. Aftonbladet har nyligen startat en kampanj mot klimathotet som alla borde ägna lite tid åt.
Vad gör vi när världen är på gränsen till undergång, eller är vi redan där? Vi människor påstår ju att vi är den mest utvecklade varelsen på jorden men om vi nu är så utvecklade, smarta och utbildade borde vi inte sett förödelsen vi åstadkommit och åt vilket håll jordens utveckling går? Vem vet, kanske sitter ett gäng näbbmöss i någon håla i sahara och säger "I told you so"? Jag tror att människorna bara känner till en bråkdel av naturens otroliga mysterier men ändå vet vi exakt hur vi ska förgöra det som vi inte ens har sett, upplevt eller utforskat. Glupska människor kastar sig över naturens "buffé" utan att lägga märke till vad det är, detta kallas frosseri och är en dödssynd! Regeringar runt om i världen har börjat inse så smått vad det är som sker och börjat vidta åtgärder. Vissa är lite trögare än andra dock (Hrm.. Bush). Vi har missat tåget, så är det bara, nu är det bara att springa ikapp det, det kan bli väldigt svårt men om vi jobbar tillsammans så löser vi det nog, have faith!

"For F sake, get your ass out of that couch and do something, like opening your eyes!
Give me your word, promise me you'll do something. If we all work together we will,
beyond any doubts, make the world a better place"


Tuesday, October 24, 2006

Inbjudan till min avskedsfest sommaren 2005.
Snart är det 2007, tiden går så osannolikt snabbt!
Jag är säker på att fortsättningen av mitt liv kommer bli lika mästerligt fulländat som mitt gågna.
Tack!

Monday, October 23, 2006

Jag vill bara uttrycka min förvåning och beundran över mina vänner Pablo, Johan och Victor. De fullföljde sitt mål, de körde ner till Marocko, de tog sig verkligen dit! Men när jag tänker på det har jag inte sett några bilder än utan bara läst om det, ljuger de? Jag utgår från motsatsen.
Grattis, mannar!

"Hej" inte "Hello"

En peronlighet kan formas på olika sätt på olika språk. I USA känner mina vänner mig som Minus på engelska och här i Sverige känner ni mig som Minus på svenska och inte tvärtom. Det är skönt att skriva på engelska eftersom min vardag inte ger mig utlopp för mitt relativt nyinlärda engelska språk men det är svårt att få kontakt med mina läsare på samma sätt som jag kan få på det svenska skiftspråket. So goodbye english and hello swedish.. at least for now! (OK, det var ju engelska)!




Ok, idag har vi provat studentmössor och man känner hur den stora dagen närmar sig och den obeskrivliga lyckan blandat med den ringa mängden ångest kryper fram från något mörkt hål längst bak i huvudet. Ungefär som när man ser ljuset i slutet av en lång tunnel genom ett berg i alperna sommartid, man vet inte exakt vad man kommer att få se men det känns bra.
Smått berusad av stämningen (eller kan det var för att jag vaknade ungefär 20 minuter tidigare) väljer jag "storpaketet". I storpaketet ingår studentmössa och en beundransvärd mängd skit som tillexempel en ring som också fungerar som en kapsylöppnare(!), och det kan ju ändå vara bra att ha. I "lilla paketet" ingår mössan och en t-shirt, detta för 400:- mindre, en i högsta grad konsiderabel summa. Gjort är gjort! Men varför sade inte Aleksander eller Nicole till mig?
Glädjens dag (domedagen) inträffar om 226 dagar och min väntan glöder. Den klara majoriteten av mina vänner har tagit studenten i år eller förra året och jag sitter kvar i skolbänken och knegar, men jag klagar inte (jo det gör jag) för jag hade mitt mirakulösa år i USA och detta är vad jag får offra. Nu ska jag dyka ner i skolböckerna igen men jag klagar inte (JO!).

Sunday, October 08, 2006

MY PARAGON*


On January 30, 1948 the world suffered a great loss. Mohandas Karamchand Gandhi (मोहन दास करमचन्द गान्धी) was assasinated on his way to a prayer meeting. He was a man of truth and faith that emphasized a life pursuing non-violence and civil disobedience. He was a man of many great ideas and during his 79 years in this world he changed the course of politics and the nature of men.
"We must be the change we wish to see in the world."
Nothing could come between him and his beliefs.
"To believe in something, and not to live it, is dishonest."
If everyone acted and reacted the way the great Mahatma Ghandi did the world would be a peaceful, just and astonishing place.
"You must not lose faith in humanity. Humanity is an ocean; if a few drops of the ocean are dirty, the ocean does not become dirty."

Ghandi dedicated his life to the purpose of discovering truth, and he did.


*förebild

Saturday, October 07, 2006

ANNOUNCEMENTS

What to do, what to do... To start with I want to express my utmost delight in Mr. Fredrik Reinfeldts choice of giving Mr. Carl Bildt the position of Foreign minister of the Kingdom of Sweden. Mrs. Maud Olofsson as the minister of industry and vice prime minister is another fantastic choice presented yesterday morning. Other pleasing events that took place yesterday was my interview with Espresso House that resultet in probationary (trial) employment. YES! Finally an income! Now to the things that's bothering me. I have to hold a speech in swedish-class next thursday and I'm still waiting for the starting shot so I can project out of my couchpotatoism into my sphere of ambitiousness (!).
Oh well, it's saturday and the sun is shining so get a grip.

Fall is just around the corner and I can finally have sibbarp all to myself. No fat, screaming kids, no fat, yelling moms, no life-threatening amusement parks, no kid-excrement in the water (Thank God) and finally no unnecessary littering. I can put my most comfortable clothes on and just stroll around like nobody's business, yeah! I'm not completely alone though. Please, feel free to join me! Mr. iPod only provides support under certain circumstances.

Pablo, Johan and Victor are on a trip around europe by car (a Renault Clí0 to be more precise). Johan called me just to tell me how much fun they had and how boring my schoolwork is and Pablo did the same thing by textmessage. I guess this is the shit you have to deal with when you leave the country for a year. But F them! I love shoolwork and my eurotrip last summer rocked way more than theirs. If you guys read this I just want to let you know how much fun we're having this weekend and how much I look forward to my 8.15 class in English C on monday!





Sunday, October 01, 2006


Det är söndagmorgon efter en mycket hård kväll på Tunneln. Jag söker febrilt efter något som kan tänkas skänka mig lycka, iallafall ett leende. Jag har hittat det!
Ja, detta är Johan som stänger in Sofie i min resväska! Och faktiskt, det är helt fantastiskt!

You live and learn. Have a great day everyone!

Tuesday, September 26, 2006

YOU CAN'T BE ME, I'M A ROCKSTAR!


WOW! I just had my seconds of fame. I totally feel like a rockstar! Well... Ok... Maybe it's not called fame if it's in a dream. But it should! I mean you dream almost 50 percent of your life, shouldn't all you rockconcerts, performances, races and hrmm.. Hook-ups with certain celebrities count in the long run? That's just bolony! I'm sure that God knows that I'm famous.
Hopefully I will mix dream with reality sooner or later.

Something rather discomforting happend to me today. After a long day in school I got on bus no.4, it's purpose is to take me home smooth, quick and safely. Approximately 1 minute and 24 seconds later I fell asleep (!)! I, almost falling into the aisle, woke me up. The first thing I noticed was a big puddle of saliva on my shirt. I stood up, looked around with a blushing face and a grin that screamed uncertainty, got off the bus and to my great dismay noticed that I was in Bunkeflo!
My story will end there since this blog might be read by users of a rather touchy nature.
Conclusion: Always wake sleeping people on buses up!
This certainly was a random post, deal with it.

TTYL

Saturday, September 23, 2006

BLAST FROM THE PAST


My goodbye-party july 29 2005
I looked through my photoalbum and when I found this photo I realized that I freakin' miss you girls! It's such a good picture.
?



Is life too short or is it just the right amount of time I need to fullfill all my needs and plans in my strive towards a perfect life!?
There is so much I want to do with my life and I know for a fact that life does NOT offer enough time to spend on each thing. And even if I micromanage my life I know that my ambitions are too large.

I still find each day too short for all the thoughts I want to think, all the walks I want to take, all the books I want to read, and all the friends I want to see.
By: John Burroughs

Sunday, September 17, 2006

Nu ska jag ta mitt röstkort och mitt id-kort och bege mig till närmaste val-lokal som råkar vara Limhamns församlingshus. Det är ett otroligt privilegie att få rösta, det är även din plikt som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Det är en upplyftande känsla att veta att man nu har åldern inne och får lov att vara med och påverka!


Rösträtten är till för alla. Att rösta är en möjlighet att påverka det samhälle vi lever i. Att inte rösta innebär att man överlämnar möjligheten att påverka Sveriges framtid till någon annan.

Gör som jag, gå och rösta. Din röst är viktig!

Trials

Sometimes life seems hard,
it consists soley of trials and hard choices.
Don't feel charred,
look to all the tremendous times you've had
that will surely outweigh the bad.
By: Minus

The Star Spangled Banner

I am a patriot for my country, Sweden, I really am. But where is the spirit? There's alot of things in America that needs to be set right but there's one thing you cannot take away from them, their unity! The godess Beyoncé Knowles sums it all up in one single tune, The star spangled banner.



Me and my choir in America sang the Star Spangled Banner several times in front of big audiences and it felt amazing to be a part of. Beyoncé sang the Anthem on Super Bowl wich is the single most viewed event in America. Imagine standing in the middle of a huge stadium, knowing that your entire country is holding their breath and looking straight at the banner just waiting for you to open up your vocal cords and sing their most precious and symbolic song. Sing, make people cry of joy and pride for their country, finish and hear the roaring audience praise and scream, scream for you! Imagine that!