Word

It's OK now ;)

Har ni någon gång haft en dag då ni helt enkelt in känner för att göra något, du är inte sugen på att ens gå upp ur sängen, än mindre duscha eftersom du struntade i det efter löprundan kvällen innan. Precis en sådan dag hade jag igår. Jag har inte sådana dagar helt enkelt så något var fel. Jag var inte sugen på att gå till mina lektioner, gå till gymmet, ens gå in i köket och träffa mina flatmates. När man inte ens är sugen på att krypa ner i sängen och se en film med en påse godis är det något som är fel; all denna höpplösa tid ger upphov till one and one thing only, thinking. Vad jag kom fram till var att det var min kropp som sa till mig att någon major change had to happen.

Jag vet ju att mikroskopiska Lancaster inte direkt är idealt för mig men tack vare den perfekta utbildningen och framtidsutsikterna som kommer med den så biter jag ihop, men mina tänder kan inte ta hur mycket som helst. Jag ska snart till USA, sen till Malmö, sen till Amsterdam, sen strax efter det till Malmö igen och sen på enmånads-resa med min Baby till Australien OCH jag har exakt 8,5 skolveckor kvar vilket i princip inte är något alls och jag kan inte hjälpa att känna att känslan av att vara bortskämd som klagar i min position, men alla måste vi nog få klaga någon gång. So there it was, skönt att få det ur systemet. Det är bara tillbaka till att tänka positivt, se rakt igenom regnet och försöka påminna mig om att solen faktiskt FINNS någonstans där bakom den gråa UK-himlen.

Idag har gjort 50% av mina slutliga kemi-uppsatser och därmed ahead of the game, vilket känns nästan overkligt eftersom procrastination har varit mitt slagord på senaste. Whoopie do!

Nästa vecka är det reunion med Pablo i Manchester som gäller och det tillsammans med John Legend på the Apollo, WOOOORD!